4.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 328/17
Överklagande ingett den 27 september 2010 av Deutsche Post AG av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 juli 2010 i mål T-570/08, Deutsche Post AG mot Europeiska kommissionen
(Mål C-463/10 P)
2010/C 328/32
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Deutsche Post AG (ombud: advokaterna J. Sedemund och T. Lübbig)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
helt upphäva tribunalens beslut (första avdelningen) av den 14 juli 2010 i mål T-570/08,
—
avvisa kommissionens invändning om rättegångshinder,
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens åläggande att lämna upplysningar av den 30 oktober 2008 enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 659/1999 i ett ärende rörande statligt stöd (K 36/2007 — Tyskland; statligt stöd till Deutsche Post AG) och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Överklagandet riktas mot tribunalens beslut att avvisa klagandens talan om ogiltigförklaring av det åläggande att lämna upplysningar som kommissionen tillställt Förbundsrepubliken Tyskland den 30 oktober 2008 i ett ärende som rör statligt stöd som beviljats klaganden.
Överklagandet rör i huvudsak frågan under vilka omständigheter ett åläggande att lämna upplysningar som kommissionen har utfärdat enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 659/1999 kan bli till föremål för en talan. Klaganden anser att en talan om ogiltigförklaring av ett beslut om åläggande att lämna upplysningar som endast klaganden har tillgång till kan upptas till sakprövning, om denna talan innebär ett ifrågasättande av att åläggandet uppfyller de villkor som anges i artikel 10.3 i förordning nr 659/1999 och att upplysningarna är nödvändiga.
Tribunalen har förklarat att en sådan talan inte kan upptas till sakprövning, eftersom beslutet med åläggande om att lämna upplysningar helt saknar rättsverkningar. Det rör sig om en preliminär åtgärd i ett förfarande för att förbereda ett slutgiltigt beslut.
Klaganden har anfört fem grunder:
1.
Tribunalen har i sitt beslut inte beaktat att beslutet om åläggande att lämna upplysningar är en tvingande rättsakt enligt unionsrätten, varför det omfattas av unionsdomstolarnas överprövningsbehörighet. Enligt artikel 10.3 i förordning nr 659/1999, jämförd med artikel 288.4 FEUF, och i enlighet med principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 EUF, är medlemsstaten formellt skyldig att lämna de upplysningar som begärs. Medlemsstaten har en tvingande skyldighet att verkställa detta beslut, varvid skyldigheten att lämna upplysningar överförs till klaganden, som är den ende som har tillgång till upplysningarna i fråga.
2.
Tribunalen har vidare inte beaktat den omständigheten att det strider mot den unionsrättsliga principen om effektivt domstolsskydd att en medlemsstat och ett direkt berört företag tvingas att lämna upplysningar, oavsett innehåll, när kommissionens begäran grundas på artikel 10.3 i förordning nr 659/1999, oavsett om förfarandereglerna i artikel 10.3 har iakttagits och upplysningarna har ett samband med syftet med prövningen av det statliga stödet i fråga.
3.
Tribunalen har inte beaktat den omständigheten att åläggandet att lämna upplysningar medför direkta rättsverkningar för medlemsstaten och det berörda företaget genom att, såsom framgår av bland annat artikel 13.1 tredje meningen i förordning nr 659/1999, kommissionen har rätt att fatta ett beslut rörande det statliga stödet på grundval av tillgängliga upplysningar om medlemsstaten inte följer åläggandet att lämna upplysningar, och därmed tolkat artikel 10.3 och artikel 13.1 tredje meningen i förordning nr 659/1999 på ett felaktigt sätt. Härigenom minskas kommissionens bevisbörda, vilket betydligt försämrar det berörda företagets ställning i förfarandet och leder till att detta måste lämna begärda upplysningar för att kunna försvara sin rätt.
4.
Tribunalen har dessutom gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att förklara att åläggandet att lämna upplysningar helt saknar rättsverkningar, eftersom det är fråga om en preliminär åtgärd vars enda syfte är att förbereda ett slutgiltigt beslut. Tribunalen har således bortsett från den omständigheten att detta faktum inte utgör ett hinder mot att yrka ogiltigförklaring av denna så kallade preliminära åtgärd när det, som här, är fråga om ett beslut som fattats med stöd av artikel 10.3 i förordning nr 659/1999 och som därmed medför negativa rättsverkningar.
5.
Tribunalen har slutligen inte insett att de överträdelser som kommissionen har gjort sig skyldig till genom åläggandet att lämna upplysningar inte i tillräckligt hög grad kan beaktas i en talan som riktas mot det beslut varigenom förfarandet avslutas, särskilt som det i ett sådant sammanhang är förbjudet att åberopa den omständigheten att de faktiska omständigheterna inte är tillräckligt utredda. Det berörda företaget måste dessutom, såsom i förevarande fall, göra stora investeringar i tid och pengar, om det provisoriskt måste följa ett rättsstridigt åläggande att lämna upplysningar.
Full & Egal Universal Law Academy