30.1.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 24/36
Överklagande ingett den 20 november 2009 av Inalca SpA — Indistria Alimentari Carni e Cremonini SpA av det beslut som förstainstansrätten (sjätte avdelningen) meddelade den 4 september 2009 i mål T-174/06, Inalca SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission
(Mål C-460/09 P)
2010/C 24/65
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Inalca SpA — Indistria Alimentari Carni e Cremonini SpA (ombud: F. Sciandone och C. D'Andria, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
upphäva förstainstansrättens beslut och återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande i sak mot bakgrund av domstolens anmärkningar,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet samt i mål T-174/06.
Grunder och huvudargument
A.
Skillnaden mellan det processrättsliga kriteriet när fristen för att väcka talan börjar löpa och när kontrollen av att kraven för ansvar är uppfyllda: i) motstridig motivering, ii) överträdelse av gemenskapsdomstolens rättspraxis
Motiveringen till beslutet är uppenbart motstridig eftersom det dels hänvisas till gemenskapsdomstolens fasta rättspraxis enligt vilken fristen för att väcka talan avseende gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar börjar löpa först när samtliga villkor för att skadeståndsskylighet ska uppstå är uppfyllda, och särskilt när den skadeståndsgrundade skadan verkligen har uppkommit, dels avvisas klagandenas argument att skadan av den omtvistade skrivelsen endast stod klar när kommissionen antog sitt beslut av den 3 oktober 2006. (1)
Förstainstansrätten har vidare åsidosatt gemenskapsrättslig rättspraxis genom att fastställa att fristen för att väcka talan började löpa när klagandena drabbades av skadan.
B.
Fristen att väcka talan med avseende på kostnader för rättsligt biträde, rådgivning och personal, i) motstridig och uppenbart ologisk motivering, ii) åsidosättande av gemenskapsdomstolens rättspraxis
Motiveringen till det angripna beslutet är uppenbart motstridig i den del förstainstansrätten inledningsvis åberopar en allmän princip om pågående skada för att sedan frångå denna princip när den fastställer arten av (omedelbara eller ej) kostnaderna för rättsligt biträde, rådgivning och personal. Motiveringen är även uppenbart ologisk genom att förstainstansrätten dels medgav att kostnaderna var av pågående karaktär vad avser kostnaderna för att upprätta försäkringar till säkerhet för betalningen, dels fann att kostnader för rättsligt biträde inte kunde medges under samma tid trots att dessa uppkommit genom åren, i avvaktan på ett avgörande vad gäller de förfaranden som inletts tillföljd av UCLAF:s undersökning.
Förstainstansrätten har även åsidosatt sin egen rättspraxis enligt vilken det under åren medgetts att kostnader för rättsligt biträde inte är omedelbara.
C.
Avvisning av talan om ersättning för utebliven vinst, förvanskning av argument och åsidosättande av artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler
Förstinstansrätten har åsidosatt artikel 44.1 c i rättegångsreglerna och förvanskat klagandenas argument genom att inte beakta de många bevis som ingetts under förfarandet och genom att finna att kravet på ersättning inte är tillräckligt preciserat.
D.
Den ideella skadan, åsidosättande av rättspraxis och uppenbart ologisk motivering
Förstainstansrätten har, genom att betrakta den ideella skadan som omedelbar och inte pågående utan att beakta den speciella karaktären av ideella skador, uppenbart åsidosatt rättspraxis. Det angripna beslutet är dessutom uppenbart ologiskt genom att förstainstansrätten har beaktat rättspraxis avseende materiella skador för att fastslå att den ideella skadan inte är pågående.
E.
Den ideella skadan, åsidosättande av artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler, åsidosättande av rättspraxis med avseende på ideell skada och uppenbart ologisk motivering
Förstainstansrätten har åsidosatt artikel 44.1 c i rättegångsreglerna genom att slå fast att talan om ideellt skadestånd inte kunde tas upp till sakprövning eftersom den saknade nödvändiga preciseringar, genom att klagandena inte enbart gjorde gällande en obestämbar skada utan tillhandhöll flera bevis vilka icke desto mindre inte beaktades.
Förstainstansrätten har dessutom åsidosatt relevant rättspraxis med avseende på ideell skada genom att använda sig av parametrar som i sig själva var svåra att kvantifiera eller bevisa.
Förstainstansrätten har vidare gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att ange en motivering som är uppenbart ologisk genom att den till stöd för slutsatsen att talan var otillräckligt precis använde sig av rättspraxis som avser materiell skada.
F.
Felaktig rättstillämpning vad avser villkoren för orsakssambandet
Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att det saknades ett orsakssamband mellan att skrivelsen av den 6 juli 1998 översändes till de italienska myndigheterna — vilket gav upphov till dessas krav på återbetalning — och den skada som klagandena har åsamkats, det vill säga betalning av försäkringar för betalning av de omtvistade beloppen för att dessa inte omedelbart skulle krävas in.
G.
Åsidosättande av den grundläggande rätten att få ett mål prövat inom skälig tid, i) upphävande av det angripna beslutet, ii) senare fastsällelse av skadan med avseende på skadeståndsmålet
Förstainstansrätten har åsidosatt principen att ett mål ska prövas inom skälig tid vilken är en allmän princip i gemenskapsrätten samt vilken erkänns i artikel 6 första stycket i Europakonventionen och i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(1) Kommissionens beslut av den 3 oktober 2006 om de finansiella följder som skall fastställas i vissa oegentlighetsärenden i samband med avslutandet av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EUT L 278, s. 24).
Full & Egal Universal Law Academy