Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 – Brottmål mot Raffaele Russo
(mål C‑501/10)
”Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Hasardspel – Vadupptagning vid sportevenemang – Krav på tillstånd – Följderna av att unionsrätten har åsidosatts vid tillståndsgivning – Utfärdande av 16 300 nya tillstånd – Likabehandlingsprincipen och kravet på öppenhet – Rättssäkerhetsprincipen – Skydd för tidigare tillståndshavare – Nationell lagstiftning – Minsta tillåtna avstånd mellan försäljningsställen – Tillåtlighet – Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den verksamhet som omfattas av tillståndet – Förbud enligt nationell lagstiftning – Tillåtlighet”
1. Frihet att tillhandahålla tjänster – Etableringsfrihet – Restriktioner – Hasardspel – Nationell lagstiftning som vid äventyr av straffrättsliga påföljder förbjuder anordnande av vadupptagning utan koncession eller tillstånd – Avslag på ansökan om koncession eller tillstånd i strid med unionsrätten (Artikel 43 EG och 49 EG) (se punkt 7 samt punkt 1 i slutet)
2. Frihet att tillhandahålla tjänster – Etableringsfrihet – Restriktioner – Hasardspel – Nationell lagstiftning enligt vilken vadupptagning utan koncession eller polistillstånd är förbjuden – Uteslutande av en aktör från anbudsinfordran för tilldelning av en sådan koncession i strid med unionsrätten (Artikel 43 EG och 49 EG) (se punkt 8 samt punkt 2 i slutet)
3. Frihet att tillhandahålla tjänster – Etableringsfrihet – Hasardspel – Nationell lagstiftning som vid äventyr av straffrättsliga påföljder förbjuder anordnande av vadupptagning utan koncession eller tillstånd – Villkor för att koncessioner som beviljats efter en anbudsinfordran ska förfalla (Artikel 43 EG och 49 EG) (se punkt 9 samt punkt 3 i slutet)
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Tribunale di Santa Maria Capua Vetere – Fri rörlighet för personer – Frihet att tillhandahålla tjänster – Verksamhet avseende upptagande av vad – Nationell lagstiftning enligt vilken det för bedrivande av sådan verksamhet krävs att näringsidkaren har tillstånd till detta samt har erhållit tillstånd att bedriva verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten – Skydd för rättssubjekt som har erhållit sådana tillstånd genom förfaranden som andra aktörer i samma bransch rättsstridigt nekades tillträde till – Fråga huruvida detta är förenligt med artiklarna 43 EG och 49 EG (numera artiklarna 49 och 56 FEUF).
Avgörande
1)
Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlingsprincipen och effektivitetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat –vilken i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från tilldelningen av koncessioner för utövandet av en ekonomisk verksamhet, och vilken försöker att åtgärda detta åsidosättande genom att inleda ett förfarande avseende ett stort antal nya koncessioner – att skydda de kommersiella positioner som uppnåtts av befintliga aktörer genom att bland annat föreskriva ett minimiavstånd mellan etableringar tillhörande nya koncessionsinnehavare och etableringar tillhörande befintliga aktörer.
2)
Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att, på grund av utövandet av en organiserad vadhållningsverksamhet utan koncession eller tillstånd från polismyndigheten, påföra sådana personer sanktioner som har en koppling till en aktör som uteslutits från en anbudsinfordran i strid med unionsrätten, och detta gäller även efter det att en ny anbudsinfordran genomförts för att åtgärda detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som anbudsinfordran och den påföljande tilldelningen av nya koncessioner inte på ett verkningsfullt sätt åtgärdade det rättsstridiga uteslutandet av denna aktör från den tidigare anbudsinfordran.
3)
Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, av likabehandlingsprincipen, skyldigheten att tillämpa öppenhetsprincipen samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren för och det sätt som en sådan anbudsinfordran som är aktuell i det nationella målet genomförs på, och i synnerhet bestämmelserna angående upphörandet av koncessioner som beviljats i enlighet med en sådan anbudsinfordran, såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslag till avtal mellan de statliga monopolens självständiga administration och koncessionssökande avseende hasardspel beträffande andra evenemang än hästkapplöpningar, måste formuleras på ett klart, tydligt och otvetydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa.
Full & Egal Universal Law Academy