30.1.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 24/31
Överklagande ingett den 18 november 2009 av bolaget Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia av den dom som förstainstansrätten meddelade den 16 september 2009 i mål T-162/07, Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission
(Mål C-451/09 P)
2010/C 24/57
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Klagande: Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia (ombud: N. Skandamis och M. Perakis, avocats)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
bifalla överklagandet och upphäva den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (sjunde avdelningen) den 16 september 2009 i mål T-162/07 på grund av domens tvetydiga och bristfälliga motivering, den felaktiga tolkningen av de rättsliga begrepp som tas upp i överklagandet och på grund av förstainstansrättens felaktiga bedömning av den bevisning som framlagts i första instans,
—
fastställa att ärendet är färdigt för avgörande (artikel 61 första stycket i domstolens stadga) och slutligen avgöra det.
—
återförvisa ärendet till förstainstansrätten för att denna ska avgöra den talan som väcktes den 8 maj 2007 mot Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen för att uppnå ersättning för den skada som orsakats av dessa institutioners rättsstridiga handlingar och underlåtenheter såsom denna skada beskrivs i talan i första instans,
—
förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Genom sitt överklagande av den 16 november 2009 bestrider bolaget Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia den dom som meddelades av förstainstansrätten den 16 september 2009 i mål T-162/07 med motiveringen att förstainstansrätten åsidosatt gemenskapsrätten genom att grunda sin dom på en otillräcklig motivering samt genom att göra en felaktig tolkning av vissa rättsliga begrepp och en felaktig bedömning av den framlagda bevisningen.
Klaganden framför i synnerhet följande:
I.
Förstainstansrätten ansåg bestämmelserna i förordning nr 2454/93 nödvändiga och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen. Enligt dessa bestämmelser är blankett T2M det enda tillåtna beviset för att visa att de havsfiskeprodukter som fångats på internationellt vatten och som har transiterat via ett tredje lands territorium är gemenskapsvaror. Enligt klaganden har förstainstansrätten inte prövat samtliga grunder och argument som anförts, i synnerhet inte frågan om gemenskapslagstiftarens möjlighet att föreskriva alternativ bevisning, med särskild hänsyn till att åtgärden är olämplig för att garantera handelsutbytet. Vidare har förstainstansrätten inte tillräckligt motiverat sin slutsats att gemenskapslagstiftningen är nödvändig och proportionerlig och har gjort en felaktig tolkning av arten av blankett T2M i egenskap av handling som ger rätt till fri rörlighet.
II.
Klaganden anser att det var medelst en felaktig tolkning av den framlagda bevisningen som förstainstansrätten kom fram till att de dokument som tunisiska tullmyndigheter tillhandahållit bolaget Pigasos inte hade ett innehåll som var jämförligt med innehållet i ruta nr 13 på blankett T2M. Det framgår emellertid av handlingarna i målet att fiskeprodukterna varit föremål för samma konstanta övervakning från tunisiska tullmyndigheters sida som krävs enligt blankett T2M. De dokument som utfärdats av tunisiska tullmyndigheter bekräftar att fiskeprodukterna befann sig i ”transit” på tunisiskt territorium, vilket enligt nationell rätt innebär en konstant övervakning från tullmyndigheternas sida i likhet med den som ska intygas i ruta 13 på blankett T2M.
III.
Genom att dessutom slå fast att bolaget Pigasos inte hade visat prov på nödvändig omsorg i sin verksamhet i Tunisien har förstainstansrätten, enligt klaganden, gjort en felaktig tolkning av begreppet och drivit den uppmärksamhet och omsorg som åligger näringsidkaren så långt som till att kräva en konstant misstänksamhet i förhållande till beteendet hos verkställande organ i tredje land med som enda motivering att de inte är bundna av gemenskapsrätten.
Av dessa skäl begär klaganden att domstolen ska upphäva förstainstansrättens dom i mål T-162/07 och själv avgöra målet i sak, alternativt återförvisa målet till förstainstansrätten.
Full & Egal Universal Law Academy