Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 18 januari 2011 – Berkizi-Nikolakaki mot Anotato Symvoulio epilogis prosopikou och Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis
(mål C‑272/10)
”Artikel 104.3 i rättegångsreglerna – Socialpolitik – Artikel 155.2 FEUF – Direktiv 1999/70/EG – Klausul 8 i ramavtalet om visstidsarbete – Visstidsanställningskontrakt inom den offentliga sektorn – På varandra följande kontrakt – Missbruk – Sanktioner – Omvandling till ett kontrakt om tillsvidareanställning – Processuella regler – Utgången frist – Likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen – Sänkning av den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna”
1. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Åtgärder som syftar till att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt (Artikel 155.2 FEUF; rådets direktiv 1999/70, bilagan) (se punkterna 32, 33, 37, 38, 44, 45, 48, 49 och 51–61 samt punkt 1 i avgörandet)
2. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagare inom det område som omfattas av nämnda avtal (Rådets direktiv 1999/70, bilagan, klausul 8.3) (se punkterna 69, 74, 76 och 77 samt punkt 2 i avgörandet)
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Dioikitiko Efeteio Thessalonikis – Tolkning av klausul 8.3 i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43) – Nationell lagstiftning vari det föreskrivs en absolut frist för att omvandla avtal om visstidsanställning till avtal om tillsvidareanställning.
Avgörande
1)
Artikel 155.2 FEUF och ramavtalet om visstidsarbete av den 18 mars 1999 som återfinns som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot sådan nationell lagstiftning som artikel 11.2 i presidentdekret 164/2004 med bestämmelser om anställda som rekryterats på grundval av visstidsanställningskontrakt inom den offentliga sektorn. Enligt dessa bestämmelser ska en arbetstagare som vill omvandla ett antal på varandra följande visstidsanställningskontrakt som kan anses utgöra missbruk till ett avtal om tillsvidareanställning ansöka hos den behöriga myndigheten inom två månader från den dag det ovannämnda dekretet trädde i kraft, om denna frist, som det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, inte är mindre förmånlig än den som avser liknande nationella situationer i fråga om arbetsrätt eller gör det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten.
2)
Klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot sådan nationell lagstiftning som artikel 11.2 i presidentdekret 164/2004. I denna föreskrivs att en arbetstagare som vill omvandla ett antal på varandra följande visstidsanställningskontrakt som kan anses utgöra missbruk till ett avtal om tillsvidareanställning ska ansöka hos den behöriga myndigheten inom två månader från den dag det ovannämnda dekretet trädde i kraft. Motsvarande frister som föreskrevs i jämförbar nationell lagstiftning före den ovannämnda dagen har emellertid förlängts. Denna lagstiftning påverkar nämligen inte den allmänna skyddsnivån för arbetstagare med visstidsanställningskontrakt.
Full & Egal Universal Law Academy