3.7.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 179/26
Överklagande ingett den 6 maj 2010 av Lufthansa AirPlus Servicekarten GmbH av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 3 mars 2010 i mål T-321/07, Lufthansa AirPlus Servicekarten GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
(Mål C-216/10 P)
2010/C 179/42
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Lufthansa AirPlus Servicekarten GmbH (ombud: R. Kunze och G. Würtenberger, Rechtsanwälte)
Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Applus Servicios Tecnológicos, SL
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som tribunalen meddelade den 3 mars 2010 i mål T-321/07, Lufthansa AirPlus Servicekarten GmbH mot harmoniseringsbyrån — Applus Servicios Tecnológicos, SL (nedan kallad den överklagade domen), genom vilken tribunalen avslog talan mot det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd fattade den 7 juni 2007, i vilket invändningsenhetens beslut att avslå invändningen mot ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 002 933 356 bekräftades,
—
hålla muntlig förhandling i målet efter det att det skriftliga förfarandet avslutats, och
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden hävdar att den överklagade domen ska upphävas med stöd av följande grunder:
—
Tribunalen bekräftade felaktigt överklagandenämndens bedömning avseende kriteriet om risk för förväxling i artikel 8.1 b i förordningen om gemenskapsvarumärken (1).
—
Tribunalen underlät felaktigt att pröva klagandens invändning som grundade sig på artikel 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärken.
—
Tribunalen åsidosatte artikel 75 i förordningen om gemenskapsvarumärken när den fann att överklagandenämnden ”av processekonomiska skäl” hade rätt att avstå från en full undersökning av klagandens resterande argument, särskilt de som avsåg särskiljningsförmågan hos klagandens äldre varumärkesregistrering.
—
Den överklagade domen åsidosätter artikel 76 i förordningen om gemenskapsvarumärken.
—
Tribunalen accepterade felaktigt att den omständigheten att harmoniseringsbyrån inte meddelade klaganden om ändringen av innehavaren av ansökningarna om registrering som gemenskapsvarumärke — och på så vis fråntog klaganden möjligheten att kommentera ändringen av part i målet — inte gav upphov till ett allvarligt åsidosättande av klagandens rätt till en rättvis rättegång.
—
Tribunalens beslut om rättegångskostnader överensstämde inte med de relevanta bestämmelserna i unionsrätten.
(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).
Full & Egal Universal Law Academy