19.6.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 161/20
Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Beroep te Brussel (Belgien) den 29 mars 2010 — Express Line NV mot Belgisch Instituut voor Postdiensten en Telecommunicatie
(Mål C-148/10)
2010/C 161/29
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Hof van Beroep te Brussel (Belgien)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Express Line NV
Motpart: Belgisch Instituut voor Postdiensten en Telecommunicatie
Tolkningsfrågor
1.
Ska bestämmelserna i direktiv 97/67/EG av den 14 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (1) i dess lydelse enligt direktiv 2002/39/EG (2), vilka senast den 31 december 2010 ska ha införlivats med nationell rätt, och framför allt utan att vara begränsade till artikel 19 i direktivet i dess lydelse enligt direktiv 2008/6/EG (3), tolkas så att medlemsstaterna inte får införa ett obligatoriskt externt klagomålsförfarande för tillhandahållare av icke samhällsomfattande posttjänster på grund av
i)
att direktivet innebär en fullständig harmonisering av de tillämpliga klagomålsförfarandena för att skydda användarna av posttjänster, eller
ii)
att denna förpliktelse enligt direktiv 2002/39/EG endast åläggs tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster och eftersom medlemsstaterna i direktiv 2008/6/EG, trots lydelsen i artikel 19.1 andra stycket i detta direktiv, får uppmuntra men inte ålägga alla tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster att utveckla oberoende förfaranden utanför domstol för att avgöra tvister mellan tillhandahållare av icke samhällsomfattande posttjänster och slutanvändare.
2.
Om svaret på den första frågan är att postdirektivet i sig inte hindrar medlemsstaterna från att låta tillhandahållare av icke samhällsomfattande posttjänster omfattas av ett obligatoriskt externt klagomålsförfarande likt det som avses i artikel 19.2 första stycket för tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänster, ska principen om fri rörlighet för tjänster (tidigare artikel 49 och följande artiklar i EG-fördraget, nu artikel 56 och följande artiklar FEUF) tolkas så att de begränsningar av den fria rörligheten för tjänster som en medlemsstat har infört på konsumentskyddsområdet på grund av tvingande hänsyn till allmänintresset genom vilka tillhandahållare av icke samhällsomfattande posttjänster obligatoriskt omfattas av ett externt klagomålsförfarande likt det som avses i artikel 19.2 första stycket för tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänster, är förenliga med FEUF även om det vid tillämpningen av det aktuella klagomålsförfarandet inte görs någon skillnad mellan huruvida klagomålet rör konsumenter eller andra slutanvändare, trots att användarna av dessa tjänster (i förevarande mål express- och budtjänster) till största delen utgörs av yrkesanvändare?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen (EGT L 176, s. 21).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52, s. 3).
Full & Egal Universal Law Academy