19.6.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 161/16
Överklagande ingett den 8 mars 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen meddelade den 15 december 2009 i mål T-156/04, Électricité de France (EDF) mot kommissionen
(Mål C-124/10 P)
2010/C 161/23
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Gippini Fournier, B. Stromsky och D. Grespan)
Övriga parter i målet: Électricité de France (EDF), Republiken Frankrike, Iberdrola SA
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara Europeiska unionens tribunals dom (tredje avdelningen) av den 15 december 2009 i mål T-156/04, EDF mot kommissionen, som delgavs kommissionen den 16 december 2009, såtillvida som
—
artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut (K 2003/4637) av den 16 december 2003 om stödåtgärder till förmån för EDF samt el- och gasindustrin (K 68/2002, N 504/2003 och K 25/2003) ogiltigförklarades, och
—
kommissionen förpliktades att bära sina rättegångskostnader samt ersätta rättegångskostnaderna för Électricité de France (EDF),
—
återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och
—
meddela beslut om rättegångskostnaderna vid en senare tidpunkt.
Grunder och huvudargument
Europeiska kommissionen åberopar två grunder till stöd för sin talan.
I sin första grund gör den gällande att tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna i tvisten. I motsats till vad som anges i den överklagade domen, har Republiken Frankrike inte omvandlat någon skattefordran till kapital utan enbart beviljat EDF ett stöd i form av befrielse från bolagsskatt. Rekapitaliseringen av EDF betraktades inte i sig som statligt stöd i det ogiltigförklarade beslutet. Det var bara dess skattemässiga inverkan som kommissionen klassificerade på det sättet.
I den andra grunden, som består av fyra delgrunder, hävdar klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att den franska regeringen i det aktuella fallet uppträtt som en försiktig privat investerare i en marknadsekonomi.
För det första bestrider klaganden tribunalens bedömning att distinktionen mellan staten som aktieägare och staten som offentlig myndighet huvudsakligen beror på det syfte som staten eftersträvar — i detta fall rekapitalisering av EDF — och inte på objektiva, kontrollerbara omständigheter. Domstolen har upprepade gånger erinrat om att artikel 87.1 EG inte gör någon åtskillnad utifrån statliga ingripandens orsaker och syften. Ett kriterium som grundar sig på statens avsikter vore särskilt illa lämpat för bedömningen av om det föreligger ett statligt stöd, då ett sådant kriterium till sin art är subjektivt och föremål för tolkningar.
För det andra klandrar kommissionen tribunalen för att den inte grundat sin bedömning på den jämförande studien av hur å ena sidan en försiktig privat investerare, som saknar särskilda fördelar, hade uppträtt i en motsvarande situation, och hur å andra sidan franska staten, med ställning som offentlig myndighet, uppträdde.
För det tredje hävdar klaganden att den överklagade domen strider mot principen om likabehandling mellan offentliga och privata företag, genom att staten, inbegripet bolag där staten inte är enda aktieägare, medges en mer förmånlig skattemässig behandling.
Slutligen har tribunalen, enligt kommissionen, inte tagit hänsyn till bevisbördereglerna vad gäller tillämpligheten av principen om en försiktig privat investerare i en marknadsekonomi, samtidigt som däremot beaktat omständigheter som hänför sig till tiden efter att det ogiltigförklarade beslutet fattades.
Full & Egal Universal Law Academy