31.7.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 209/16
Talan väckt den 7 maj 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland
(Mål C-227/10)
2010/C 209/24
Rättegångsspråk: estniska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Oliver och J.B. Laignelot, biträdda av A. Salumets, Vandeadvokaat)
Svarande: Republiken Estland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Republiken Estland åsidosatt sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (1) av den 27 juni 2001 (om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan), då medlemsstaten inte infört de bestämmelser som är nödvändiga för införlivandet av artikel 2 a och artikel 6.1 och 6.3 i direktivet, och
—
förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Ofullständigt införlivande av artikel 2 a första strecksatsen
Kommissionen anser att definitionen i 31 § i den estniska lagen om bedömning av miljöpåverkan och miljövård (Keskkonnamõju hindamise ja keskkonnajuhtimise seaduse, KeHJS), trots att den går utöver direktivet vad gäller artikel 2 a andra strecksatsen, är snävare än detta vad gäller den första strecksatsen, då planer och program (med dess möjliga miljöpåverkan) är undantagna om de har uppställts av en myndighet men inte genomförts genom en rättsakt. Enligt estnisk nationell rätt är det alltså möjligt att planer och program som borde ha utarbetats i enlighet med rätts- eller förvaltningsföreskrifter (även om den estniska lagen inte uppställt detta krav som är fastslaget i direktivet) inte måste genomgå en prövning av dess miljöpåverkan.
Brister i införlivandet av artikel 6.1 i direktivet
Kommissionen menar att kraven som är uppställda i 37 § punkt 2 nr 3 inte överensstämmer med direktivet, oavsett om det gäller utkastet till en plan eller ett program eller bara offentliggörandet av utgångsplanen. Generellt är utgångsplanen för det strategiska planeringsdokumentet för allmänt skrivet och gör det inte möjligt att klarlägga eller bedöma all dess påverkan på naturen och människors hälsa.
Otillräckligt införlivande av artikel 6.3 i direktivet
I artikel 6.3 i direktivet anges tydligt skyldigheten att utse de myndigheter som kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Till denna bestämmelse hänvisas också i artiklarna 3.6, 5.4, 6.1 och 6.2. I 36 § punkt 3 och 35 § punkt 4 KeHJS uppräknas de myndigheter som ska konsulteras (socialministeriet, kulturministeriet, miljöministeriet, miljöverket eller ett lokalt förvaltningsorgan). I den estniska lagen finns dock inget krav på att någon annan myndighet ska konsulteras. Detta innebär att det inte finns någon allmän skyldighet att konsultera alla myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Dessutom framgår det inte i den anförda paragrafen i KeHJS vilka myndigheter som utöver de som nämns ska konsulteras. Enligt kommissionen är den estniska lagen otydlig och myndigheternas valfrihet vid beslut enligt artikel 6.3 i direktivet allt för stor. Det är möjligt att andra myndigheter kan vara berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Även om den estniska lagen föreskriver att andra myndigheter vid behov får konsulteras, kvarstår risken att de ändå inte konsulteras även om de kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program, då det inte finns någon sådan skyldighet till konsultation.
(1) EGT L 197, s. 30.
Full & Egal Universal Law Academy