27.3.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 80/15
Överklagande ingett den 14 januari 2010 av REWE-Zentral AG av den dom som förstainstansrätten meddelade den 11 november 2009 i mål T-150/08, REWE-Zentral AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
(Mål C-22/10)
2010/C 80/28
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: REWE-Zentral AG (ombud: M Kinkeldey och A. Bognár, avocats)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som förstainstansrätten meddelande den 11 november 2009, och
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i detta mål och i förfarandet vid förstainstansrätten.
Grunder och huvudargument
Överklagandet avser den dom i vilken förstainstansrätten ogillade klagandens talan mot det beslut som fattades av femte överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 15 februari 2008 i vilket klagandens ansökan om registrering av ordmärket CLINA avslogs. I förstainstansrättens dom fastställde överklagandenämndens beslut och rätten ansåg att det förelåg en förväxlingsrisk med det tidigare gemenskapsordmärket CLINAIR.
Överklagandet grundar sig på ett åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (nedan kallad förordningen om gemenskapsvarumärken).
Förstainstansrättens bedömning av förväxlingsrisken utgör en felaktig rättstillämpning, eftersom förstainstansrätten inte har gjort någon fullständig helhetsbedömning av samtliga relevanta faktorer. Förstainstansrätten gjorde en oriktig rättslig bedömning när den ansåg att det fanns stora fonetiska och visuella likheter mellan de aktuella kännetecknen, att dessa likheter inte kunde neutraliseras genom de konceptuella olikheterna, vilket utgör ytterligare en felaktig rättstillämpning. Vidare gjorde förstainstansrätten en otillräcklig prövning av det tidigare varumärkets ringa särskiljningsförmåga. Klaganden anser således att förstainstansrätten tillämpade artikel 8.1 b i förordningen om gemenskapsvarumärken felaktigt, vilket således strider mot gemenskapsrätten.
Klaganden har särskilt gjort gällande att förstainstansrätten inte i tillräcklig mån har tagit hänsyn till att de båda kännetecknen som ska jämföras, CLINAIR och CLINA, har väsentliga fonetiska och visuella olikheter som ur rättslig synvinkel måste beaktas. Klaganden har vidare hävdat att det tidigare varumärket CLINAIR har ett semantiskt innehåll som också måste beaktas ur rättslig synvinkel och som det senare varumärket helt saknar. Enligt klaganden har förstainstansrätten inte alls beaktat att beståndsdelen ”CLIN” uppenbarligen har liten särskiljningsförmåga och att den således ur rättslig synvinkel endast i liten utsträckning kan påverka helhetsintrycket av varumärket CLINAIR. Klaganden drar härav slutsatsen att denna beståndsdel, som är identisk hos de aktuella kännetecknen, inte ur rättslig synvinkel räcker för att det ska föreligga en förväxlingsrisk i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordningen om gemenskapsvarumärken, i synnerhet eftersom de konstaterade fonetiska, visuella och konceptuella olikheterna mellan de aktuella kännetecknen inte är oväsentliga.
Full & Egal Universal Law Academy