7.11.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 267/45
Överklagande ingett den 2 september 2009 av Perfetti Van Melle SpA av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 1 juli 2009 i mål T-16/08, Perfetti Van Melle SpA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Cloetta Fazer AB
(Mål C-353/09 P)
2009/C 267/78
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Perfetti Van Melle SpA (ombud: P. Perani och P. Pozzi, avvocati)
Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknanden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Cloetta Fazer AB
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
bifalla överklagandet och följaktligen helt upphäva förstainstansrättens dom i mål T-16/08 enligt artikel 61 i domstolens stadga och artikel 113 i domstolens rättegångsregler, och
—
om målet är färdigt för avgörande, meddela slutlig dom genom att ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns annuleringsenhet fattade den 24 november 2005 angående ansökan nr 941 C 973065 om ogiltigförklaring och förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna med anledning av förfarandena vid förstainstansrätten och domstolen, samt ogilitghetsförfarandet vid harmoniseringsbyrån.
Grunder och huvudargument
1. Rättsliga grunder
Genom det aktuella överklagandet överklagar Perfetti Van Melle SpA förstainstansrättens dom av den 1 juli 2009 i mål T-16/08, meddelad parterna den 2 juli 2009.
Till stöd för överklagandet anför klaganden att förstainstansrättens dom i det aktuella målet innebär en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1), i förening med artikel 53.1 a i den förordningen.
1.1 Den första invändningen: klaganden gör gällande att förstainstansrätten inte har undersökt varumärkena i fråga med hänsyn till kriterierna helhetsbedömning eller helhetsintryck
Det är en fastlagd princip att helhetsbedömningen av risken för förväxling avseende visuell likhet, ljudlikhet eller begreppsmässig likhet mellan varumärkena i fråga, måste grundas på helhetsintrycket av varumärkena, med beaktande av särskilt deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Klaganden gör gällande att förstainstansrätten har underlåtit att tillämpa den nämnda principen och särskilt att förstainstansrätten baserat bedömningen av att risk för förväxling föreligger endast på det faktum att varumärkena delar samma gemensamma beståndsdel ”CENTER”.
Förstainstansrätten har underlåtit att göra en helhetsbedömning och beakta helhetsintrycket av de aktuella varumärkena. Istället har förstainstansrätten i den överklagade domen tillämpat en analytisk metod och har jämfört varumärket ”CENTER” med den första orddelen ”CENTER” i det omtvistade varumärket varvid den andra orddelen ”SHOCK” inte tillmätts någon betydelse. Det är riktigt att den överklagade domen nämner kriterierna helhetsbedömning och helhetsintryck. Det är dock inte tillräckligt att nämna och upprepa ett rättsligt kriterium. För att agera korrekt är det viktigt att detta också följs och tillämpas korrekt i målet, vilket inte har skett i den överklagade domen. I den överklagade domen begränsar sig förstainstansrätten till att fastställa att de två jämförda varumärkena är liknande och har samma orddel ”CENTER” utan att det förklaras varför orddelen ”SHOCK” inte är tillräcklig för att utesluta en risk för förväxling.
Av de skäl som anges ovan gör klaganden även gällande att den överklagade domen innebär förvanskning av sakomständigheter och ett åsidosättande av skyldigheten att ange skäl.
1.2 Den andra invändningen: klaganden gör gällande att förstainstansrätten i den överklagade domen har underlåtit att beakta några ytterst viktiga och relavanta omständigheter
Den överklagade domen innebär också ett åsidosättande av artikel 8.1 b eftersom omständigheter som var ytterst relevanta för att bestämma risken för förväxling mellan varumärkena inte har bedömts. Förstainstansrätten har särskilt inte beaktat den långa tid av samexistens för de jämförda varumärkena och frånvaron av faktiskt förväxling, vilket har förklarats utförligt i ansökan till förstainstansrätten.
Vidare har förstainstansrätten inte korrekt bedömt en annan viktig omständighet, nämligen uppmärksamhetsgraden hos omsättningskretsen. Det är ologiskt att som förstainstansrätten fastslå att en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten konsument skulle underlåta att notera förekomsten av ordet ”SHOCK” och att varumärkena i fråga inte bara har visuella och fonetiska skillnader utan även olika innebörder, nämligen att varumärket ”CENTER” är ett ord som framkallar ”mittpunkten av något”, medan varumärket ”CENTER SHOCK”, med hänsyn till förekomsten av den mest framträdande delen ”SHOCK”, är ett uttryck som framkallar tanken på en stark känsla (chock) som konsumenten känner när tuggummits mitt tuggas.
2. Klaganden yrkar att domstolen ska
—
bifalla överklagandet och följaktligen helt upphäva förstainstansrättens dom enligt artikel 61 i domstolens stadga och artikel 113 i domstolens rättegångsregler,
—
om målet är färdigt för avgörande, meddela slutlig dom genom att ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns annuleringsenhet fattade den 24 november 2005 angående ansökan nr 941 C 973065 om ogiltigförklaring och förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna med anledning av förfarandena vid förstainstansrätten och domstolen, samt ogilitghetsförfarandet vid harmoniseringsbyrån, enligt artikel 122 i domstolens rättegångsregler, och
—
i andra hand, om målet inte är färdigt för avgörande, återförvisa målet till förstainstansrätten för ny prövning i enlighet med de bindande kriterier som fastställs av domstolen.
(1) EGT L 11, s. 1
Full & Egal Universal Law Academy