18.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 346/23
Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Regensburg (Tyskland) den 11 juni 2010 — Cornelia Buschmann mot Cornelius de Visser
(Mål C-292/10)
2010/C 346/38
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landgericht Regensburg
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Cornelia Buschmann
Motpart: Cornelius de Visser
Tolkningsfrågor
a)
Utgör artikel 6.1 första stycket i fördraget om Europeiska unionen, i dess lydelse enligt Lissabonfördraget (nedan kallat FEU), jämfört med artikel 47 andra stycket första meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1) eller andra unionsrättsliga bestämmelser, hinder mot en så kallad kungörelsedelgivning enligt nationell rätt (i enlighet med 185–188 §§ i den tyska civilprocesslagen (Zivilprozessordnung), som sker genom att meddelandet om delgivningen under en månad anslås på anslagstavlan på den domstol som anordnat delgivningen) när motparten i en (begynnande) rättstvist visserligen anger en adress inom europeiska unionen på sin webbsida, men en delgivning emellertid inte är möjlig på grund av att motparten inte uppehåller sig där och det även annars inte är möjligt att fastställa var motparten för närvarande uppehåller sig?
b)
För det fallet att fråga 2a ska besvaras jakande:
Är den nationella domstolen i enlighet med EU-domstolens hittillsvarande rättspraxis (se senast domen i målet C-341/06 […]) då skyldig att underlåta att tillämpa de nationella bestämmelser enligt vilka en kungörelsedelgivning är tillåten även om det enligt nationell rätt enbart föreskrivs en sådan rätt för den (tyska) författningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht)?
och
Är klaganden, för att kunna göra sina rättigheter gällande, skyldig att meddela domstolen en ytterligare adress vid vilken motparten återigen kan delges talan, eftersom det enligt nationell rätt inte är möjligt att genomföra en rättegång utan kungörelsedelgivning och utan kännedom om var motparten uppehåller sig?
c)
För det fallet att fråga 2a ska besvaras nekande: Strider meddelandet av en tredskodom enligt 331 § civilprocesslagen, det vill säga en verkställbar handling för obestridda fordringar i den mening som avses i europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (nedan kallad förordning nr 805/2004), i den mån det yrkas ersättning för sveda och värk på minst 20 000 euro jämte ränta och advokatkostnader på 1 419,19 euro jämte ränta, mot artikel 26.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad förordning nr 44/2001) (2)?
Efterföljande frågor förutsätter att klagandens talan fortfarande kan genomföras i enlighet med EG-domstolens svar på frågorna 2a-2c.
d)
Kan artiklarna 4.1 och 5.3 i förordning nr 44/2001 även tillämpas i ett civilrättsligt mål där klaganden med avseende på bedrivandet av en webbsida har begärt förbudsföreläggande, förpliktelse att tillhandahålla viss information och skadestånd för sveda och värk, och där motparten visserligen (förmodligen) är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 9 andra meningen FEU, vars vistelseort emellertid är okänd och det sålunda följaktligen är tänkbart men inte på något sätt säkert att han vistas utanför unionen och även utanför det resterande område i vilket konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som undertecknades i Lugano den 16 september 1988 (nedan kallad Luganokonventionen) är tillämplig, samt att den exakta platsen för den server på vilken webbsidan är sparad är okänd men att det emellertid är troligt att denna är belägen inom unionen?
e)
Om förordning nr 44/2001 är tillämplig i detta fall: Ska uttrycket ”ort där skadan kan inträffa” i artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 i samband med (risk för) kränkningar av privatlivet genom innehållet på en webbplats på Internet i så fall tolkas på så sätt,
att den berörda personen (nedan kallad klaganden) även kan ansöka om förbudsföreläggande mot ägaren till webbplatsen (nedan kallad motparten) vid domstolarna i den medlemsstat där webbplatsen är tillgänglig, oberoende av i vilken medlemsstat ägaren är etablerad,
eller
förutsätts det, för att domstolarna ska vara behöriga i en medlemsstat där motparten inte är etablerad eller om det inte finns några som helst omständigheter som talar för att motparten uppehåller sig inom denna medlemsstat, att det ifrågasatta innehållet eller webbplatsen har särskild anknytning till domstolslandet (inomstatligt samband) utöver att åtkomst till webbplatsen är tekniskt möjlig?
f)
Om ett sådant särskilt inomstatligt samband är nödvändigt: Enligt vilka kriterier avgörs då detta samband?
Kommer det an på huruvida den ifrågasatta webbplatsen enligt ägarens avsikt speciellt (också) vänder sig till Internetanvändare i domstolslandet, eller är det tillräckligt att informationen som finns tillgänglig på webbplatsen objektivt sett har anknytning till domstolslandet genom att en konflikt mellan motstridiga intressen — sökandens intresse av att hans privatliv respekteras och ägarens intresse av att utforma sin webbplats och av att rapportera —, beroende på omständigheterna i det konkreta fallet och särskilt på grund av innehållet på den ifrågasatta webbplatsen, faktiskt kan ha uppstått eller kan uppstå i domstolslandet respektive har uppstått genom att en eller flera bekanta till den person vars privatliv har kränkts har fått kännedom om webbsidans innehåll?
g)
Är antalet besök från domstolslandet på den ifrågasatta webbplatsen avgörande för att fastställa ett särskilt inomstatligt samband?
h)
För det fallet att den hänskjutande domstolen skulle anses behörig att pröva talan: Gäller de rättsliga principerna i EU-domstolens dom av den 7 mars 1995 (mål C-68/93) […]) då även i förevarande fall?
i)
För det fall att det inte krävs något särskilt inomstatligt samband för att domstolarna ska vara behöriga, eller om det för att anta att ett sådant samband finns är tillräckligt att den ifrågasatta informationen objektivt sett har anknytning till domstolslandet genom att en konflikt mellan motstridiga intressen i domstolslandet, beroende på omständigheterna i det konkreta fallet, i synnerhet på grund av innehållet på den ifrågasatta webbplatsen, faktiskt kan ha uppstått eller kan uppstå i domstolslandet respektive har uppstått genom att en eller flera bekanta till den vars privatliv har kränkts har fått kännedom om webbsidans innehåll och det för att anta att det finns ett särskilt inomstatligt samband inte krävs att ett visst minsta antal personer besöker den ifrågasatta webbplatsen i domstolslandet eller att förordning nr 44/2001 inte alls är tillämplig i förevarande fall konstateras:
Ska artikel 3.1 och 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (nedan kallat direktivet om elektronisk handel) (3) i så fall tolkas på så sätt,
att dessa bestämmelser ska anses vara lagvalsregler, eftersom de också för det civilrättsliga området föreskriver att endast den rätt som gäller i ursprungslandet ska tillämpas och ha företräde framför de nationella lagvalsreglerna,
eller
är dessa föreskrifter en rättelse på det materialrättsliga planet genom vilken det sakrättsliga resultatet av den rätt som har förklarats vara tillämplig enligt de nationella lagvalsreglerna har modifierats till innehållet och begränsas till ursprungslandets krav?
j)
Om artikel 3.1 och 3.2 i direktivet om elektronisk handel är lagvalsregler:
Föreskrivs då enligt de nämnda bestämmelserna bara att enbart gällande sakrätt i ursprungslandet ska tillämpas eller att också de i ursprungslandet gällande lagvalsreglerna ska tillämpas med konsekvensen att ursprungslandets rätt kan hänvisa till att destinationslandets rätt ska tillämpas?
k)
Om artikel 3.1 och 3.2 i direktivet om elektronisk handel är lagvalsregler:
Ska man vid fastställandet av orten där tjänsteleverantören är etablerad då utgå från den ort där denne för närvarande (förmodligen) uppehåller sig, den ort där denne uppehöll sig när fotografierna av klaganden offentliggjordes för första gången eller den (förmodade) plats där den server på vilken webbsidan är sparad finns?
(1) EUT L 303, s. 1.
(2) EGT L 12, s. 1.
(3) EGT L 178, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy