27.2.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 51/22
Överklagande ingett den 18 december 2009 av Vladimir Ivanov av det beslut som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-166/08, Ivanov mot kommissionen
(Mål C-532/09 P)
2010/C 51/36
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Vladimir Ivanov (ombud: F. Rollinger, avocat)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att överklagandet kan tas upp till prövning,
—
bifalla överklagandet,
—
upphäva förstainstansrättens beslut av den 30 september 2009,
—
besluta i enlighet med den ansökan genom vilken talan anhängiggjordes, och
—
förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet vid domstolen och förstainstansrätten.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar klaganden tre grunder.
Som första grund, vilken består av två delgrunder, gör klaganden gällande att förstainstansrätten inte skulle ha tillämpat förbehållet om åsidosättande av handläggningsregler som stöd för att avvisa klagandens talan. Detta förbehåll har nämligen ett mycket begränsat tillämpningsområde, vilket endast avser de undantagsfall då skadeståndstalan har till syfte en utbetalning av ett belopp som är identiskt med det belopp som klaganden hade tillerkänts om en talan om ogiltigförklaring hade bifallits. Den skadeståndstalan som klaganden väckte var emellertid helt självständig och avsåg kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar för dess agerande gentemot klaganden. Klaganden avsåg inte att utverka en ekonomisk situation som är identisk med den som klaganden skulle ha befunnit sig i om kommissionens beslut hade ogiltigförklarats.
I detta sammanhang gör klaganden även gällande att förstainstansrätten inte hade rätt att pröva förbehållet om åsidosättande av handläggningsregler ex officio, eftersom svaranden har bevisbördan för ett sådant åsidosättande.
Som andra grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning, eftersom den ansåg att kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar endast uppkom om det först konstaterats att kommissionen hade agerat otillåtet. Något krav på att en gemenskapsinstitutions agerande ska vara otillåtet återfinns dock inte längre bland de villkor som tribunalen, i sin senaste rättspraxis, har ställt upp för institutionens skadeståndsansvar.
Som tredje grund gör klaganden slutligen gällande att förstainstansrätten — genom att i det angripna beslutet ha funnit att en talan om ogiltigförklaring hade varit bättre lämpad än en skadeståndstalan — åsidosatte klagandens rätt till ett effektivt rättsmedel, som följer av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Full & Egal Universal Law Academy