21.11.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 282/26
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bezirksgericht Linz (Österrike) den 31 augusti 2009 — brottmål mot Jochen Dickinger, Franz Ömer
(Mål C-347/09)
2009/C 282/45
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bezirksgericht Linz
Parter i brottmålet vid den nationella domstolen
Jochen Dickinger, Franz Ömer.
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
1.
a)
Ska artiklarna 43 och 49 EG tolkas så, att de principiellt utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som 3 § jämfört med 14 § f och 21 § i den österrikiska lagen om hasardspel (Glückspielgesetz), enligt vilka
—
koncession för att bedriva verksamhet med utlottningar (till exempel lotterier, elektroniska lotterier och liknande) för en tidsperiod på upp till 15 år får tilldelas en enda koncessionssökande som bland annat måste vara en kapitalassociation med säte inom landet, inte får inrätta filialer utanför Österrike, måste förfoga över ett inbetalat grundkapital eller aktiekapital på minst 109 000 000 euro och som med hänsyn till omständigheterna kan förväntas ge förbundsrepubliken de största skatteintäkterna,
—
koncessioner för kasinon för en tidsperiod på upp till 15 år får tilldelas högst tolv koncessionssökanden som bland annat måste vara aktiebolag med säte inom landet, inte får inrätta filialer utanför Österrike, måste förfoga över ett inbetalat aktiekapital på 22 000 000 euro och som med hänsyn till omständigheterna kan förväntas ge de lokala myndigheterna de största skatteintäkterna?
Dessa frågor uppkommer särskilt mot bakgrund av att Casinos Austria AG är innehavare av samtliga tolv kasinokoncessioner, vilka tilldelades den 18 december 1991 för en tid på högst 15 år och som under mellantiden har förlängts utan offentlig anbudsinfordran eller offentliggörande.
b)
Om svaret är ja: Är sådana bestämmelser berättigade med hänsyn till allmänintresset genom att de begränsar vadhållningsverksamheten, även om koncessionsinnehavaren, som närmast kan sägas verka inom en monopolstruktur, bedriver en expansionistisk politik på marknaden för hasardspel genom att göra stora investeringar i marknadsföring?
c)
Om svaret är ja: Ska den hänskjutande domstolen vid proportionalitetsprövningen i fråga om sådana bestämmelser, vilka har till syfte att förebygga brottsliga handlingar genom att ställa de på området verksamma näringsidkarna under en kontroll och styra hasardspelsverksamheten så att den omfattas av denna kontroll, beakta att denna kommer att omfatta även näringsidkare som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster som ändå är underkastade de villkor och kontroller som gäller för koncessionen i den medlemsstat där näringsidkaren är etablerad?
2.
Ska de grundläggande friheterna enligt EG-fördraget, särskilt friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 EG, tolkas så, att — trots att medlemsstaterna fortfarande i princip har ansvaret för strafflagstiftningen — även en nationell straffbestämmelse ska tolkas i enlighet med gemenskapsrätten om den innebär ett förbud eller hinder för utövandet av en av de grundläggande friheterna?
3.
a)
Ska artikel 49 EG jämförd med artikel 10 EG tolkas så, att kontroller som har utförts och säkerheter som har ställts i den stat där den som tillhandahåller tjänsten är hemmahörande i enlighet med principen om ömsesidigt förtroende ska ha giltighet i den stat där tjänsten tillhandahålls?
b)
Om svaret är ja: Ska artikel 49 EG även tolkas så, att man, i fall av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster som har företagits med hänsyn till allmänintresset, ska beakta huruvida allmänintresset har tillgodosetts tillräckligt redan genom de bestämmelser, kontroller och inspektioner som den som tillhandahåller tjänsterna är underkastad i den stat där han har sitt säte?
c)
Om svaret är ja: Ska man, vid bedömningen huruvida en medlemsstats bestämmelser om straffsanktion mot gränsöverskridande erbjudanden om hasardspel utan licens är proportionerliga, beakta att tillräcklig hänsyn har tagits till de ordningsskäl som den stat där tjänsterna tillhandahålls har haft som grund för att motivera begränsningen av den grundläggande friheten redan därigenom att det finns ett strängt tillstånds- och övervakningsförfarande i den stat där den som tillhandahåller tjänsterna är etablerad?
d)
Om svaret är ja: Ska den hänskjutande domstolen inom ramen för prövningen huruvida en sådan begränsning är proportionerlig ta hänsyn till att de berörda bestämmelserna i den stat där den som tillhandahåller tjänsterna har sitt säte till och med går utöver den kontrollnivå som gäller i den stat där tjänsterna tillhandahålls?
e)
Krävs det enligt proportionalitetsprincipen att den hänskjutande domstolen, när sådana ordningsskäl som spelarskydd och brottsbekämpning har motiverat ett straffsanktionerat förbud mot hasardspel, gör en åtskillnad mellan å ena sidan sådana företag som tillhandahåller hasardspel utan något som helst tillstånd och å andra sidan sådana företag som är etablerade och innehar koncession i andra medlemsstater och utnyttjar friheten att tillhandahålla tjänster?
f)
Ska man slutligen, vid bedömningen huruvida en medlemsstats bestämmelser om förbud vid straffansvar att utan tillstånd i medlemsstaten tillhandahålla hasardspel över gränserna är proportionerliga, beakta att ett hasardspelsföretag som innehar ett giltigt tillstånd i en annan medlemsstat på grund av objektiva indirekt diskriminerande hinder för marknadstillträde inte har haft möjlighet att få tillstånd i medlemsstaten och att tillstånds- och övervakningsförfarandet i den stat där företag är etablerat har en skyddsnivå som åtminstone är jämförbar med den egna?
4.
a)
Ska artikel 49 EG tolkas så, att tjänsternas tillfällighetskaraktär utesluter att företaget som tillhandahåller dem kan förse sig med infrastruktur i värdlandet, till exempel en server, utan att anses ha etablerat sig där?
b)
Ska artikel 49 EG även tolkas så, att ett förbud för ett nationellt företag som tillhandahåller support att underlätta möjligheterna för företag som har säte i en annan medlemsstat att tillhandahålla sina tjänster, utgör en begränsning av det senare företagets frihet att tillhandahålla sina tjänster, även om supportföretaget är har sitt säte i samma medlemsstat som en del av mottagarna av tjänsterna?
Full & Egal Universal Law Academy