6.11.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 301/6
Talan väckt den 29 juli 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien
(Mål C-379/10)
2010/C 301/08
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Pignataro och M. Nolin)
Svarande: Republiken Italien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt den allmänna principen om medlemsstaternas ansvar för överträdelse av unionsrätten av en av medlemsstatens domstolar som dömer i sista instans, vilken princip slagits fast av Europeiska unionens domstol i dess praxis, genom att allt ansvar för den italienska staten för skada som har vållats enskilda genom en sådan överträdelse av unionsrätten som kan tillskrivas en domstol som dömer i sista instans generellt är uteslutet när överträdelsen är hänförlig till en tolkning av rättsregler eller en bedömning av faktiska omständigheter eller bevisvärdering och sådant ansvar enligt i artikel 2.1 och 2.2 i den italienska lagen nr 117 av den 13 april 1988 begränsas till enbart fall där domstolen vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, och
—
förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Enligt lag nr 117 av den 13 april 1988 om ersättning för skada som uppstått vid utövandet av dömande verksamhet och domstolars civilrättsliga ansvar är allt ansvar för den italienska staten för skada som har vållats enskilda genom en sådan överträdelse av unionsrätten som kan tillskrivas en domstol som dömer i sista instans generellt uteslutet när överträdelsen är hänförlig till en tolkning av rättsregler eller en bedömning av faktiska omständigheter eller bevisvärdering. Sådant ansvar är vidare begränsat till enbart fall där skadan vållats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.
I domen i mål C-173/03 (1), Traghetti, slog domstolen fast följande:
”Gemenskapsrätten utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken en medlemsstats ansvar för skada som har vållats enskilda genom en sådan överträdelse av gemenskapsrätten som kan tillskrivas en domstol som dömer i sista instans generellt är uteslutet när överträdelsen är hänförlig till en tolkning av rättsregler eller en bedömning av faktiska omständigheter eller bevisvärdering.
Gemenskapsrätten utgör även hinder för nationell lagstiftning enligt vilken ovannämnda ansvar är begränsat till enbart fall där domstolen vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, om denna begränsning innebär att den berörda medlemsstaten inte är ansvarig i fall där domstolen på ett uppenbart sätt har åsidosatt gällande rätt i den mening som avses i punkterna 53–56 i domen av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler.”
Domstolen slog således fast att lag 117 är oförenlig med domstolens praxis. Denna praxis förblir gällande och tillämpbar. Lagen är således fortfarande oförenlig med domstolens praxis.
(1) REG 2006, s. I-5177
Full & Egal Universal Law Academy