FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JULIANE KOKOTT
av den 7 februari 2013 ( 1 )
Mål C‑546/11
Dansk Jurist- og Økonomforbund, för Erik Toftgaard
mot
Indenrigs- og Sundhedsministeriet
(begäran om förhandsavgörande från Højesteret (Danmark))
”Likabehandling i arbetslivet — Direktiv 2000/78/EG — Förbud mot diskriminering på grund av ålder — Nationell bestämmelse enligt vilken lön ska fortsätta att betalas ut i tre år om en tjänst dras in och tjänstemannen ännu inte fyllt 65 år — Undantag enligt artikel 6.2 i direktivet — Företags- och yrkesbaserade system för social trygghet — Räckvidden för undantaget — Huruvida särbehandlingen enligt artikel 6.1 i direktivet är befogad”
I – Inledning
1.
I Danmark får tjänstemän som blir uppsagda på grund av att deras tjänst dras in behålla sin ursprungliga lön i ytterligare tre år. Tjänstemän som har fyllt 65 år – och därmed kan, men inte måste gå i pension – har däremot inte rätt till en sådan beredskapslön. I det föreliggande målet är frågan huruvida denna begränsning ska anses utgöra en åldersdiskriminering som står i strid med rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling ( 2 ).
2.
Domstolen ska här för första gången behandla räckvidden av undantaget från diskrimineringsförbudet för företags- och yrkesbaserade system för social trygghet enligt artikel 6.2. ( 3 )
II – Tillämpliga bestämmelser
A – Unionsrätten
3.
Tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 framgår av artikel 3:
”1. Inom ramen för gemenskapens befogenheter skall detta direktiv tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om följande:
…
c)
Anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner.
…
3. Detta direktiv skall inte tillämpas på utbetalningar från offentliga system eller liknande, däribland offentliga system för social trygghet eller socialt skydd.
…”
4.
Artikel 6 i direktiv 2000/78, som reglerar ”[b]efogad särbehandling på grund av ålder”, har följande lydelse:
”1. Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.
I sådan särbehandling kan i synnerhet följande inbegripas:
a)
Införande av särskilda villkor för tillträde till anställning och till yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor, inbegripet villkor för avskedande och löner, för ungdomar och äldre arbetstagare samt underhållsskyldiga personer i syfte att främja deras anställbarhet eller att skydda dem.
b)
Fastställande av minimivillkor avseende ålder, yrkeserfarenhet eller anställningstid för tillträde till anställningen eller för vissa förmåner förknippade med anställningen.
…
2. Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att följande inte utgör diskriminering på grund av ålder: fastställande av åldersgräns för att, när det gäller företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, komma ifråga för pensions- eller invaliditetsförmåner, inbegripet fastställande av olika åldersgränser för arbetstagare eller grupper eller kategorier av arbetstagare och för tillämpningen inom ramen för dessa system av ålderskriterier för försäkringstekniska beräkningar, under förutsättning att detta inte leder till diskriminering på grund av kön.”
B – Den nationella lagstiftningen
5.
Direktiv 2000/78 införlivades i dansk rätt genom lagen om förbud mot särbehandling på arbetsmarknaden m.m. (lov om forbud mod forskelsbehandling på arbejdsmarkedet m.v.) ( 4 ). Genom 6a § införlivas artikel 6.2 i direktiv 2000/78. Här föreskrivs att det ska vara tillåtet att fastställa åldersgränser för anslutning till företags- och yrkesbaserade system för social trygghet ( 5 ) samt att använda ålderskriterier för försäkringsmatematiska beräkningar inom ramen för dessa system.
6.
I tjänstemannalagens (Tjenestemandslov) ( 6 ) 32 § första och fjärde styckena, i dess lydelse vid tidpunkten för Erik Toftgaards uppsägning, föreskrevs följande:
”En tjänsteman som sägs upp till följd av att ändringar i förvaltningens organisation eller arbetssätt medför att dennes tjänst dras in, behåller sin tidigare lön i tre år, se stycke 3-5.
...
4. Beredskapslön ska inte betalas till den som
l)
omplaceras eller anvisas en annan tjänst som denne enligt 12 eller 13 §§ är skyldig att anta,
2)
har fyllt 65 år,
3)
har uppnått för tjänsten fastställd pensionsålder eller,
4)
på uppsägningsdagen på grund av sjukdom eller bristande lämplighet inte kan tillträda en tjänst som denne enligt 12 och 13 §§ är skyldig att acceptera.
…”
7.
Beredskapslönen utbetalas av anställningsmyndigheten och tjänstemannen är skyldig att stå till myndighetens förfogande så länge han uppbär beredskapslön. Om anställningsmyndigheten erbjuder en lämplig tjänst, måste tjänstemannen tillträda den tjänsten. Fullgör tjänstemannen inte detta åtagande, förlorar han rätten till beredskapslön.
8.
Enligt 29 § tjänstemannalagen förelåg en allmän skyldighet att gå i pension vid fyllda 70 år, vilket emellertid upphävdes den 19 juni 2008, alltså efter det att Erik Toftgaard hade slutat.
9.
Enligt Tjenestemandspensionslov ( 7 ) får tjänstemän tillgodoräkna sig pensionsgrundande anställningstid på basis av sin tjänstgöringstid som tjänstemän, vilken inkluderar den tidsperiod då de uppbär beredskapslönen. I en situation då en tjänsteman principiellt sett skulle ha haft rätt till beredskapslön, men en sådan lön inte utbetalas med hänvisning till att den är begränsad till tjänstemän under 65 år får han tillgodoräkna sig pensionsgrundande anställningstid även för den tidsperiod då beredskapslönen inte utbetalas till tjänstemannen på grund av åldersbegränsningen.
III – Bakgrund till tvisten, tolkningsfrågorna samt förfarandet vid domstolen
10.
Erik Toftgaard var chef för Vejles regionala förvaltning. Han varslades den 8 maj 2006 om uppsägning som skulle träda i kraft den 31 december 2006. Från och med denna tidpunkt hade han rätt till pension, eftersom han då redan var fyllda 66 år. Uppsägningen motiverades med att hans tjänst skulle dras in i samband med att den regionala förvaltningen omstrukturerades. Erik Toftgaard förklarade att han inte önskade gå i pension, utan ville bli tilldelad en annan tjänst och att han var beredd att gå ned i lön i samband med detta.
11.
Hans arbetsgivare nekade honom den beredskapslön som tjänstemän egentligen har rätt till i tre år i samband med att en tjänst dras in. Som skäl åberopade arbetsgivaren 32 § tjänstemannalagen, där det fastställs att tjänstemän inte har rätt till beredskapslön om de har fyllt 65 år vid tidpunkten för uppsägningen och därmed har rätt till tjänstemannapension och folkpension. Eftersom Erik Toftgaard var 65 år hade han rätt, men inte skyldighet att gå i pension.
12.
Erik Toftgaard anser att det faktum att han nekas beredskapslön utgör diskriminering på grund av ålder. Företrädd av Dansk Jurist- og Økonomforbund ( 8 ) väckte han därför talan mot sin arbetsgivare, Indenrigs- og Socialministeriet ( 9 ), vid Østre Landsret ( 10 ). Efter det att denna talan ogillats överklagade Erik Toftgaard till Højesteret. Enligt Højesteret är vissa klargöranden angående tolkningen av artikel 6.1 och 6.2 i direktiv 2000/78 nödvändiga för att avgöra målet.
13.
I beslut av den 7 oktober 2011, som inkom till domstolens kansli den 26 oktober 2011, vilandeförklarade Højesteret därför målet och hänsköt följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:
”1.
Ska artikel 6.2 i direktiv 2000/78 tolkas så, att medlemsstaterna endast kan föreskriva att det inte utgör diskriminering att fastställa en åldersgräns för att komma i fråga för eller ha rätt till förmåner, när det gäller företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, i sådana fall då dessa system avser pensions- eller invaliditetsförmåner?
2.
Ska artikel 6.2 tolkas så, att möjligheten för att fastställa en åldersgräns endast avser inträde i systemet, eller ska bestämmelsen tolkas så, att möjligheten för att fastställa en åldersgräns även avser rätten att uppbära förmåner från systemet?
3.
Om fråga 1 ska besvaras nekande: Kan uttrycket ’företags- och yrkesbaserade system för social trygghet’ i artikel 6.2 anses omfatta ett sådant system som systemet för beredskapslön (rådighedsløn) i 32 § tjänstemannalagen enligt vilken en tjänsteman, som ett särskilt skydd mot uppsägning på grund av indragning av tjänst, behåller sin lön i tre år och därvid fortsättningsvis får tillgodoräkna sig pensionsgrundande anställningstid mot att stå till förfogande för annan lämplig tjänst?
4.
Ska artikel 6.1 i direktiv 2000/78 tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse såsom 32 § fjärde stycket punkt 2 tjänstemannalagen, enligt vilken beredskapslön inte ska utbetalas till en tjänsteman vars tjänst dras in, om vederbörande har uppnått den ålder då folkpension kan utgå?”
14.
I förfarandet vid domstolen har, förutom käranden i målet vid den nationella domstolen, företrädd av DJØF, och Kommunernes Landsforening ( 11 ), Danmarks regering, Förenade kungarikets regering samt Europeiska kommissionen yttrat sig skriftligen och muntligen. Danske Regioner har inkommit med ett skriftligt yttrande tillsammans med KL.
IV – Bedömning
A – Den första frågan
1. Den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 och direktivets materiella tillämpningsområde
15.
Jag ska till att börja med undersöka huruvida direktiv 2000/78 är tillämpligt. Enligt artikel 3.1 c i direktiv 2000/78 ska det tillämpas ”inom ramen för gemenskapens befogenheter ... på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om … anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner”.
16.
Som chefstjänsteman vid en dansk regional myndighet var Erik Toftgaard anställd ”inom den offentliga sektorn” respektive inom ett ”offentligt organ” och tillhör sålunda den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78.
17.
Av artikel 3.3 jämförd med skäl 13 i direktivet framgår att detta direktiv inte gäller system för social trygghet och socialt skydd vilkas förmåner inte jämställs med lön i den mening som avses i artikel 157 FEUF ( 12 ), och inte heller statliga utbetalningar som syftar till att ge tillträde till anställning eller fortsatt anställning.
18.
För att direktivet i förevarande fall ska vara tillämpligt ska beredskapslönen antingen kunna jämställas med lön i den mening som avses i artikel 157.2 FEUF eller också kunna klassificeras under begreppet villkor för att ett anställningsförhållande ska upphöra. Enligt min mening gäller det förstnämnda fallet.
19.
”Lön” i den mening som avses i artikel 157.2 FEUF ska enligt domstolens fasta praxis omfatta alla förmåner, aktuella eller framtida, i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får från arbetsgivaren på grund av anställningen. ( 13 )
20.
Skyldigheten att betala följer enbart av anställningen. Beredskapslönen utbetalas varje månad i tre år och till ett belopp som motsvarar den lön som tjänstemannen uppbar före uppsägningen. ( 14 ) Denna beredskapslön utbetalas visserligen inte först och främst som en motprestation för en faktisk verksamhet hos arbetsgivaren, men tjänstemannen måste stå till förfogande och är skyldig att tillträda en lämplig tjänst som erbjuds av arbetsgivaren. Om tjänstemannen inte godtar erbjudandet, förlorar han rätten till beredskapslön.
21.
Denna betalning görs på grund av anställningen. Att anställningen alltjämt föreligger verkar också bekräftas av det faktum att tjänstemannen får fortsätta att tillgodoräkna sig pensionsgrundande anställningstid så länge beredskapslönen uppbärs. Därmed skiljer sig beredskapslönen från ett avgångsvederlag, där rättsförhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren slutgiltigt upphör och där vederlaget betalas ut som ett engångsbelopp när arbetstagaren lämnar sitt arbete.
22.
När det gäller beredskapslönen rör det sig inte heller om statliga utbetalningar som syftar till att ge tillträde till anställning eller fortsatt anställning, vilka nämndes i skäl 13. I förevarande fall betalar staten nämligen ut beredskapslön i egenskap av offentlig arbetsgivare.
23.
Därmed ligger detta även inom det materiella tillämpningsområdet för direktiv 2000/78. Det ska i det följande således prövas om det har förekommit särbehandling på grund av ålder.
2. Särbehandling i den mening som avses i artikel 2.2 i direktiv 2000/78
24.
Enligt artikel 1 jämförd med artikel 2.1 i direktiv 2000/78 är diskriminering på grund av ålder förbjuden i arbetslivet. Diskriminering utgör varje särbehandling som inte är motiverad.
25.
En direkt särbehandling på grund av ålder föreligger enligt artikel 2.2 a jämförd med artikel 1 i direktivet endast när en person på grund av ålder behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.
26.
Eftersom tjänstemän som har fyllt 65 år inte har rätt till beredskapslön, utan endast erhåller pensionen som utgör ett lägre belopp, medför en bestämmelse som den i 32 § tjänstemannalagen en direkt särbehandling på grund av ålder.
27.
KL och den danska regeringen anser att denna särbehandling är befogad enligt artikel 6.2 i direktivet.
3. Befogad särbehandling enligt artikel 6.2 i direktiv 2000/78
28.
Enligt den tyska språkversionen av artikel 6.2 i direktivet får medlemsstaterna föreskriva ”dass bei den betrieblichen Systemen der sozialen Sicherheit die Festsetzung von Altersgrenzen als Voraussetzung für die Mitgliedschaft oder den Bezug von Altersrente oder von Leistungen bei Invalidität einschließlich der Festsetzung unterschiedlicher Altersgrenzen im Rahmen dieser Systeme für bestimmte Beschäftigte oder Gruppen bzw. Kategorien von Beschäftigten und die Verwendung im Rahmen dieser Systeme von Alterskriterien für versicherungsmathematische Berechnungen keine Diskriminierung wegen des Alters darstellt, solange dies nicht zu Diskriminierungen wegen des Geschlechts führt (i svensk översättning: att följande inte utgör diskriminering på grund av ålder: fastställande av åldersgräns för att, när det gäller företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, komma i fråga för pensions- eller invaliditetsförmåner, inbegripet fastställande av olika åldersgränser för arbetstagare eller grupper eller kategorier av arbetstagare och för tillämpningen inom ramen för dessa system av ålderskriterier för försäkringstekniska beräkningar, under förutsättning att detta inte leder till diskriminering på grund av kön)” ( 15 ).
29.
Den hänskjutande domstolens första fråga gäller räckvidden av detta undantag. Omfattar artikel 6.2 i direktiv 2000/78 endast företags- och yrkesbaserade system för ålder och invaliditet eller samtliga former av företags- och yrkesbaserade system för social trygghet (t.ex. även system för sjukdom eller arbetslöshet)? Denna fråga kan förklaras mot bakgrund av den danska språkversionen av artikel 6.2 i direktivet. I denna version talas det endast om företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, men begreppen ålder och invaliditet nämns inte. ( 16 ) I alla andra språkversioner hänvisas det däremot till pensions- eller invaliditetsförmåner.
30.
Som framgår av fast rättspraxis ska unionsrättens bestämmelser tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på Europeiska unionens samtliga språk. ( 17 ) Den formulering som har använts i en av språkversionerna kan inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse i landet i fråga eller tillmätas större betydelse än övriga språkversioner. Detta skulle strida mot kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten. ( 18 )
31.
I händelse av skillnader mellan språkversionerna, ska bestämmelsen i fråga tolkas mot bakgrund av den allmänna systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår. ( 19 )
32.
Enligt lydelsen i samtliga språkversioner utom den danska ska artikel 6.2 i direktivet inte gälla för samtliga former av företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, utan endast för ålders- och invaliditetspension.
33.
Om det hade varit unionslagstiftarens avsikt att artikel 6.2 i direktivet generellt sett skulle omfatta samtliga former av företags- och yrkesbaserade system, vilket den danska regeringen hävdar, skulle lagstiftaren inte explicit ha angett två konkreta system i alla andra språkversioner, framför allt eftersom lagstiftaren inte heller har lagt till något ord, såsom ett ”särskilt”, som skulle tyda på att det rör sig om en uppräkning av exempel.
34.
Att de två konkreta systemen för social trygghet inte enbart omnämns i exemplifierande syfte, framgår särskilt tydligt av exempelvis den franska språkversionen. Där anges de företags- och yrkesbaserade systemen för social trygghet som inskott avgränsade med kommatecken, vilket tydligt visar att angivelsen av ålders- och invaliditetspension är uttömmande. ( 20 )
35.
Om undantaget omfattade fler än de system för social trygghet som uttryckligen anges, skulle man ha väntat sig att direktivet innehöll en explicit uppräkning över vilka typer av system för social trygghet som skulle omfattas. I antidiskrimineringsdirektivet 2006/54 om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet ( 21 ) anges det t.ex. uttryckligen vilka system som omfattas. En sådan uppräkning är emellertid överflödig om artikel 6.2 ändå bara ska omfatta sådana system som explicit anges där, nämligen ålders- och invaliditetspensioner.
36.
Det som talar för en snäv tolkning av artikel 6.2 i direktiv 2000/78 är framför allt teleologiska argument och förbudet mot åldersdiskriminering som är av högre rang.
37.
Genom direktivet konkretiseras förbudet mot åldersdiskriminering, som har erkänts som allmän princip i unionsrätten ( 22 ) och som har fastställts i artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Enligt artikel 6.1 FEU har stadgan sedan den 1 december 2009 samma rättsliga värde som fördragen. Ett undantag från förbudet mot åldersdiskriminering måste principiellt sett tolkas restriktivt. ( 23 ) Även mot denna bakgrund får artikel 6.2 i direktivet inte ges en sådan vid tolkning så att den ska omfatta alla typer av företags- och yrkesbaserade system för social trygghet.
38.
Artikel 6.2 i direktiv 2000/78 omfattar alltså endast system för ålders- och invaliditetspension. Eftersom en förmån som den danska beredskapslönen varken utgör en ålders- eller invaliditetspension, innebär detta att artikel 6.2 i direktiv 2000/78 inte kan tillämpas i förevarande fall.
4. Slutsats i denna del
39.
Undantaget enligt artikel 6.2 i direktiv 2000/78 är endast tillämpligt på företags- och yrkesbaserade system för social trygghet som avser pensions- eller invaliditetsförmåner.
B – Den andra frågan
40.
Med sin andra fråga önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida möjligheten för att fastställa en åldersgräns enligt artikel 6.2 i direktiv 2000/78 endast avser inträde i ett företags- och yrkesbaserat system för social trygghet eller om den även avser rätten att uppbära förmåner från systemet.
41.
Mot bakgrund av mitt svar på fråga 1, där det fastställs att en förmån som beredskapslönen principiellt sett inte ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6.2, saknas det anledning att besvara denna fråga.
C – Den tredje frågan
42.
Den tredje tolkningsfrågan har ställts endast för det fall att den första tolkningsfrågan besvaras nekande och med tanke på hur den frågan besvaras behöver följaktligen inte heller denna tolkningsfråga behandlas. Eftersom en beredskapslön varken avser ålder eller invaliditet och därmed inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6.2 i direktivet, saknas det härvid betydelse om det över huvud taget rör sig om en förmån från ett företags- och yrkesbaserat system för social trygghet.
D – Den fjärde frågan
43.
Syftet med den fjärde tolkningsfrågan är att få klarhet i huruvida den särbehandling som görs på grund av ålder i samband med utbetalningen av en förmån som den danska beredskapslönen kan vara befogad enligt artikel 6.1 i direktivet
1. Befogad särbehandling enligt artikel 6.1 i direktivet
44.
Enligt artikel 6.1 första stycket i direktiv 2000/78 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte ska utgöra diskriminering ”om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga”.
45.
Genom denna formulering görs det i direktiv 2000/78 en omskrivning av proportionalitetsprincipen, som inom unionsrätten utgör det krav som erkänns kunna motivera särbehandling. För att en direkt särbehandling ska kunna motiveras enligt artikel 6.1 i direktivet krävs att den åtgärd som vidtagits grundar sig på ett berättigat mål och att den håller vid en proportionalitetsprövning. ( 24 )
a) Berättigat mål
46.
Med berättigade mål i den mening som avses i artikel 6.1 första stycket i direktiv 2000/78 avses socialpolitiska mål som rör sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, även om detta inte är någon uttömmande uppräkning. ( 25 )
47.
Av lagens ordalydelse framgår inte vilka mål som eftersträvas med 32 § tjänstemannalagen. Det framgår inte varför tjänstemän som redan har fyllt 65 år och därmed kan uppbära pension inte ska erhålla beredskapslön. Det finns dock möjlighet att utifrån det sammanhang i vilket bestämmelsen har antagits ta hjälp av andra uppgifter för att fastställa syftet bakom bestämmelsen. ( 26 )
48.
De förarbeten till lagen som anges i begäran om förhandsavgörande ger i förevarande fall upplysningar om syftet med 32 § tjänstemannalagen.
49.
Beredskapslönen går tillbaka till år 1919, då den fortfarande benämndes ”väntepenning”. Syftet med beredskapslönen var att säkerställa tjänstemännens oberoende gentemot personliga och politiska påtryckningar samt att skydda tjänstemännen mot alltför genomgripande förändringar av deras villkor. År 1969 genomfördes förändringar i fråga om beredskapslönen. Bland annat begränsades utbetalningen till tre år och kunde som längst göras fram till dess att tjänstemannen hade uppnått den åldersgräns som fastställts för tjänsten i fråga. I förarbetena till lagen motiverades ändringarna med att det därigenom skulle upprättas en jämvikt mellan å ena sidan statens krav på att kunna anpassa och effektivisera den offentliga förvaltningen och å andra sidan skyddet av tjänstemännens oberoende.
50.
Genom en lagändring 1991 infördes en begränsning så att personer som fyllt 67 år (vilket senare sänktes till 65 år) inte längre var berättigade till beredskapslön.
51.
I lagkommentarerna motiveras denna begränsning med att man i allmänhet får utgå från att tjänstemän som har uppnått pensionsålder inte skulle kunna omplaceras till en annan tjänst. Därmed uppfyller de inte det allmänna villkoret för att uppbära beredskapslön, nämligen att stå till förfogande för en annan tjänst. När en tjänsteman är långt över 60 år, är det mycket osannolikt att han skulle vilja tillträda en ny tjänst, med de anpassningar som krävs. Det är tvärtemot naturligt att en sådan tjänsteman går i pension.
52.
Den danska regeringen har understrukit betydelsen av det – berättigade – statliga behovet att kunna omstrukturera och effektivisera förvaltningen. Förvaltningens berättigade förväntningar om att en tjänsteman ska stå till förfogande för en ny tjänst föreligger emellertid normalt inte längre när det rör sig om en tjänsteman som redan har rätt till pension. Regeringen har vidare framhållit tjänstemannens skyddsbehov, som beaktas genom beredskapslönen. Detta skyddsbehov föreligger emellertid inte längre när tjänstemannen skyddas på annat sätt genom pensionen.
53.
Det råder inget tvivel om att den danska lagstiftaren har haft ett socialpolitiskt syfte med beredskapslönen: att skydda tjänstemännens oberoende mot politiska och personliga påtryckningar genom att ge indragna tjänster och omstruktureringar inom den offentliga förvaltningen en socialt ansvarstagande utformning.
54.
Kommissionen anser emellertid att det allmänna syftet med beredskapslönen – förvaltningens flexibilitet och skyddet av tjänstemännen – inte ska vara avgörande när man undersöker om åtgärden är berättigad. Det avgörande här är snarare syftet med begränsningen. Målet med begränsningen är generellt sett att utesluta att tjänstemän som inte står till förfogande för en ny tjänst ska kunna erhålla beredskapslön. Detta mål avser enbart arbetsgivarens interna intressen och kan därför inte kännetecknas som ett socialpolitiskt mål som gagnar allmänintresset i den mening som avses i artikel 6.1.
55.
Denna aspekt avser emellertid åtgärdens lämplighet respektive nödvändighet ( 27 ), som prövas nedan.
b) Avsaknad av en uppenbart olämplig åtgärd
56.
Domstolen har slagit fast att medlemsstaterna har stort utrymme för eget skön i valet av åtgärder för att genomföra sina syften inom området arbetsmarknads- och socialpolitik. ( 28 ) Detta innebär att de åtgärder som vidtagits bara inte får vara uppenbart olämpliga för att uppnå det eftersträvade målet. ( 29 )
57.
En bestämmelse som 32 § tjänstemannalagen säkerställer att endast tjänstemän som ännu inte uppbär pension kan erhålla beredskapslön. Rätt till beredskapslön har alltså endast personer som man med stor sannolikhet kan förutsätta faktiskt också står till förfogande för en ny tjänst. Åtgärden har till syfte att förenkla en omstrukturering av förvaltningen och samtidigt bevara tjänstemännens oberoende mot bakgrund av den enskilde tjänstemannens konkreta skyddsbehov. Den åtgärd som behandlas här är inte uppenbart olämplig för att uppnå detta syfte med åtgärden.
c) Nödvändighet
58.
En åtgärd är ”nödvändig” enbart när det mål som eftersträvas inte hade kunnat uppnås med en mindre ingripande men lika lämplig åtgärd.
59.
Genom 32 § tjänstemannalagen utesluts generellt sett tjänstemän som har rätt till pension från rätten till beredskapslön. Här tas det ingen hänsyn till om de faktiskt också skulle vilja gå i pension eller hellre önskar stå till förfogande för en ny tjänst. När tjänstemän har fyllt 65 år har de endast rätt att gå i pension, men de är inte skyldiga att göra det. Fram till år 2008 inträdde denna skyldighet att gå i pension vid fyllda 70 år. Enligt uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen har nu även denna åldersgräns upphävts.
60.
Det råder inget tvivel om att det skulle vara en mindre ingripande åtgärd om det i varje enskilt fall prövas om en pensionsberättigad tjänsteman står till förfogande.
61.
Som redan har nämnts har emellertid medlemsstaterna stort utrymme för eget skön i valet av åtgärder för att genomföra sina syften inom området arbetsmarknads- och socialpolitik. ( 30 )
62.
Den danska lagstiftaren har motiverat åldersgränsen med att man normalt kan utgå från att tjänstemän som har rätt till pension inte är intresserade av eller lämpliga för att tillträda en annan tjänst. Bakom det generella uteslutandet av dessa personer från beredskapslönen skulle även kunna ligga överväganden om förenklad administration, nämligen att undvika konkreta prövningar av huruvida tjänstemannen står till förfogande för en ny tjänst.
63.
Medlemsstaternas utrymme för eget skön ger dem principiellt sett också möjlighet att avstå från att utföra en prövning i varje enskilt fall i syfte att förenkla administrationen; inom ramen för proportionaliteten kan lagstiftaren generalisera utifrån allmänna kriterier. ( 31 )
64.
För tjänstemän under 65 år föreskriver däremot den danska bestämmelsen att det i varje enskilt fall ska utföras en konkret prövning av huruvida tjänstemannen står till förfogande för andra tjänster. Här ankommer det på den hänskjutande domstolen att undersöka exakt hur en sådan prövning i varje enskilt fall ser ut för yngre tjänstemän och varför en sådan prövning av det enskilda fallet skulle anses leda till en ohanterlig administrativ börda just för tjänstemän över 65 år.
65.
Men även med hänsyn till förvaltningens berättigade intresse att undvika en orimlig börda finns det mindre ingripande åtgärder. En mindre ingripande åtgärd som även skulle skydda arbetsgivaren mot en orimlig administrativ börda vore i det här sammanhanget att lägga bevisbördan om att stå till förfogande på tjänstemannen.
66.
Medlemsstaternas utrymme för eget skön får under alla omständigheter inte leda till att principen om förbudet mot diskriminering på grund av ålder urholkas. ( 32 ) I förevarande fall sker det emellertid en sådan urholkning. En bestämmelse som den i 32 § tjänstemannalagen, varigenom arbetsgivaren automatiskt befrias från skyldigheten att betala ut en beredskapslön så snart tjänstemannen har fyllt 65 år och således har rätt till ålderspension, medför en risk för att arbetsgivaren i första hand drar in tjänsterna för de tjänstemän som har uppnått pensionsålder. För arbetsgivaren blir det ekonomiskt sett mer attraktivt att säga upp de personer som har uppnått pensionsålder, dvs. personer med en viss ålder.
67.
En bestämmelse som den i 32 § tjänstemannalagen går därmed utöver det som krävs för att säkerställa att beredskapslönen endast tilldelas de tjänstemän som står till förfogande för en ny tjänst.
d) Ingen orimlig skada
68.
Skulle åtgärden inte brista redan vad gäller nödvändigheten, ska det prövas om den inte är oproportionerlig i strikt mening, eftersom den leder till en orimlig skada för tjänstemännens intressen. ( 33 )
69.
Den danska regeringen har i detta hänseende understrukit att tjänstemän som har fyllt 65 år har ett mindre skyddsbehov än yngre tjänstemän, eftersom den förstnämnda kategorin har rätt till pension.
70.
Det kan ligga i en tjänstemans intresse att fortsätta arbeta, även om han redan har rätt till pension. Ett skäl till detta kan för det första vara ekonomiska överväganden (tjänstemannen är ännu inte beredd att acceptera den inkomstminskning som är förknippad med pensionen), men även personliga överväganden. År 2008 upphävde den danska lagstiftaren själv den åldersgräns på 70 år då en tjänsteman måste gå i pension.
71.
Rätten att arbeta erkänns slutligen även i artikel 15.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
72.
Genom 32 § tjänstemannalagen blir det åtminstone svårare för den tjänsteman som redan skulle kunna uppbära pension att fortsätta vara yrkesverksam ( 34 ). Av begäran om förhandsavgörande framgår det inte helt klart om åldersgränsen också innebär att en tjänsteman inte enbart utesluts från rätten till beredskapslön, utan även från att fortsätta arbeta på en annan tjänst inom den offentliga förvaltningen.
73.
Domstolen har slagit fast att tvångspensionering vid en viss ålder kan vara berättigat. ( 35 ) Som en jämförelsevis mindre ingripande åtgärd skulle det därför också kunna vara berättigat att en person nekas ekonomisk kompensation i samband med sökandet av en ny tjänst.
74.
Samtidigt har emellertid domstolen framhållit att proportionalitetsprincipen kräver att ett mål uppfylls på ett sammanhängande och systematiskt sätt. I förevarande fall framstår det emellertid inte som sammanhängande när den danska lagstiftaren å ena sidan upphäver en etablerad absolut åldersgräns för pensionering vid 70 års ålder, men å andra sidan inför en åldersgräns på 65 år i fråga om indragning av tjänster. I och med avskaffandet av en absolut åldersgräns för pensioneringen bekräftar nämligen lagstiftaren att denne inte anser det utgöra en lämplig anknytningspunkt för pensioneringen att en viss ålder uppnåtts.
75.
I mitt förslag till avgörande i målet Andersen ( 36 ), som gällde en jämförbar bestämmelse (åldersgräns för utbetalning av ett avgångsvederlag), tog jag utgångspunkt i frågan om huruvida den bestämmelse som undersöktes i det fallet innebar att arbetstagaren måste finna sig i nedsättningar av sina pensioner på grund av förtidspension och andra minskningar av den pension som de maximalt kan uppnå.
76.
Vid en första anblick förefaller det inte vara så i detta fall. Enligt lagen om tjänstemanspension får tjänstemän tillgodoräkna sig pensionsgrundande anställningstid på basis av sin tjänstgöringstid som tjänstemän. Under den period då tjänstemannen hade kunnat erhålla beredskapslön men på grund av sin ålder faktiskt inte får någon sådan lön, får han fortsätta att tillgodoräkna sig pensionsgrundande anställningstid. Under den treårsperiod då det skulle ha förelegat en teoretisk rätt till beredskapslön går alltså ingen pensionsgrundande anställningstid förlorad.
77.
Om tjänstemannen däremot hade erhållit beredskapslön under dessa tre år och även hade erbjudits en ny tjänst, skulle han på grundval av denna tjänst ha kunnat tillgodoräkna sig pensionsgrundande anställningstid ännu längre (ursprungligen fram till fyllda 70 år och efter det att denna åldersgräns för pensioneringen upphävts ännu längre).
78.
Den betydande skadan framgår emellertid också av att det är en betydande skillnad mellan pensionsrätten och den beredskapslön som annars skulle ha utbetalats i tre år. Särskilt i de fall när skillnaden mellan pensionsrätten och beredskapslönen uppgår till ett betydande belopp kan man förmoda att detta leder till betydande skada för en tjänsteman som med avseende på sin personliga ekonomiska planering ännu inte är inställd på att gå i pension. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att slutgiltigt klargöra detta.
2. Slutsats i denna del
79.
En bestämmelse som den i 32 § tjänstemannalagen är inte nödvändig för att uppnå det mål som eftersträvas med denna bestämmelse. Den särbehandling på grund av ålder som denna bestämmelse medför kan därför inte motiveras enligt artikel 6.1 i direktiv 2000/78.
V – Förslag till avgörande
80.
Jag föreslår således att domstolen besvarar tolkningsfrågorna på följande sätt:
Artikel 6.2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling är enbart tillämplig med avseende på företags- och yrkesbaserade system för social trygghet som avser en ålders- eller invaliditetspension.
2.
När tjänstemän som sägs upp på grund av att deras tjänst dragits in erhåller beredskapslön i tre år under förutsättning att de står till förfogande för en ny tjänst, är det oförenligt med artiklarna 2 och 6 i direktiv 2000/78/EG att motsvarande beredskapslön undanhålls tjänstemän som har rätt till pension vid uppsägningen, utan att det tas någon hänsyn till om tjänstemannen i fråga faktiskt önskar uppbära pension eller står till förfogande för en ny tjänst.
( 1 ) Originalspråk: tyska.
( 2 ) EUT L 303, s. 16.
( 3 ) En annan aspekt av artikel 6.2 i direktiv 2000/78 är aktuell i mål C-476/11, Kristensen. Se mitt förslag till avgörande i det målet av dags dato.
( 4 ) Forskelsbehandlingslov (likabehandlingslagen), lag nr 459 av den 12 juni 1996 om förbudet mot särbehandling på arbetsmarknaden m.m. Genom ändringslag nr 1417 av den 22 december 2004 upptogs kriterierna ålder och funktionshinder i likabehandlingslagen. Ändringslagen trädde i kraft den 28 december 2004.
( 5 ) Min kursivering.
( 6 ) Jämför kungörelse nr 531 av den 11 juni 2004.
( 7 ) Lag om tjänstemanspension, i den lydelse som är tillämplig i det förevarande fallet, lag nr 230 av den 19 mars 2004.
( 8 ) Danska jurist- och ekonomförbundet, nedan kallat DJØF.
( 9 ) Inrikes- och socialministeriet, nu Indenrigs- og Sundhedsministeriet (Inrikes- och hälsoministeriet).
( 10 ) Motsvarande Östra hovrätten.
( 11 ) Sammanslutning av de danska kommunerna, som godkändes som övrig part i målet vid den nationella domstolen, nedan kallad KL.
( 12 ) Se dom av den 1 april 2008 i mål C-267/06, Maruko (REG 2008, s. I-1757), punkt 41, av den 10 maj 2011 i mål C-147/08, Römer (REU 2011, s. I-3591), punkt 32, och av den 6 december 2012 i mål C-124/11, C-125/11 och C-143/11, Dittrich, punkt 31.
( 13 ) Se dom av den 4 juni 1992 i mål C-360/90, Bötel (REG 1992, s. I-3589; svensk specialutgåva s. I-127), punkt 12, av den 9 februari 1999 i mål C-167/97, Seymour-Smith och Perez (REG 1999, s. I-623), punkt 29, och domen i målet Dittrich (ovan fotnot 12), punkt 35.
( 14 ) Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Maruko (ovan fotnot 12), punkt 48.
( 15 ) Min kursivering.
( 16 ) I den danska [övers. anm.: liksom den svenska] språkversionen anges det inte heller att dessa förmåner ska uppbäras eller utbetalas (”Bezug”).
( 17 ) Dom av den 7 december 1995 i mål C-449/93, Rockfon (REG 1995, s. I-4291), punkt 28, av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac m.fl. (REG 1998, s. I-1605), punkt 36, och av den 8 december 2005 i mål C-280/04, Jyske Finans (REG 2005, s. I-10683), punkt 31.
( 18 ) Dom av den 12 november 1998 i mål C-149/97, Institute of the Motor Industry (REG 1998, s. I-7053), punkt 16.
( 19 ) Dom av den 9 mars 2000 i mål C-437/97, EKW och Wein & Co (REG 2000, s. I-1157), punkt 42, och av den 1 april 2004 i mål C-1/02, Borgmann (REG 2004, s. I-3219), punkt 25.
( 20
)
”… les États membres peuvent prévoir que ne constitue pas une discrimination fondée sur l’âge la fixation, pour les régimes professionnels de sécurité sociale, d’âges d’adhésion ou d’admissibilité aux prestations de retraite ou d’invalidité …”
( 21 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, s. 23).
( 22 ) Dom av den 19 januari 2010 i mål C‑555/07, Kücükdeveci (REU 2010, s. I‑365), punkt 21.
( 23 ) Se dom av den 12 januari 2010 i mål C-341/08, Petersen (REU 2010, s. I-47), punkt 60.
( 24 ) Se mitt förslag till avgörande av den 6 maj 2010 i mål C-499/08, Ingeniørforeningen i Danmark (Andersen) (REU 2010, s. I-9343), punkterna 42–47.
( 25 ) Dom av den 5 mars 2009 i mål C-388/07, Age Concern England (REG 2009, s. I-1569), punkt 46, av den 18 juni 2009 i mål C-88/08, Hütter (REG 2009, s. I-5325), punkt 41, och av den 13 september 2011 i mål C-447/09, Prigge m.fl. (REU 2011, s. I-8003), punkt 80. I domen i målet Prigge slog domstolen fast att ett mål som flygsäkerhet inte omfattas av de mål som avses i artikel 6.1 första stycket i direktiv 2000/78 (punkt 81).
( 26 ) Dom av den 16 oktober 2007 i mål C-411/05, Palacios de la Villa (REG 2007, s. I-8531), punkterna 56 och 57, domen i målet Age Concern England (ovan fotnot 25), punkterna 44 och 45, och domen i målet Petersen (ovan fotnot 23), punkterna 39 och 40.
( 27 ) Se även mitt förslag till avgörande i målet Andersen (ovan fotnot 24), punkterna 51 och 52, samt dom av den 12 oktober 2010 i detta mål (REU 2010, s. I‑9343), punkt 29.
( 28 ) Domen i målet Palacios de la Villa (ovan fotnot 26), punkt 68, av den 12 oktober 2010 i mål C-45/09, Rosenbladt (REG 2010, s. I-9391), punkt 41, och av den 19 januari 2010 i mål C-555/07, och domen i målet Kücükdeveci (ovan fotnot 22), punkt 38.
( 29 ) Se mitt förslag till avgörande i målet Andersen (ovan fotnot 24), punkt 54.
( 30 ) Se ovan punkt 56 i detta förslag till avgörande.
( 31 ) Se mitt förslag till avgörande i målet Andersen (ovan fotnot 24), punkt 62, samt mitt förslag till avgörande av den 1 april 2004 i mål C-19/02, Hlozek (REG 2004, s. I-11491), punkterna 57 och 58.
( 32 ) Domen i målet Age Concern England (ovan fotnot 25), punkt 51, och domen i målet Andersen (ovan fotnot 27), punkt 33.
( 33 ) Dom och förslag till avgörande i målet Andersen (ovan fotnoterna 27 respektive 24).
( 34 ) Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Andersen (ovan fotnot 27), punkt 45.
( 35 ) Domen i målet Palacios de la Villa (ovan fotnot 26).
( 36 ) Förslag till avgörande i målet Andersen (ovan fotnot 24), punkt 73. Se även domen i målet Andersen (ovan fotnot 27), punkt 46.
Full & Egal Universal Law Academy