27.3.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 80/7
Överklagande ingett den 3 december 2009 av Thomson Sales Europe av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 29 september 2009 i de förenade målen T-225/07 och T-364/07, Thomson Sales Europe mot kommissionen
(Mål C-498/09 P)
2010/C 80/13
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Thomson Sales Europe (ombud: advokaterna F. Goguel och F. Foucalt)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva förstainstansrättens dom av den 29 september 2009,
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut REM nr 03/05 av den 7 maj 2007,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden har i huvudsak åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande.
Klaganden gör i sin första grund gällande att förstainstansrätten har åsidosatt de behörighetsregler som anges i artikel 225 EG genom att ta ställning i sak till klagandens yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 20 juli 2007, i vilken begäran om eftergift i efterhand vad avser importtullar på färgtelevisionsmottagare som tillverkats i Thailand, trots att förstainstansrätten tidigare förklarat att detta yrkande inte kan upptas till sakprövning, eftersom skrivelsen i fråga inte kan medföra rättsverkningar.
Klaganden gör i sin andra grund gällande att förstainstansrätten har åsidosatt rätten till försvar och gjort en uppenbart oriktig rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att dels avslå klagandens yrkande att parterna ska ges tillträde till samtliga bevismedel, dels anse att Thomson gjort sig skyldig till uppenbar försumlighet, eftersom företaget, som är en erfaren aktör, borde ha begärt att få preciserade uppgifter från kommissionen vad avser möjligheten att fortsätta att deklarera färgtelevisonsmottagare, som tillverkats i Thailand, som varor med ursprung i Thailand, efter att tillverkaren hade börjat använda bildrör med ursprung i Korea och Malaysia.
Den tredje grunden består av två delgrunder. Thomson har i denna grund hävdat att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 239 i tullkodexen (1) vad avser möjligheten att begära hel eller delvis återbetalning av inbetalda import- eller exporttullar eller att medges avdrag med detta belopp från tullskulden. Klaganden har gjort gällande dels att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att avslå dennes yrkande efter att endast ha undersökt villkoret som rör frånvaro av manöverutrymme eller försumlighet, utan att först avgöra om det vara fråga om en särskild situation.
Förstainstansrätten har vidare gjort en uppenbart oriktig rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna och således gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att villkoren för eftergift i artikel 239 i tullkodexen inte vara uppfyllda. Enligt klaganden uppfyller denne nämligen denna bestämmelses krav, eftersom omständigheterna i det aktuella fallet är sådana att det är fråga om en särskild situation, vilken består i att kommissionen gjort en ny tolkning av de relevanta bestämmelserna utan att i tillräcklig mån underrätta aktörerna om sin nya praxis.
Thomson hävdar vidare att den saknade anledning att misstänka att dess beteende var otillåtet, eftersom bolaget var övertygat om att en enda antidumpingstull, vilken i praktiken förhandlas fram i samarbete med kommissionen, skulle tillämpas på hela bolagets produktion. Thomson kan därför inte anses ha agerat försumligt.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).
Full & Egal Universal Law Academy