18.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 346/30
Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 27 september 2010 — Ministre de l'Intérieur, de l'Outre-mer et des Collectivités territoriales mot Chambre de commerce et d'industrie de l'Indre
(Mål C-465/10)
2010/C 346/50
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil d'État (Frankrike)
Part(er) i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Ministre de l'Intérieur, de l'Outre-mer et des Collectivités territoriales
Motpart: Chambre de commerce et d'industrie (CCI) de l'Indre
Tolkningsfrågor
1.
Frågan huruvida det finns en rättslig grund av vilken det följer en skyldighet att återkräva det stöd som utbetalats till handelskammaren i Indre.
När en upphandlande myndighet som beviljats stöd som utbetalats med medel från ERUF inte har iakttagit en eller flera bestämmelser om offentlig upphandling för att genomföra den stödfinansierade verksamheten, och det för övrigt inte har ifrågasatts att verksamheten är berättigad till stöd ur denna fond och att den har genomförts, finns det en gemenskapsrättslig bestämmelse, särskilt i rådets förordningar (EEG) nr 2052/88 (1) av den 24 juni 1988 och (EEG) nr 4253/88 (2) av den 19 december 1988 som grundar en skyldighet att återkräva stöden? Gäller, om en sådan bestämmelse finns, denna skyldighet åsidosättande av alla bestämmelser om offentlig upphandling, eller endast åsidosättande av vissa bestämmelser? Vilka är i det sistnämnda fallet dessa bestämmelser?
2.
För det fall att den första frågan åtminstone delvis besvaras jakande önskas, såvitt avser sättet att återkräva det utbetalda stödet, svar på följande frågor:
a)
Utgör det förhållandet att en upphandlande myndighet, som beviljats ett stöd med medel från ERUF, åsidosätter en eller flera bestämmelser om offentlig upphandling för att välja den person som får i uppdrag att genomföra den stödfinansierade verksamheten en oegentlighet i den mening som avses i förordning nr 2988/95 (3)? Kan den omständigheten att den behöriga nationella myndigheten, vid den tidpunkt då den beslutade att bevilja det stöd som begärts med medel från ERUF, inte kunde vara ovetande om att stödmottagaren hade åsidosatt bestämmelserna om offentlig upphandling då den, redan innan stödet tilldelades, valde ut den tjänsteleverantör som fick i uppdrag att genomföra den verksamhet som finansierades genom detta stöd, påverka kvalificeringen som oegentlighet i den mening som avses i förordning nr 2988/95?
b)
För det fall att fråga 2a) besvaras jakande och, mot bakgrund av att EU-domstolen har slagit fast (i dom av den 29 januari 2009 i de förenade målen C-278/07-C-280/07, Hauptzollamt Hamburg-Jonas mot Josef Vosding Schlacht, Kühl- und Zerlegebetrieb GmbH & Co. m.fl.), den preskriptionstid som anges i artikel 3 i förordning nr 2988/95 är tillämplig på sådana administrativa åtgärder som beslut att återkräva ett stöd som en aktör uppburit på ett otillbörligt sätt till följd av oegentligheter som denne begått, önskas svar på följande frågor:
—
Ska utgångspunkten för preskriptionstiden fastställas vid den tidpunkt då stödet utbetalas till stödmottagaren eller vid den tidpunkt då den sistnämnda med åsidosättande av en eller flera bestämmelser om offentlig upphandling utnyttjar det stöd som uppburits för att avlöna den leverantör som valts ut?
—
Ska det anses att denna frist avbryts när den behöriga nationella myndigheten till stödmottagaren överlämnar en kontrollrapport, i vilken det konstateras att bestämmelserna om offentlig upphandling inte har iakttagits och den nationella myndigheten uppmanas att till följd härav kräva återbetalning av de utbetalade beloppen?
—
När en medlemsstat utnyttjar sin möjlighet enligt artikel 3.3 i förordning nr 2988/95 att tillämpa en längre preskriptionstid, särskilt när den allmänna preskriptionstid tillämpas i Frankrike som vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet föreskrevs i artikel 2262 i code civil (civillagen), enligt vilken ”[r]ätt att framställa anspråk preskriberas efter 30 år såväl i reellt som personligt hänseende …”, ska en sådan frists förenlighet med gemenskapsrätten, särskilt med proportionalitetsprincipen, bedömas med hänsyn till den maximala preskriptionstid som föreskrivs i den nationella bestämmelsen som utgör den rättsliga grunden för den nationella myndighetens begäran om återkrav eller med hänsyn till den tidsfrist som faktiskt tillämpats i förevarande fall?
c)
För det fall att fråga 2 a besvaras nekande, önskas svar på om gemenskapens finansiella intressen utgör hinder för att en domstol i fråga om utbetalning av ett stöd som det stöd som är aktuellt i förevarande mål, tillämpar nationella bestämmelser om återkallelse av beslut som skapar rättigheter enligt vilka myndigheten utom i de fall då det inte föreligger, erhålls genom bedrägeri eller på stödmottagarens begäran, endast kan återkalla ett enskilt beslut som skapar rättigheter om det är rättsstridigt inom en frist på fyra månader från det att beslutet fattades, eftersom ett enskilt administrativt beslut, särskilt då det motsvarar utbetalningen av ett stöd, dock kan vara förenat med ett resolutivt villkor som, om det uppfylls, ger möjlighet att återkalla det aktuella stödet utan något villkor om tidsbegränsning — varvid det ska beaktas att Conseil d'Etat har slagit fast att denna nationella bestämmelse ska tolkas så att den endast kan åberopas av mottagaren av ett stöd som på ett otillbörligt sätt har beviljats enligt en gemenskapsbestämmelse om denne har varit i god tro?
(1) Rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 185, s. 9).
(2) Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, s. 1)
(3) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1)
Full & Egal Universal Law Academy