22.9.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 287/6
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 12 juli 2012 (begäran om förhandsavgörande från Judecătoria Călărași — Rumänien) — SC Volksbank România SA mot Autoritatea Națională pentru Protecția Consumatorilor — Comisariatul Județean pentru Protecția Consumatorilor Călărași (CJPC)
(Mål C-602/10) (1)
(Konsumentskydd - Konsumentkreditavtal - Direktiv 2008/48/EG - Artiklarna 22, 24 och 30 - Nationell lagstiftning om införlivande av direktivet - Tillämplighet på avtal som inte omfattas av direktivets materiella och tidsmässiga tillämpningsområde - Skyldigheter som inte föreskrivs i direktivet - Begränsning av de bankavgifter som en kreditgivare får ta ut - Artiklarna 56 FEUF, 58 FEUF och 63 FEUF - Skyldighet att i nationell rätt införa lämpliga och effektiva tvistlösningsförfaranden utanför domstol)
2012/C 287/09
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Judecătoria Călărași
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: SC Volksbank România SA
Svarande: Autoritatea Națională pentru Protecția Consumatorilor — Comisariatul Județean pentru Protecția Consumatorilor Călărași (CJPC)
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Judecătoria Călărași — Tolkning av artiklarna 22.1, 24.1 och 30.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, s. 66) — Tolkning av artiklarna 56, 58 och 63.1 FEUF — Tillämpning i tidsmässigt hänseende av den nationella lagstiftningen om införlivande — Skyldigheten att införa lämpliga och effektiva tvistlösningsförfaranden utanför domstol har inte iakttagits — Tillämpning i materiellt hänseende av den nationella lagstiftningen om införlivande — Ytterligare skyldigheter för kreditinstituten som inte föreskrivs i direktivet
Domslut
1.
Artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG ska tolkas så, att den inte utgör något hinder för att tillämpa nationella bestämmelser om införlivande av direktivet med nationell rätt, enligt vilka kreditavtal, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, för vilka en inteckning i fast egendom ställts som säkerhet, omfattas av bestämmelsernas materiella tillämpningsområde, trots att sådana avtal, enligt artikel 2.2 a i direktivet, är uttryckligen uteslutna från direktivets materiella tillämpningsområde.
2.
Artikel 30.1 i direktiv 2008/48 ska tolkas så, att den inte utgör något hinder för att tillämpa nationella bestämmelser om införlivande av direktivet med nationell rätt, genom vilka deras tidsmässiga tillämpningsområde fastställs på så sätt att bestämmelserna även ska tillämpas på kreditavtal, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, vilka är uteslutna från direktivets materiella tillämpningsområde och vilka löpte den dag då nämnda nationella bestämmelser trädde i kraft.
3.
Artikel 22.1 i direktiv 2008/48 ska tolkas så, att den inte utgör något hinder för att tillämpa nationella bestämmelser om införlivande av direktivet med nationell rätt, genom vilka det för kreditinstitut införs skyldigheter, som inte föreskrivs i direktivet, avseende vilka typer av avgifter som instituten kan ta ut inom ramen för konsumentkreditavtal som omfattas av tillämpningsområdet för nämnda nationella bestämmelser.
4.
EUF-fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster ska tolkas så, att de inte utgör något hinder för att tillämpa en bestämmelse i nationell rätt enligt vilken det är förbjudet för kreditinstitut att ta ut vissa bankavgifter.
5.
Artikel 24.1 i direktiv 2008/48 ska tolkas så, att den inte utgör något hinder för att tillämpa en sådan regel i den nationella bestämmelsen om införlivande av detta direktiv som, i fråga om tvister som gäller konsumentkrediter, innebär att det är tillåtet för konsumenterna att vända sig direkt till en konsumentskyddsmyndighet, vilken därefter kan ålägga kreditinstitut sanktioner för överträdelse av den nationella bestämmelsen, utan att först behöva tillämpa de tvistlösningsförfaranden utanför domstol som föreskrivs i den nationella lagstiftningen för sådana tvister.
(1) EUT C 89, 19.3.2011.
Full & Egal Universal Law Academy