28.7.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 227/4
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 juni 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — Waldemar Hudzinski mot Agentur für Arbeit Wesel — Familienkasse (C-611/10), Jaroslaw Wawrzyniak mot Agentur für Arbeit Mönchengladbach — Familienkasse (C-612/10)
(Förenade målen C-611/10 och C-612/10) (1)
(Social trygghet för migrerande arbetstagare - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artiklarna 14 1 a och 14a 1 a - Artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF - Tillfälligt arbete i en annan medlemsstat än den på vars territorium den anställde normalt arbetar - Familjeförmåner - Tillämplig lagstiftning - Möjlighet för medlemsstaten där arbetstagaren tillfälligt arbetar att bevilja barnförmåner, trots att denna inte är den behöriga staten - Tillämpning av en regel om förbud mot sammanläggning i nationell rätt som medför att denna förmån inte beviljas om en jämförbar förmån uppbärs i en annan stat)
2012/C 227/05
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesfinanzhof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Waldemar Hudzinski (C-611/10), Jaroslaw Wawrzyniak (C-612/10)
Motpart: Agentur für Arbeit Wesel — Familienkasse (C-611/10), Agentur für Arbeit Mönchengladbach — Familienkasse (C-612/10)
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Bundesfinanzhof — Tolkning av artikel 14a.1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) — Fastställande av tillämplig rätt — Rätt för en migrerande arbetstagare att i den medlemsstat i vilken han är verksam erhålla familjeförmåner för sina barn som bor i ursprungsmedlemsstaten — Situationen för en person som i sin ursprungsmedlemsstat bedriver en icke avlönad verksamhet och som under fyra månader har ett avlönat arbete i en annan medlemsstat
Domslut
1.
Artiklarna 14 1 a och 14a 1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005, ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att en medlemsstat, som inte i enlighet med dessa bestämmelser utpekas som den behöriga staten, beviljar barnförmåner i enlighet med sin interna rätt till en migrerande arbetstagare som tillfälligt arbetar inom dess territorium, under omständigheter av det slag som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, däri inbegripet att det konstateras att den berörde arbetstagaren inte har lidit någon rättsförlust på grund av att denne utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, eftersom denne bevarat sin rätt till familjeförmåner av samma typ i den behöriga medlemsstaten, och varken arbetstagaren eller hans barn, för vilka förmånen begärs, stadigvarande vistas i den medlemsstat där arbetstagaren tillfälligt arbetade.
2.
EUF-fördragets regler om arbetstagarnas fria rörlighet ska tolkas så, att de utgör hinder mot att, i en situation av det slag som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, tillämpa en regel i nationell rätt av det slag som framgår av 65 § i lagen om inkomstskatt (Einkommensteuergesetz), i den utsträckning som den inte medför att förmånens storlek sätts ned med det belopp som uppbärs för en jämförbar förmån i en annan stat, utan medför att denna förmån inte kan beviljas över huvud taget.
(1) EUT C 103, 2.4.2011.
Full & Egal Universal Law Academy