20.11.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 317/23
Överklagande ingett den 20 september 2010 av Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt av den dom som tribunalen meddelade den 8 juli 2010 i mål T-396/08, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt mot Europeiska kommissionen
(Mål C-459/10 P)
2010/C 317/41
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt (ombud: A. Rosenfeld och I. Liebach, rechtsanwälte)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 8 juli 2010 i mål T-396/08, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt mot Europeiska kommissionen, angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/878/EG av den 2 juli 2008 om det statliga stöd som Tyskland planerar att genomföra till förmån för DHL, och ogiltigförklara artikel 1 första stycket i kommissionens beslut 2008/878/EG av den 2 juli 2008,
—
i andra hand upphäva den i punkt 1 nämnda domen av Europeiska unionens tribunal och återförvisa målet till tribunalen, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Överklagandet riktar sig mot tribunalens dom, genom vilken klagandenas talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/878/EG av den 2 juli 2008 ogillades. Kommissionen hade genom detta beslut förklarat att en huvuddel av det anmälda utbildningsstöd som Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt planerade att genomföra till förmån för DHL var oförenligt med den gemensamma marknaden.
Genom överklagandet klandrar klagandena tribunalen för att ha åsidosatt unionsrätten i följande avseenden:
—
Tribunalen har åsidosatt förordning nr 68/2001, f.d. artikel 87.3 c EG och likabehandlingsprincipen, eftersom prövningen av huruvida stödet var nödvändigt utgör en felaktig rättstillämpning. Åsidosättandet av förordning (EG) nr 68/2001 följer av att inget av de materiella kriterier enligt förordningen prövades, vilket undantagsvis endast är tillåtet när det motiveras av särskilda omständigheter i det enskilda fallet. F.d. artikel 87.3 EG har åsidosatts, eftersom tribunalen genom felaktig rättstillämpning inte ansåg att utbildningsstödet uppfyllde eller kunde uppfylla de mål som avses i f.d. artikel 87.3 c EG och att kommissionen skulle beakta detta vid sin prövning enligt artikel 87.3 EG. Slutligen har likabehandlingsprincipen åsidosatts, eftersom kommissionen i tidigare beslut varken har prövat eller fastställt huruvida utbildningsstöd varit nödvändigt i liknande situationer. Det är uppenbart att en sådan skillnad i behandling inte kan motiveras av sakliga skäl.
—
Redan ett fastställande av att det var korrekt att tillämpa nödvändighetskriteriet utgör felaktig rättstillämpning. Klagandena åberopar i det avseendet att tribunalen bortsåg från förordning nr 68/2001, kommissionens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål samt f.d. artikel 87.3 c EG. Det utgjorde nämligen felaktig rättstillämpning att i prövningen av nödvändighetskriteriet inte inbegripa incitamentseffekten för valet av område. Att utbildningsstöd i vart fall också kan omfatta regionala aspekter framgår av lydelsen av förordning 68/2001. Tribunalens antagande att främjande av verksamheter i mindre gynnade områden och etablering av nya verksamheter endast kan ske genom regionalstöd är inte riktigt.
—
Vidare har tribunalen därigenom åsidosatt förordning nr 68/2001, f.d. artikel 87.3 c EG och likabehandlingsprincipen, eftersom den genom felaktig rättstillämpning använde olämpliga kriterier vid bedömningen av huruvida stödet var nödvändigt. För det första kunde den därvid inte ta hänsyn till stödmottagarnas kommersiella praxis och strategi. Därmed försattes företag, som på grund av interna standarder hade en hög utbildningsnivå, rättsligt sett i en sämre ställning i stödhänseende jämfört med företag med en lägre utbildningsnivå. För det andra skulle det inte ha ansetts att stödet inte var nödvändigt endast av det skälet att det reglerades i nationella föreskrifter. Det innebär nämligen att företag från medlemsstater som har lagstiftat om en hög utbildningsnivå försätts i en sämre ställning än företag med en jämförelsevis lägre utbildningsnivå.
—
Slutligen har tribunalen även åsidosatt f.d. artikel 87.3 c EG, eftersom den genom felaktig rättstillämpning bortsåg från den aktuella stödåtgärdens positiva externa verkan.
Full & Egal Universal Law Academy