6.11.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 301/7
Överklagande ingett den 2 augusti 2010 av Félix Muñoz Arraiza av den dom som Europeiska unionens tribunal (femte avdelningen) meddelade den 9 juni 2010 i mål T-138/09, Félix Muñoz Arraiza mot harmoniseringsbyrån och Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja
(Mål C-388/10 P)
2010/C 301/09
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Félix Muñoz Arraiza (ombud: J. Grimau Moñoz och J. Villamor Muguerza, abogados)
Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 9 juni 2010 i mål T-138/09, eftersom tribunalen ansåg att de motstående varumärkena är helt förenliga med ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av varumärke nr 4.121.621, ”Riojavina”,
—
slå fast att klaganden ska ersättas för sina rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
A.
Den första grunden för överklagandet avser åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 (1) om gemenskapsvarumärken (nedan kallad förordning nr 207/2009). Denna grund är uppdelad i två delgrunder:
—
Tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna och missuppfattat den förteckning över varor och tjänster som verkligen avses i varumärkesansökan. Vidare strider domen mot domstolens dom av den 29 september 1998 i mål C-39/97 (2), Bulletinen för gemenskapsvarumärken 12/98, s. 1419, punkt 23, jämförd med domstolens dom av den 9 december 1981 i mål 193/80 och av den 15 oktober 1985 i mål 281/83.
Vad gäller denna delgrund anför klaganden att tribunalen har gjort en begränsning av den förteckning över varor som verkligen avses i varumärkesansökan så att den allmänna kategorin ”vinäger” begränsats till ”vinvinäger”, varvid två argument utgjorde ratio decidendi: för det första beaktade tribunalen en legal, indirekt, hänvisande och nationell definition av begreppet vinäger, nämligen den i första tilläggsbestämmelsen i den spanska lagen 24/2003 de la Viña y el Vino, på bekostnad av den legala, direkta och gemenskapsrättsbaserade definition som slagits fast av domstolen i dom av den 9 december 1981 i mål 193/80 och i dom av den 15 oktober 1985 i mål 281/83. I nämnda domar fastställs det klart att begreppet vinäger i gemenskapsrätten enbart utgör ett generiskt begrepp som inte på något sätt visar på ett ursprung i vin. Det andra argument som tribunalen använde för att jämställa vinäger och vinvinäger var att vinproducenter ofta tillverkar vinvinäger, vilket är ett cirkelresonemang, eftersom ett sådant påstående i sin tur också är grundat på att kategorin vinäger är att jämställa med vinvinäger. I domarna 193/80 och 281/83 satte domstolen dessutom vinägerns generiska karaktär i förhållande till det relevanta området vid den jämförelse som vidtogs i syfte att bedöma risken för förväxling. Tribunalen förvanskade däremot det relevanta området genom att hävda att den vinäger som konsumeras och tillverkas mest ”i världen”är vinvinäger, medan det relevanta området är det som utgörs av Europeiska unionen.
—
Tribunalen iakttog inte de processrättsliga regler om bevisprövning och bevisbörda som följer av domstolens dom av den 14 september 1999 i mål C-375/97 (3) och av den 4 maj 1999 i de förenade målen C-108/97 och C-109/97 (4).
Klaganden anger på denna punkt att tribunalen gjorde jämförelsen av kännetecknen med utgångspunkt från att varumärket Rioja är känt och har hög särskiljningsförmåga, vilket inte styrktes under förfarandet.
B.
Den andra grunden avser åsidosättande, per analogi, av artikel 43 i förordning nr 40/94 (5), nu artikel 42 i förordning nr 207/2009.
Klaganden anser att tribunalen gjorde en avgränsning av den förteckning över varor och tjänster som verkligen omfattas på grund av förklaringen om framtida bruk, vilket bara är möjligt vad gäller varumärken som har varit registrerade i 5 år och först efter att det på begäran av det angripna varumärkets innehavare har lagts fram bevis för bruk av varumärket enligt artikel 42.2 i förordning nr 207/2009.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, (EUT L 78, s. 1).
(2) REG 1998, s. I-5507.
(3) REG 1999, s. I-5421.
(4) REG 1999, s. I-2779.
(5) EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.
Full & Egal Universal Law Academy