30.1.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 24/30
Överklagande ingett den 18 november 2009 av Royal Appliance International GmbH av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 15 september 2009 i mål T-446/07, Royal Appliance International GmbH mot Harmoniseringsbyrån inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), övriga parter i målet: BSH Bosch och Siemens Hausgeräte GmbH
(Mål C-448/09 P)
2010/C 24/56
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Royal Appliance International GmbH (ombud: advokaterna K.-J. Michaeli och M. Schork)
Övriga parter i målet: — Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbryån) — BSH Bosch och Siemens Hausgeräte GmbH
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 15 september 2009 i mål T-446/07,
—
ogiltigförklara det beslut som har meddelats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 3 oktober 2007 i ärende R 572/2006-4, och
—
förplikta motparten och intervenienten att bära sina och ersätta klagandens rättegångskostnader såväl i första instans som i förevarande instans.
Grunder och huvudargument
Överklagandet riktar sig mot förstainstansrättens dom genom vilken beslutet den 3 oktober 2007 av harmoniseringsbyråns överklagandenämnd fastställdes. Förstainstansrätten och överklagandenämnden har funnit att det finns en risk för förväxling mellan det tyska varumärket som har åberopats som hinder för registrering, ”sensixx”, och det sökta varumärket ”Centrixx” beträffande varan ”dammsugare”. Det varumärke som har åberopats som hinder för registrering har efter dagen för överklagandenämndens beslut och före förhandlingen vid förstainstansrätten ogiltigförklarats slutligt för varan ”dammsugare”. Förstainstansrätten avslog ansökan om vilandeförklaring och fann det faktum rättsligt irrelevant att det varumärke som har åberopats som hinder för registrering hade ogiltigförklarats då detta varumärke inte faktiskt eller rättsligt omfattades av den aktuella tvisten som behandlades av överklagandenämnden, varför inte heller förstainstansrätten skulle ta hänsyn till detta.
Klaganden har uppfattningen att förstainstansrätten felaktigt har bedömt de rättsliga förutsättningarna för en vilandeförklaring enligt artikel 77 i sina rättegångsregler, genom att inte ta hänsyn till att det varumärke som har åberopats som hinder för registrering hade ogiltigförklarats. Den för tvisten avgörande frågan om ändringen av de faktiska omständigheterna rör giltigheten av det varumärke som har åberopats som hinder för registrering, över vilket klaganden inte kan utöva något inflytande. Denna ändring gör att grunden för invändningen mot ansökan om varumärkesregistrering faller och skulle nödvändigtvis ha beaktats. Detta följer av klagandens grundläggande egendomsrätt, vilken innefattar rätten att söka registrera varumärken. Till följd av dess vägran att ta hänsyn till det nära förestående avgörandet från Oberlandesgericht München om ogiltigförklaring av det varumärke som har åberopats som hinder för registrering, har förstainstansrätten prövat likheten mellan varuförteckningarna för två varumärken av vilka det ena vid tidpunkten för avgörandet hade ogiltigförklarats nästan fullt ut. Således har förstainstansrätten åsidosatt artikel 45 i förordningen om gemenskapsvarumärken då tredje mans rätt inte längre bestod vid tidpunkten för förstainstansrättens avgörande eftersom det varumärke som har åberopats som hinder för registrering redan hade ogiltigförklarats i stor utsträckning. Gemenskapsdomstolarna har själva medgett undantag från förbudet mot att beakta nya omständigheter genom att de har funnit att avgöranden från nationella domstolar kan beaktas även om de åberopas först vid förstainstansrätten. Det måste särskilt gälla när klaganden inte har något inflytande över vid vilken tidpunkt överklagandenämnden fattar beslut, som i detta fall meddelades kort tid före utgången av fristen för användning, eftersom valet av tidpunkt helt är upp till överklagandenämndens bedömning. Ett sådant villkorat beslut om varumärkesregistrering strider mot meningen och syftet med gemenskapens varumärkesrätt.
Klaganden gör vidare gällande en felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i förordningen om gemenskapsvarumärken. Förstainstansrätten har inte uppfyllt sin utrednings- och motiveringsskyldighet. Relevanta omständigheter för de aktuella varorna och deras effekt på konsumenterna har inte beaktats av förstainstansrätten som därmed lagt felaktiga kriterier till grund för bedömningen av frågan om graden av uppmärksamhet och likheten mellan varorna. Förstainstansrätten har i fråga om varumärkeslikhet inte lagt samma vikt vid likheter och skillnader mellan varumärkena och därigenom särskilt vid bedömningen av den visuella likheten inriktat sig på irrelevanta likheter. Hänsyn har inte tagits till uttalet av det sökta varumärket inom den relevanta tyska handeln och förstainstansrätten har bara förstärkt motstridigheten vid bedömningen av den fonetiska och begreppsmässiga likhet som nämns i talan, genom att förstainstansrätten har bekräftat en likhet med ”center” men har förnekat en association till detta begrepp. Förstainstansrätten har inte beaktat grundregeln om den fonetiska uppfattningen då förstainstansrätten ger ordets ändelse ”xx” en särskild betoning och förvanskar klagandens framställan, genom antagandet att klaganden frånkänner de båda varumärkena en klar betydelse. Slutligen har förstainstansrätten felaktigt prövat förutsättningarna för risk för förväxling genom att inte gå in på graden av uppmärksamhet i handeln vid tidpunkten för köp och därmed rättstridigt har likställt den uttalsmässiga och visuella uppfattningen.
Full & Egal Universal Law Academy