26.9.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 233/4
Talan väckt den 3 juli 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-244/09)
2009/C 233/07
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och W. Mölls)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 EG genom att begränsa den degressiva avskrivningen för slitage enligt 7 § femte stycket i inkomstskattelagen (Einkommensteuergesetz) till byggnader belägna inom landet, och
—
förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Föremålet för talan är bestämmelserna i den tyska inkomstskattelagen om att den förutsedda så kallade degressiva avskrivningen för slitage vid beskattning av fastigheter, det vill säga högre än linjär avskrivningstakt under den första delen av avskrivningsperioden, är begränsad till byggnader belägna inom landet.
Denna skillnad i behandling mellan fastigheter belägna inom landet respektive utomlands strider mot den fria rörligheten för kapital enligt artikel 56 EG. Enligt fast rättspraxis förbjuder denna bestämmelse alla åtgärder som innebär en nackdel för gränsöverskridande kapitalrörelser i förhållande till rent inhemska kapitalrörelser och därmed avskräcker dem som bor i landet från den förstnämnda typen.
Till följd av de aktuella bestämmelserna är likviditetsläget för skattskyldiga investerare ofördelaktigare beträffande utländska än inhemska fastigheter. Det medför att det blir mindre attraktivt att investera i fastigheter belägna i utlandet jämfört med i sådana belägna inom landet, vilket kan få investerare att avhålla sig från att bygga eller förvärva en byggnad i en annan medlemsstat. Att likviditetsläget är bättre vid investeringar i inhemska fastigheter utgör enligt rättspraxis en skatteförmån, som ska beaktas såvitt det är fråga om en skillnad mellan den faktiska behandlingen av rent inhemska respektive gränsöverskridande fall.
Även om effekten av de påstått diskriminerande bestämmelserna är begränsad till byggnader för vilka ansökan om bygglov ingavs respektive köpet genomfördes före den 1 januari 2006, har restriktionen för den fria rörligheten för kapital dock inte därmed undanröjts, då den degressiva avskrivningen för slitage ännu gäller.
Enligt förbundsregeringen är nämnda restriktion motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset; syftet med bestämmelserna i fråga är att främja byggande av hyreshus i Tyskland.
Det ska därvid noteras att enligt fast rättspraxis kan målet att främja den nationella ekonomin inte motivera att de grundläggande friheterna begränsas. Även om målet att främja byggandet av hyreshus inte betraktades som ett ekonomiskt mål, är det varken nödvändigt eller proportionerligt att strikt begränsa den degressiva avskrivningen till byggnader belägna inom landet. Det skulle gå lika bra att främja hyreshusbyggande i Tyskland om degressiv avskrivning tilläts även för fastigheter i andra medlemsstater.
Förbundsregeringen har inte anfört något som kan motivera den konstaterade restriktionen för den fria rörligheten av kapital.
Full & Egal Universal Law Academy