26.9.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 233/8
Överklagande ingett den 22 juli 2009 av Caisse fédérale du Crédit mutuel Centre Est Europe (CFCMCEE) av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 20 maj 2009 i de förenade målen T-405/07 och T-406/07, CFCMCEE mot harmoniseringsbyrån
(Mål C-282/09)
2009/C 233/13
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Caisse fédérale du Crédit mutuel Centre Est Europe (CFCMCEE) (ombud: advokaterna P. Greffe och L. Paudrat)
Övriga part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva den dom som meddelats av förstainstansrättens tredje avdelning den 20 maj 2009, genom vilken förstainstansrätten delvis ogillade klagandens talan i båda målen och fastställde de beslut som meddelats av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden den 10 juli 2007 (ärende R 119/2007-1) och den 12 september 2007 (ärende R 120/2007-1) i den del de innebar avslag på ansökan om registrering som gemenskapsvarumärken av varumärkena PAYWEB CARD nr 003861051 och P@YWEB CARD nr 003861044 såvitt avser följande varor och tjänster:
—
”minnes- och mikroprocessorkort, magnetkort, identitetskort (magnet- och mikroprocessorkort), betalnings-, kredit- och bankkort (magnet- och mikroprocessorkort), mekanismer för förhandsbetalning avsedda för tv-apparater” i klass 9,
—
”fastighetsmäkleri, olycksfallsförsäkring, inkassobyråer, finansiella analyser, försäkringsverksamhet, fastighetsbedömning (värdering), utställande av värdebevis, sparbanker, växlingskontor, verifikation av checker, utfärdande av resekuponger, finansiell konsultation, försäkringsmäkleri, fastighetsmäkleri, börsmäkleri, deponering av värdesaker, deponering av värdesaker i kassaskåp, värderingar och finansiell värdering (försäkringsverksamhet, banker, fastighet), finansiell information (försäkringsverksamhet, banker, fastighet), ekonomisk förvaltning, finansiell information och bankverksamhet, uppbörd av hyror, sjukförsäkringsgaranttjänster, sjöförsäkringsgaranttjänster, livförsäkring, finans- och bankinformation via direktanslutning, interaktiv datoriserad finans- och bankinformation” i klass 36,
—
”kommunikation via datorterminaler, sändning av telegram, överföring av telegram, information avseende telekommunikation, elektronisk post, sändning av meddelanden, datorstödd överföring av meddelanden och bilder, överföring via satellit” i klass 38.
Grunder och huvudargument
Klaganden anför i huvudsak två grunder till stöd för sitt överklagande.
Genom sin första grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt sin motiveringsskyldighet — och därigenom artikel 253 EG och artikel 73 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1) — genom att inte finna att harmoniseringsbyråns beslut var otillräckligt motiverade. Harmoniseringsbyråns överklagandenämnd gjorde i de nämnda besluten en bedömning av särskiljningsförmågan hos ordmärkena PAYWEB CARD och P@YWEB CARD som var övergripande för ovannämnda varor och tjänster, utan att ange motiveringar i de enskilda delarna. Det är emellertid bara tillåtet att låta en och samma motivering gälla för alla varor och tjänster om dessa har ett tillräckligt direkt och konkret samband med varandra för att de ska kunna anses utgöra en tillräckligt homogen kategori eller grupp, vilket uppenbart nu inte är fallet, eftersom de varor och tjänster som avses med registreringsansökan har olika funktioner.
Genom sin andra grund motsätter sig klaganden förstainstansrättens bedömning att tillämpningsområdena för de absoluta registreringshindren i artikel 7.1 b–d i förordning nr 40/94 i viss mån överlappar varandra. Enligt domstolens rättspraxis är vart och ett av registreringshindren i artikel 7.1 i nämnda förordning oberoende av de andra och kräver en enskild bedömning. Förstainstansrätten har enligt klaganden sålunda även tillämpat artikel 7.1 b felaktigt såvitt avser varorna i klass 9 genom att inte göra en verklig individuell prövning av registreringshindret i nämnda bestämmelse.
(1) EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.
Full & Egal Universal Law Academy