19.12.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 312/18
Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado Mercantil (Spanien) den 1 oktober 2009 — Entidad de Gestión de Derechos de los Productores Audiovisuales (EGEDA) mot Magnatrading SL
(Mål C-387/09)
2009/C 312/30
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado Mercantil no 1 de Santa Cruz de Tenerife
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Entidad de Gestión de Derechos de los Productores Audiovisuales (EGEDA)
Motpart: Magnatrading SL
Tolkningsfrågor
1.
Är begreppet ”rimlig kompensation” i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29/EG (1) ett nytt gemenskapsbegrepp som ska tolkas på samma sätt i alla medlemsstater i Europeiska gemenskapen?
2.
Om svaret på fråga 1 är jakande,
2.1
om ett nationellt system för rimlig kompensation för privatkopiering existerade innan direktiv 2001/29/EG trädde i kraft, ska de nationella bestämmelserna tolkas ”i enlighet” med det nya begreppet ”rimlig kompensation” för privatkopiering efter att direktiv 2001/29/EG trädde i kraft?
2.2
ska hänsyn tas till omfattningen av det undantag för privatkopiering som föreskrivs i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29/EG och till de kriterier som anges i skäl 35 i detta direktiv, när det fastställs vilka anordningar som ska omfattas av den rimliga kompensationen, samt storleken av denna kompensation?
Om svaret på denna fråga är jakande, är det förenligt med gemenskapsbegreppet ”rimlig kompensation för privatkopiering” att a) fastställa en betalningsskyldighet som omfattar anordningar som är avsedda för andra privata och yrkesmässiga ändamål än ”privatkopiering” och/eller b) fastställa ett engångsbelopp utan att ta hänsyn till om anordningarna används för privatkopiering eller den skada som en sådan användning kan ge upphov till, och att kompensation ska betalas även i sådana situationer där ingen eller endast obetydlig skada föreligger?
2.3
är det förenligt med artikel 5.2 b i direktiv 2001/29/EG att tillämpa ett system där en gräns dras vid privatkopiering samtidigt som det föreligger en allmän skyldighet att betala den rimliga kompensationen för en viss kategori av utrustning eller medier (till exempel inspelningsbara dataskivor CD-R och DVD-R data) oberoende av om de har köpts av fysiska personer för privat eller för yrkesmässigt bruk, för att skapa och lagra egen information eller för att fullgöra lagstadgade skyldigheter, eller av juridiska personer som inte på något vis omfattas av undantaget för privatkopiering?
3.
Om svaret på fråga 1 är nekande,
3.1
innebär det att medlemsstaterna har full frihet att fastställa kriterier och mekanismer för att avgöra för vilka anordningar rimlig kompensation för privatkopiering ska erläggas samt storleken av denna kompensation, eller finns det inskränkningar i denna frihet och vilka är i så fall dessa inskränkningar?
3.2
innebär det att medlemsstaterna har rätt att låta tredje man ta betalt för verk som upphovsmännen frivilligt har överlåtit utan kostnad till samhället eller finns det inskränkningar i denna rätt och vilka är i så fall dessa inskränkningar?
3.3
innebär det att medlemsstaterna har rätt att låta tredje man ta betalt av användarna för att dessa användare ska följa en bindande offentligrättslig bestämmelse eller finns det inskränkningar i denna rätt och vilka är i så fall dessa inskränkningar?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).
Full & Egal Universal Law Academy