18.2.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 49/10
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 december 2011 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d’Etat — Frankrike) — Ministre de l’Intérieur, de l’Outre-mer, des Collectivités territoriales et de l’Immigration mot Chambre de commerce et d’industrie de l’Indre
(Mål C-465/10) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Skydd av Europeiska unionens finansiella intressen - Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 - Artikel 3 - Strukturfonder - Förordning (EEG) nr 2052/88 - Förordning (EEG) nr 4253/88 - Upphandlande myndighet som är mottagare av stöd från strukturfonder - Mottagaren av ett Eruf-stöd har inte iakttagit bestämmelserna om offentlig upphandling - Rättslig grund för skyldigheten att återkräva ett unionsstöd när en oegentlighet föreligger - Begreppet oegentlighet - Begreppet kontinuerlig oegentlighet - Villkor för återkrav - Preskriptionstid - Längre preskriptionstider enligt nationell rätt - Proportionalitetsprincipen)
2012/C 49/15
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil d’Etat
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Ministre de l’Intérieur, de l’Outre-mer, des Collectivités territoriales et de l’Immigration
Motpart: Chambre de commerce et d’industrie de l’Indre
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Conseil d’État (Frankrike) — Tolkning av bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 185, s. 9), rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 (EGT L 374, s. 1) samt rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1) — Mottagaren av stöd ur Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Nationella planerings- och utvecklingsfonden (NPUF) har inte iakttagit bestämmelserna om offentlig upphandling — Grund för skyldigheten att återkräva gemenskapsstöd om oegentligheter förekommit — Villkor för återkrävande av ett felaktigt utbetalt stöd — Preskriptionsfrist
Domslut
1.
Artikel 23.1 tredje strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993, jämförd med artikel 7.1 i rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993, utgör rättslig grund för de nationella myndigheternas återkrav från stödmottagaren av hela det stöd som beviljats från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), utan att det är nödvändigt att sådan behörighet föreligger enligt nationell rätt, av det skälet att stödmottagaren, i sin egenskap av ”upphandlande myndighet” i den mening som avses i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster, i dess lydelse enligt rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993, inte har iakttagit bestämmelserna i nämnda direktiv, vid en offentlig upphandling av tjänster avseende genomförande av den kampanj för vilken stödmottagaren erhållit stödet.
2.
Det förhållandet att en upphandlande myndighet, som mottagit Eruf-stöd, har överträtt bestämmelserna om offentlig upphandling i direktiv 92/50, i dess lydelse enligt rådets direktiv 93/36, vid tilldelningen av ett kontrakt som avser genomförande av den stödfinansierade verksamheten, utgör en ”oegentlighet” i den mening som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, även när den behöriga nationella myndigheten, vid den tidpunkt då den beslutade att bevilja detta stöd, inte kunde vara ovetande om att stödmottagaren redan hade valt ut den tjänsteleverantör som skulle få i uppdrag att genomföra den stödfinansierade verksamheten.
3.
När en upphandlande myndighet, som mottagit Eruf-stöd, under sådana omständigheter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, har underlåtit att iaktta bestämmelserna om offentlig upphandling i direktiv 92/50, i dess lydelse enligt rådets direktiv 93/36, vid tilldelningen av ett kontrakt som avser genomförande av den stödfinansierade verksamheten,
—
ska den ifrågavarande oegentligheten anses utgöra en ”kontinuerlig oegentlighet” i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95, och preskriptionstiden på fyra år som föreskrivs i samma bestämmelser börjar följaktligen, med avseende på återkravet av det stöd som utbetalats felaktigt till stödmottagaren, att löpa från den dag då verkställigheten av det offentliga kontrakt som ingåtts på ett rättsstridigt sätt avslutas,
—
utgör den omständigheten att en revisionsrapport överlämnas till stödmottagaren, där det konstateras att bestämmelserna om offentlig upphandling inte har iakttagits och den nationella myndigheten uppmanas att till följd härav kräva återbetalning av de utbetalade beloppen, en tillräckligt bestämd handling i syfte att utreda och beivra oegentligheten, i den mening som avses i artikel 3.1 tredje stycket i förordning nr 2988/95.
4.
Proportionalitetsprincipen utgör hinder för medlemsstaterna att, när de utnyttjar sin möjlighet enligt artikel 3.3 i förordning nr 2988/95, tillämpa en preskriptionsfrist på trettio år med avseende på återkrav av en förmån som felaktigt erhållits från unionens budget.
(1) EUT C 346, av den 18.12.2010.
Full & Egal Universal Law Academy