Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 29 mars 2012 – Safilo
(mål C-529/10)
”Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna – Direkt beskattning – Avslutande av pågående förfaranden vid den domstol som är behörig att avgöra frågor om skatter och avgifter i sista instans – Rättsmissbruk – Artikel 4.3 FEU – Friheter som garanteras i fördraget – Icke-diskrimineringsprincipen – Statligt stöd – Skyldighet att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten”
Medlemsstater – Skyldigheter – Skyldighet att samarbeta lojalt – Genomförande av unionsrätten – Principen om förbud mot rättsmissbruk – Fri rörlighet för kapital – Icke-diskrimineringsprincipen – Bestämmelser om statligt stöd – Direkt beskattning i medlemsstaterna (Artikel 4.3 FEU; artikel 63 FEUF och artikel 107.1 FEUF) (se punkterna 23, 25, 26 och 28–33 samt slutet)
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Corte suprema di cassazione – Bolagsskatt – Nationell lagstiftning enligt vilken procentsatsen för skatt på utdelning skiljer sig åt beroende på var bolaget har sitt säte – Handelstransaktion i vilken såväl bolag med säte i Italien som bolag med säte utomlands deltar – Skattemyndighetens beslut att tillämpa den skatt som utgår för bolag med säte i utlandet – Begreppet rättsmissbruk i den mening som avses i mål C‑255/02, Halifax m.fl. – Fråga om detta begrepp är tillämpligt på nationella icke-harmoniserade skatter, såsom direkta skatter.
Avgörande
Unionsrätten, i synnerhet principen om förbud mot rättsmissbruk, artikel 4.3 FEU, de friheter som garanteras i EUF-fördraget, icke-diskrimineringsprincipen, bestämmelserna om statligt stöd samt skyldigheten att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att, i ett sådant mål om direkt beskattning som det som är aktuellt vid den nationella domstolen, tillämpa en nationell bestämmelse i vilken det föreskrivs att avslutande av pågående förfaranden vid den domstol som är behörig att avgöra frågor om skatter och avgifter i sista instans ska ske genom att ett belopp motsvarande 5 procent av tvistens värde betalas, när dessa förfaranden har sin bakgrund i talan som hade väckts i första instans, mer än tio år före det att denna bestämmelse trädde i kraft, och som den statliga skattemyndigheten inte har vunnit framgång med i de två första instanserna.
Full & Egal Universal Law Academy