31.7.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 209/14
Talan väckt den 6 maj 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal
(Mål C-220/10)
2010/C 209/22
Rättegångsspråk: portugisiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Guerra e Andrade och S. Pardo Quintillán)
Svarande: Republiken Portugal
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska fastställa att Republiken Portugal
—
har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bilaga 2 till direktiv 91/271/EEG (1) jämförd med artikel 6.1 i samma direktiv genom att som mindre känsliga områden ange alla kustvatten runt ön Madeira och alla kustvatten runt ön Porto Santo, utan att tillämpa de kriterier som anges i nämnda bilaga 2 och framför allt utan att ha genomfört några ingående studier som visar att utsläppen inte kommer att ha miljöskadliga effekter,
—
har åsidosatt artikel 6.2 i direktiv 91/271/EEG genom att ställa mindre stränga krav på rening än vad som följer av artikel 4 i direktivet i fråga om utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som härrör från tätorter med mer än 10 000 pe, såsom tätorterna Funchal och Câmara de Lobos, och som sker till kustvattnen runt ön Madeira, utan att ha genomfört några ingående studier som visar att utsläppen inte kommer att ha miljöskadliga effekter,
—
har åsidosatt artiklarna 3 och 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte ha säkerställt att det för tätorten Albufeira/Armação de Pêra finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 3, och att dessa vatten undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,
—
har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Beja, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,
—
har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Chaves, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,
—
har åsidosatt artiklarna 3 och 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, när det gäller fem tätorter vid floden Tajos mynning — nämligen Barreiro/Moita, Fernão Ferro, Montijo, Quinta do Conde och Seixal — ha säkerställt att det finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 3, och genom att inte ha säkerställt, när det gäller sex tätorter som släpper ut sitt avloppsvatten vid den vänstra stranden vid floden Tajos mynning — nämligen Barreiro/Moita, Corroios/Quinta da Bomba, Fernão Ferro, Montijo, Quinta do Conde och Seixal — att dessa vatten undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,
—
har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Elvas, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,
—
har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Tavira, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet, och
—
har åsidosatt artiklarna 3 och 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, när det gäller tätorten Viseu, ha säkerställt att det finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 3, och genom att inte ha säkerställt att dessa vatten undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,
samt att domstolen ska
—
förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Det finns åtskilliga tätorter som inte följer bestämmelserna i direktivet. Sju av dessa tätorter åsidosätter skyldigheterna enligt artikel 3, och tolv av dem åsidosätter skyldigheterna i artikel 5.
Vissa av de ifrågavarande tätorterna genomför ingen som helst rening av sitt avloppsvatten.
När det gäller utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse i känsliga områden krävs det enligt direktivet ett att detta avloppsvatten undergår mer långtgående rening än vad som krävs för vatten som släpps ut i andra områden.
Det framgår av del B i bilaga 2 att en marin vattenmassa eller ett marint område kan anses som mindre känsligt om utsläpp av spillvatten inte påverkar miljön negativt till följd av morfologiska, hydrologiska eller särkskilda hydrauliska förhållanden i området.
I artikel 6.2 i direktivet anges under vilka villkor mindre stränga krav får ställas på rening i fråga om avloppsvatten från tätbebyggelse som släpps ut i mindre känsliga områden. Där anges framför allt att när det gäller utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som härrör från tätorter med mellan 10000 och 150000 pe och som sker till kustvatten får mindre stränga krav på rening ställas endast om ingående studier visar att utsläppen inte kommer att ha miljöskadliga effekter och förutsatt att kommissionen förses med alla relevanta uppgifter om dessa studier.
(1) Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93).
Full & Egal Universal Law Academy