30.1.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 24/39
Överklagande ingett den 26 november 2009 av Evets Corp. av den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 september 2009 i de förenade målen T-20/08 och T-21/08, Evets Corp. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
(Mål C-479/09 P)
2010/C 24/69
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Evets Corp. (ombud: S. Ryan, Solicitor)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva förstainstansrättens dom,
—
fastställa att ansökan om återställande av försutten tid har väckts inom den föreskrivna tidsfristen i artikel 78.2 i förordning nr 40/94 (1),
—
återförvisa målet till förstainstansrätten för att förstainstansrätten ska återförvisa ärendet till överklagandenämnden för avgörande i sak av frågan huruvida all omsorg som betingats av omständigheterna hade iakttagits för att förnya varumärkena,
—
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna vid domstolen och förstainstansrätten.
Grunder och huvudargument
1.
Överklagandet avser en ansökan om återställande av försutten tid enligt artikel 78.2 i rådets förordning (EG) nr 40/94. Registreringen av det aktuella varumärket hade löpt ut på grund av att avgifterna för ansökan om förnyelse inte hade betalats.
2.
Innehavaren hade delegerat ansvaret att betala förnyelseavgifterna till en tredje part. Beroende på ett oavsiktligt fel gjordes emellertid inte betalningen i tid.
3.
Harmoniseringsbyrån skickade underrättelser om att registreringsperioden skulle löpa ut till klagandebolagets vederbörligen bemyndigade företrädare, som inte var den tredje part som hade ansvaret för betalningen av avgifterna för att förnya varumärket. Företrädaren vidarebefordrade dessa till innehavaren som mottog dem efter flera dagar.
4.
Innehavaren av varumärket gjorde därefter en ansökan om återställande av försutten tid enligt artikel 78.2. Denna ansökan gjordes mindre än två månader efter det att innehavaren mottog underrättelserna men mer än två månader efter det att företrädaren mottagit dem,
5.
Enligt artikel 78.2 ska ansökan ges in skriftligen inom två månader från det förfallet upphörde. Frågan i målet om överklagande är hur det datum då förfallet upphörde ska fastställas.
6.
Innehavaren gör gällande att detta datum är det datum då denne mottog underrättelsen. Innehavaren hade, via en tredje part, påtagit sig ansvaret för betalningen av avgifterna för förnyelse. Felet upptäcktes när underrättelsen mottogs och det var först då som innehavaren hade möjlighet att åtgärda förfallet.
7.
Förstainstansrätten godtog emellertid harmoniseringsbyråns påstående att detta datum var det datum då företrädaren, till vilken harmoniseringsbyrån sänt underrättelsen, mottog densamma. Harmoniseringsbyrån åberopade regel 77 enligt vilken ”varje meddelande eller annan upplysning från harmoniseringsbyrån till den vederbörligen bemyndigade företrädaren ha samma verkan som om det hade adresserats till den företrädda personen”.
8.
Innehavaren gör gällande att:
i)
Syftet med presumtionsreglerna i regel 77 är att visa att harmoniseringsbyrån har fullgjort sin skyldighet att underrätta en part när den sänder en underrättelse till dennes företrädare avseende en fråga som omfattas av företrädarens behörighet. Harmoniseringsbyrån har ingen skyldighet att vidta ytterligare åtgärder. I förevarande fall saknar emellertid detta påstående betydelse.
ii)
Förfallet upphör vad gäller betalning av avgifter för förnyelse när innehavaren av varumärket och/eller den som särskilt utsetts att vara ansvarig för betalningen faktiskt får kännedom om den oavsiktliga underlåtelsen att betala. All annan tolkning skulle medföra att den aktuella bestämmelsen skulle bli oanvändbar, en professionell företrädare skulle alltid känna till och förväntas känna till relevanta tidsfrister varför det under alla omständigheter skulle sakna betydelse huruvida harmoniseringsbyrån sände denne en underrättelse.
iii)
Betalning av avgifterna för förnyelse är en enkel ekonomisk transaktion som inte kräver att innehavaren företräds av ett rättsligt ombud. En part kan således själv ombesörja betalningen eller delegera denna till någon annan. När företrädaren, som företrädde innehavaren vid harmoniseringsbyrån, inte är ansvarig för att betala avgifterna för förnyelse saknar underrättelse till denne betydelse. Underrättelsen har inte skett till parten och det ska inte anses att så skett. Företrädaren har ingen rättslig skyldighet att vidta några åtgärder med anledning av en sådan underrättelse (även om denne som ett uttryck för yrkesmässig hövlighet kan översända den till sin uppdragsgivare).
iv)
Under förevarande omständigheter är en företrädare för andra syften inte att anse som vederbörligen bemyndigad företrädare vad avser betalning av avgifter för förnyelse. En underrättelse till denne uppfyller således inte kraven i regel 77 och medför inte att presumtionsregeln träder ikraft.
v)
Sammanfattningsvis är den person som avses den som har ansvaret för den aktuella åtgärden. Det är endast när denne får kännedom om förfallet som den relevanta ansökningsfristen kan börja löpa.
vi)
Även om bestämmelserna i den Europeiska patentkonventionen inte är tvingande enligt gemenskapsrätten så måste de i hög grad beaktas. I den mån det finns praxis från det Europeiska patentverket avseende samma ordalydelse är det ytterst önskvärt att det görs samma tolkning. Om så inte sker måste den ena eller den andra tolkningen vara felaktig. Klagandebolaget gör gällande att de parallella besluten från Europeiska patentverket är riktiga och korrekt motiverade.
(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken
(EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2 s. 3)
Full & Egal Universal Law Academy