9.10.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 274/3
Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland) den 29 juni 2010 — Land Nordrhein-Westfalen mot Melanie Klinz
(Mål C-312/10)
2010/C 274/04
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Land Nordrhein-Westfalen
Motpart: Melanie Klinz
Tolkningsfrågor
Fråga 1
a)
Är det förenligt med syftet och ändamålet med klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 att vid en rättslig prövning huruvida det på objektiva grunder är motiverat att förnya ett visstidsanställningskontrakt uteslutande utgå från de omständigheter som förelåg när avtalet förnyades, utan att beakta hur många visstidsanställningskontrakt som har slutits innan detta kontrakt, eller
b)
är det med hänsyn till syftet och ändamålet med klausul 5.1 a i ramavtalet, som är att förhindra missbruk genom på varandra följande visstidsanställningskontrakt, påkallat att ställa strängare krav på de ”objektiva grunderna” ju fler på varandra följande visstidsanställningskontrakt som har föregått det kontrakt som nu ska prövas, respektive ju längre tidsperiod den berörda arbetstagaren dessförinnan varit anställd genom på varandra följande visstidsanställningskontrakt?
Fråga 2
Utgör klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete hinder mot att tillämpa en nationell bestämmelse som den i 14 § första stycket punkt 7 i lagen om deltidsarbete och visstidsanställning (Gesetz über Teilarbeit und befristete Arbeitsverträge, nedan kallad TzBfG) enligt vilken på varandra följande visstidsanställningskontrakt inom den offentliga förvaltningen enbart kan anses motiverade på den objektiva grunden att arbetstagarens lön täcks av budgetanslag som i budgethänseende är bestämda för visstidsanställning, medan sådana ekonomiska skäl inte godtas som ”objektiva grunder” vad gäller arbetsgivare inom den privata sektorn?
Fråga 3
a)
Är en sådan bestämmelse om visstidsanställning som beskrivs i fråga 2 (här 14 § första stycket punkt 7 TzBfG) förenlig med ramavtalet om det i den bestämmelse till vilken 14 § första stycket punkt 7 TzBfG hänvisar föreskrivs en tillräckligt konkret grund för visstidsanställningen som framför allt är kopplad till den berörda verksamheten och villkoren för dess utövande (se dom av den 4 juli 2006, i mål C-212/04, Sachen Adeneler m.fl., punkt 2)?
För det fallet att fråga 3a) ska besvaras jakande:
b)
Utgör det en sådan tillräckligt konkret grund när det i budgetlagen, som här i 7 § tredje stycket Haushaltsgesetz Nordrhein-Westfalen, (nedan kallad HG NRW 2004/05) enbart föreskrivs att budgetanslagen ska användas för visstidsanställning av ”tillfällig personal”?
För det fallet att fråga 3b) besvaras jakande:
c)
Gäller detta även om verksamhet som ”tillfällig personal” i denna mening inte enbart omfattar en verksamhet som antingen ska täcka en tillfälligt utökad arbetsbörda eller utgörs av vikariat för tillfälligt frånvarande tillsvidareanställd personal, utan ska begreppet ”tillfällig personal” även anses vara uppfyllt när arbetstagarens lön betalas av budgetmedel som blivit frigjorda när tillsvidareanställd personal som arbetar på samma avdelning är tillfälligt frånvarande, trots att den ”tillfälliga personalen” utför arbetsuppgifter som tillgodoser arbetsgivarens varaktiga behov och de inte har någon innehållsmässig koppling till de arbetsuppgifter som har utförts av frånvarande tillsvidareanställd personal, eller
d)
strider den tolkning av begreppet ”tillfällig personal” som beskrivs i fråga 3c) mot syftet och ändamålet med ramavtalet om visstidsarbete, nämligen att förhindra missbruk genom på varandra följande visstidsanställningskontrakt, och mot den princip som domstolen slog fast i dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-378/07–C-380/07, Angelidaki m.fl., att klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete utgör hinder mot att tillämpa en sådan nationell bestämmelse ”på sådant sätt att det anses föreligga objektiva grunder i den mening som avses i nämnda klausul för att förnya på varandra följande visstidsanställningskontrakt i offentlig sektor, enbart av det skälet att dessa kontrakt grundar sig på bestämmelser i lag som medger att kontrakt förnyas i syfte att tillgodose vissa tillfälliga behov, när det i själva verket är fråga om konstanta och varaktiga behov”?
Fråga 4
Har en medlemsstat underlåtit att uppfylla klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete när den i en lag som syftar till att införliva direktiv 1999/70/EG med nationell rätt av budgethänsyn inför en sådan allmän grund för visstidsanställningskontrakt för hela den offentliga förvaltningen som beskrivs i fråga 2, vilken enligt nationell lagstiftning enbart gällde i jämförbar form för mindre delområden av den offentliga förvaltningen (avseende högskolorna) före meddelandet av direktiv 1999/70/EG? Leder ett sådant åsidosättande till att denna nationella bestämmelse inte längre får tillämpas?
Full & Egal Universal Law Academy