30.1.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 24/34
Överklagande ingett den 20 november 2009 av Republiken Italien av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 4 september 2009 i mål T-211/05, Republiken Italien mot Republiken Italien
(Mål C-458/09 P)
2010/C 24/63
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att överklagandet kan upptas till prövning,
—
upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 4 september 2009 i mål T-211/05, Republiken Italien mot Europeiska gemenskapernas kommission, delgiven med rekommenderad försändelse nr 405966 den 4 september 2009 och emottagen den 8 september 2009, och följaktligen kommissionens beslut av den 16 mars 2005 om stödordning C 8/2004 (f.d. NN 164/2003) som Italien har genomfört till förmån för företag som nyligen har börsnoterats [delgivet under nummer C(2005) 591].
Grunder och huvudargument
. Åsidosättande av artiklarna 10 och 13 i förordning nr 659/1999 (1) (förfarande för statligt stöd), artikel 88.2 EG och principen om ett kontradiktoriskt förfarande. Uppenbart felaktig bedömning av handlingarna.
Förstainstansrätten fastställde att en förberedande diskussion inletts beträffande de bestämmelser som införts genom lagdekret nr 326/2003 (2) med de skrivelser som kommissionen tillställde Italien i oktober och december 2003. Förstainstansrätten ansåg inte att dessa skrivelser enbart innehöll allmänna yrkanden och ett negativt påstående att ”det inte kunde uteslutas” att åtgärderna innebar statligt stöd som är oförenliga med den gemensamma marknaden.
. Åsidosättande av principen om ett kontradiktoriskt förfarande.
I beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet medgav kommissionen att åtgärderna var selektiva genom att de föreskrivna skatteförmånerna uteslöt företag som inte var etablerade i Italien. I det slutliga beslutet fann kommissionen däremot att åtgärderna var selektiva på grund av att skatteförmånerna i större utsträckning kom företag etablerade i Italien till godo, eftersom de beskattas för sin globala vinst, än gemenskapsföretag, som i Italien endast beskattas för den vinst som realiseras i denna medlemsstat. Kommissionen har aldrig informerat den italienska regeringen om sin ändrade inställning och har inte heller gett den tillfälle att yttra sig häröver. Förstainstansrätten kom därför felaktigt fram till att kommissionens agerande var legitimt.
. Åsidosättande av artikel 87.1 EG.
En skattelättnad av den typ som är aktuell i målet vid den nationella domstolen kan under alla omständigheter inte anses selektiv när den gäller för alla företag, såväl italienska företag som gemenskapsföretag, som uppfyller villkoret för att noteras på en reglerad marknad inom Europeiska unionen. Den största fördelen för de italienska företagen följer av skattesystemet, enligt vilket beskattning sker utifrån bosättningskriteriet. Enbart en skillnad i förmånens omfattning mellan företag som utan åtskillnad omfattas av skattelättnaden kan inte vara avgörande för om åtgärden är selektiv eller inte. Förstainstansrätten gjorde en felaktig bedömning då den fann att den selektiva karaktären även kunde bestå i en sådan skillnad.
. Åsidosättande av artikel 87.1 EG. Bristande motivering.
Förstainstansrätten gjorde en felaktig bedömning då den fann att åtgärden var selektiv på grund av att alla företag inte omfattas av den. Alla företag som uppfyller villkoren för att noteras på en reglerad marknad omfattas nämligen. Valet att låta börsnotera sig medför stora strukturella kostnader som onoterade företag inte har. Urvalet av företag som börsnoteras görs på grundval av objektiva kriterier. Skattelindringen överensstämmer och har samband med dessa två företagskategoriers olika situationer i kostandshänseende på ett strukturellt plan. Åtgärden är således allmänt tillämplig och inte selektiv. Förstainstansrätten har under alla omständigheter inte lämnat en tillräcklig motivering av den bevisning som Italien lagt fram i detta hänseende.
. Åsidosättande av artikel 87.1 EG
Förstainstansrätten ansåg vidare felaktigt att åtgärderna under alla omständigheter var selektiva med hänsyn till deras korta varaktighet, vilken utesluter företag som beslutar att börsnotera sig vid ett senare tillfälle. Skattelättnadens tillfälliga karaktär förklaras nämligen av hänsyn till balansen i budgeten och av att det rör sig om experimentella åtgärder, vilket inte påverkar deras struktur. Åtgärdernas struktur är det enda kriterium som ska tillämpas för att bedöma om de är selektiva eller ej.
. Åsidosättande av artikel 87.3 c EG. Bristande motivering.
Även om åtgärderna anses utgöra statligt stöd är de förenliga med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c i egenskap av investeringsstöd för att driva en viss verksamhet. Förstainstansrätten gjorde en felaktig bedömning genom att anse dem som verksamhetsstöd och härmed inte beakta den permanenta effekt som en börsnotering har på ett företags struktur och verksamhet. Vidare gjorde förstainstansrätten en felaktig bedömning genom att inte komma fram till att ökningen av antalet börsnoteringar på reglerade marknader utgör en verksamhet som ska uppmuntras, även på gemenskapsnivå. Förstainstansrätten borde således ha klandrat kommissionen för att ha använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på området utan att ha fastställt de faktiska omständigheterna på ett korrekt sätt.
(1) EGT L 83, s. 1.
(2) Det rör sig här egentligen om lagdekret nr 269/2003, som omvandlats till lag nr 326.
Full & Egal Universal Law Academy