17.4.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 100/15
Talan väckt den 14 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal
(Mål C-23/10)
2010/C 100/24
Rättegångsspråk: portugisiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A.Caeiros)
Svarande: Republiken Portugal
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 68 och följande artiklar i förordning (EEG) nr 2913/92 (1), artikel 290a i förordning (EEG) nr 2454/93 (2) och bilaga 38 B till denna förordning samt artiklarna 2, 6 och 9–11 i förordningarna (EEG, Euratom) nr 1552/89 (3) och (EG, Euratom) nr 1150/2000 (4) genom att de portugisiska tullmyndigheterna systematiskt har godkänt tulldeklarationer för övergång till fri omsättning av färska bananer, trots att de hade kännedom eller rimligen borde ha haft kännedom om att den deklarerade vikten inte överensstämde med bananernas verkliga vikt, och genom att inte till kommissionens förfogande ställa egna medel motsvarande inkomstbortfallet jämte dröjsmålsränta, och
—
förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
I artikel 290a i förordning nr 2454/93 föreskrivs följande: ”Undersökning av bananer med KN-nr 0803 00 19 för att kontrollera nettomassan vid import skall omfatta minst 10 % av deklarationerna per år och per tullkontor.
Undersökningen av bananerna skall genomföras vid det tillfälle då bananerna övergår till fri omsättning i enlighet med de bestämmelser som anges i bilaga 38b.”
I bilaga 38b anges följande: ”1. Vid tillämpningen av artikel 290a skall tullmyndigheterna vid det tullkontor där en deklaration för övergång till fri omsättning för färska bananer lämnas fastställa nettomassan på grundval av prov från förpackningsenheterna som tas för varje förpackningstyp och ursprungsland.”
Med beaktande av gemenskapslagstiftningen och i synnerhet ovannämnda artikel 290a i och bilaga 38b till förordning nr 2454/93, vilka utgjorde de tillämpliga bestämmelserna under den aktuella perioden, anser kommissionen att det saknas grund för de argument som de portugisiska myndigheterna har framfört angående varför de inte till kommissionens förfogande har ställt belopp motsvarande egna medel jämte dröjsmålsränta i enlighet med artikel 11 i förordning nr 1150/2000. Enligt kommissionen var ordalydelsen i ovannämnda artikel 290a i och bilaga 38b till förordning nr 2454/93 absolut och obestridligt klar i fråga om den vikt som skulle användas som referensvikt vid påförandet av gemenskapstullarna.
I ovannämnda artikel 290a i och bilaga 38b till förordning nr 2454/93 fastställs i otvetydiga ordalag vad som avses med nettomassa, det vill säga bananernas verkliga vikt, vilken ska anges i deklarationen för övergång till fri omsättning av bananerna, samt fastställs att det är den verkliga vikten som således ska användas som referensvikt vid påförandet av gemenskapstullarna.
Kommissionen hade inte någon som helst rättslig skyldighet att i serie C av Europeiska unionens officiella tidning publicera ett meddelande till importörerna om att dessa inte skulle använda vikten 18,14 kg eller en schablonmässigt bestämd genomsnittsvikt vid ifyllandet av tulldeklarationerna.
Då ordalydelsen i de ovannämnda bestämmelserna är klar vad gäller vilken vikt som ska beaktas vid tullberäkningen kunde de ekonomiska aktörer som regelbundet bedriver import av bananer och som således känner till den härpå tillämpliga lagstiftningen, med lätthet förstå att de i den tulldeklaration som skulle ges in skulle ange bananernas nettomassa, det vill säga bananernas verkliga vikt, och inte en handelsvikt som, vilket bevisats vara fallet i det stora flertalet fall, är en fiktiv vikt.
De portugisiska myndigheterna kan inte göra gällande att kommissionen har åsidosatt en eventuell skyldighet att underrätta medlemsstaterna med anledning av de uppgifter som den erhållit från de italienska myndigheterna. De portugisiska tulltjänstemän som var verksamma i lokalen för tullklarering av de importerade bananerna hade utan något som helst tvivel möjlighet att upptäcka — utan att ha erhållit några uppgifter från kommissionen — att tulldeklarationerna inte överensstämde med verkligheten med hänsyn till att den verkliga vikten i det stora flertalet fall var större än den deklarerade schablonvikten. Det ankom således enbart på de portugisiska myndigheterna att inom ramen för sina ingripande- och kontrollbefogenheter kontrollera riktigheten hos de aktuella deklarationerna.
I artikel 13 i gemenskapens tullkodex ges tullmyndigheterna befogenhet att utföra ”alla de kontroller som de anser nödvändiga för att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt”.
De portugisiska myndigheterna visste att det hade blivit ett vedertaget bruk hos de ekonomiska aktörerna att inge tulldeklarationer för övergång till fri omsättning av bananer med angivande av handelsvikten på 18,14 kg per låda.
Under dessa omständigheter kan myndigheterna inte hävda att de enligt ovannämnda artikel 290a endast var skyldiga att granska 10 procent av deklarationerna för övergång till fri omsättning av bananer.
Tullmyndigheterna har möjlighet att utföra ytterligare kontroller beträffande bananernas vikt, utöver den miniminivå på 10 procent som krävs enligt ovannämnda artikel 290a. Denna möjlighet förvandlas till en skyldighet att utföra ytterligare kontroller när det vid de utförda kontrollerna visar sig att det finns en risk för att oriktiga deklarationer godkänns, med hänsyn till behovet av ett effektivt skydd för gemenskapens egna medel.
Om tullmyndigheterna upptäcker att den deklarerade vikten inte överensstämmer med den verkliga vikten och att det finns en risk för att oriktiga deklarationer godkänns, får de inte tillåta att bananerna övergår till fri omsättning utan att ha kontrollerat deras vikt, även om den lägsta kontrollprocenten på 10 procent redan har uppnåtts av tullmyndigheten i fråga under det aktuella året.
Den omständigheten att den schablonmässigt bestämda handelsvikten anges i deklarationen är i sig tillräcklig för att det ska finnas skäl att ifrågasätta att den deklarerade vikten är den verkliga vikten. Den motiverar därmed att tullmyndigheterna utför en kontroll för att fastställa den verkliga vikten.
Enligt artikel 8 i beslut 94/728/EG, Euratom (5), och i enlighet med det ansvar som medlemsstaterna har i fråga om att ta ut belopp som utgör gemenskapernas egna medel, ankom det på medlemsstaterna att se till att det fanns en adekvat infrastruktur för att utföra de kontroller som krävs för att bananer som ska övergå till fri omsättning ska kunna tullklareras på ett korrekt sätt, det vill säga med utgångspunkt i deras verkliga vikt.
De portugisiska myndigheternas praxis att systematiskt godkänna tulldeklarationer, trots att de hade kännedom eller rimligen borde ha haft kännedom om att den deklarerade vikten inte överensstämde med de importerade bananernas verkliga vikt, utan att utföra någon som helst kontroll, samt deras underlåtenhet att ta ansvaret för de finansiella konsekvenserna för gemenskapsbudgeten härav, är inte förenlig med vare sig ett effektivt skydd för gemenskapernas egna medel eller domstolens rättspraxis.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, EGT L 302, s. 1.
(2) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, EGT L 253, s. 1.
(3) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, EGT L 155, s. 1.
(4) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, EGT L 130, s. 1.
(5) Rådets beslut av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel, EGT L 293, s. 9.
Full & Egal Universal Law Academy