5.2.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 38/5
Talan väckt den 26 november 2010 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-556/10)
2011/C 38/07
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun och H. Støvlbæk)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
1.
fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland vid genomförandet av det första järnvägspaketet har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt
—
artikel 6.3 i och bilaga II till direktiv 91/440/EEG (1) samt artiklarna 4.2 och 14.2 i direktiv 2001/14/EG (2),
—
artikel 6.2 i direktiv 2001/14/EG,
—
artiklarna 7.3 och 8.1 i direktiv 2001/14/EG samt
—
artikel 30.4 i direktiv 2001/14/EG jämförd med artikel 10.7 i direktiv 91/440/EEG.
2.
Förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Syftet med direktiven 91/440/EE och 2001/14/EG var att alla företag skulle ha samma tillgång till järnvägsinfrastruktur utan diskriminering och att främja en konkurrenskraftig, dynamisk och transparent järnvägsmarknad i Europa. I artikel 6.3 i direktiv 91/440/EEG föreskrivs att ”väsentliga uppgifter” ska anförtros organ eller företag ”som själva inte tillhandahåller järnvägstransporttjänster”.
Enligt kommission är kravet i direktivet på oberoende infrastrukturföretag vid utövandet av väsentliga uppgifter i Tyskland inte uppfyllt. Flera av dessa ”väsentliga uppgifter” har nämligen övertagits av ett företag vilket visserligen är rättsligt oberoende men som utgör en del av ett holdingbolag, till vilket bland annat företag som tillhandahåller järnvägstransporttjänster hör.
Kravet på oberoende i direktiv 200l/14/EG ska inte bara komma till uttryck rättsligt, utan även i organisatoriskt hänseende och vid beslutsfattande. Av detta följer att företag som har anförtrotts väsentliga uppgifter endast får ingå i samma holdingbolag som företag som tillhandahåller järnvägstransporttjänster om företagen utgör separata enheter i förhållande till varandra och bevisligen inte bildar en ekonomisk enhet, det vill säga om de är ekonomiskt oberoende av varandra. För det fall ”väsentliga uppgifter” utförs av ett dotterbolag inom ramen för en holdingstruktur måste skyddsåtgärder vidtas för att säkerställa att moderbolaget och dotterbolaget inte kan agera som en ekonomisk enhet och därmed som ett företag. I Tyskland har emellertid inga sådana anpassade och tillräckligt omfattande bestämmelser, vilka också skulle kunna säkerställa att den som tillhandahåller infrastrukturen utgör en självständig ekonomisk enhet i förhållande till järnvägstransportföretaget, vidtagits. De bestämmelser som Tyskland har vidtagit i detta hänseende räcker inte för att säkerställa de väsentliga uppgifternas oberoende, för att undvika intressekonflikter eller för att frånta holdingbolaget kontrollen över det företag som utför de väsentliga uppgifterna.
För det första kontrolleras uppfyllandet av kravet på oberoende inte av en oberoende myndighet och konkurrenterna saknar möjlighet att klaga när kravet på oberoende åsidosätts. För det andra säkerställs inte att de medarbetare och personer i ledande ställning som har anförtrotts de väsentliga uppgifterna av holdingbolaget är oberoende. Skälen härför är följande:
—
Styrelseledamöterna i holdingbolaget eller i andra bolag som hör till holdingbolaget hindras inte från att inneha en plats i styrelsen i det bolag som har anförtrotts de väsentliga uppgifterna.
—
Det föreskrivs inte att personer i ledande ställning i det bolag som har anförtrotts de väsentliga uppgifterna och personer i detta bolag som ska utföra nämnda uppgifter efter det att de inte längre är verksamma i nämnda bolag under ett visst antal år inte får inneha ledande funktioner i holdingbolaget eller i andra inrättningar som kontrolleras av holdingbolaget.
—
Personer i ledande ställning i det bolag som har anförtrotts de väsentliga uppgifterna utses inte med tillämpning av noga fastställda villkor och är inte underkastade sådana rättsliga skyldigheter att ett oberoende beslutsfattande säkerställs.
—
Det bolag som har anförtrotts de väsentliga uppgifterna förfogar inte över egen personal, som håller till i separata lokaler, det vill säga lokaler till vilka utomstående saknar tillträde, och vilkas kontakter med holdingbolaget och andra bolag som kontrolleras av det förstnämnda bolaget begränsat till officiella meddelanden vilka har ett samband med utövandet av de väsentliga uppgifterna.
—
Tillgången till informationssystemen har inte säkrats, varmed det inte kan uteslutas att holdingbolaget kan få tillgång till uppgifter som rör utövandet av de väsentliga uppgifterna.
Utöver det ovan beskrivna åsidosättandet av kravet på att infrastrukturföretag ska vara oberoende vid utövandet av väsentliga uppgifter har Förbundsrepubliken Tyskland åsidosatt sina skyldigheter enligt direktiven 91/440 och 2001/14 genom att
—
inte i vederbörlig ordning införliva bestämmelserna om infrastrukturavgifter i direktiv 2001/14/EG med tysk rätt och genom att underlåta att avlägsna förutsättningarna för en felaktig tillämpning av principen om fulla omkostnader.
—
inte anta de nödvändiga bestämmelserna för att förplikta infrastrukturföretaget att sänka omkostnaderna för infrastruktur och infrastrukturavgifterna för tillgång till bannätet.
—
underlåta att ge regleringsmyndigheterna behörighet att kräva information från infrastrukturföretagen med tillämpning av lämpliga sanktionsåtgärder.
(1) Rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (EGT L 237, s. 25; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 45).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, s. 29).
Full & Egal Universal Law Academy