14.5.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 145/4
Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof Baden-Württemberg (Tyskland) den 28 januari 2011 — Yoshikazu Iida mot Stadt Ulm
(Mål C-40/11)
2011/C 145/05
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgerichtshof Baden-Württemberg (Tyskland)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Yoshikazu Iida
Motpart: Stadt Ulm
Tolkningsfrågor
A. Artiklarna 2, 3 och 7 i direktiv 2004/38/EG (1) :
1.
Avses, särskilt mot bakgrund av artiklarna 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, om man gör en vidare tolkning av artikel 2.2 d i direktiv 2004/38/EG, med ”familjemedlem” också en förälder som är tredjelandsmedborgare och har vårdnadsrätt för ett barn som är unionsmedborgare, om denne inte är beroende av detta barn för sin försörjning?
2.
Om föregående fråga besvaras jakande: Gäller direktiv 2004/38/EG för denna förälder gentemot det utflyttade barnets ursprungsmedlemsstat också utan att det är fråga om ”medföljande” eller ”anslutning”, särskilt mot bakgrund av artiklarna 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, om man gör en vidare tolkning av artikel 3.1 i direktivet?
3.
Om föregående fråga besvaras jakande: Medför detta, särskilt mot bakgrund av artiklarna 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, att denna förälder, om man gör en vidare tolkning av artikel 7.2 i direktiv 2004/38/EG, får rätt att uppehålla sig mer än tre månader i barnets ursprungsmedlemsstat åtminstone så länge som föräldern har vårdnadsrätt och faktiskt utövar denna?
B. Artikel 6.1 FEU i förening med stadgan om de grundläggande rättigheterna:
1.a)
Kan stadgan om de grundläggande rättigheterna enligt artikel 51.1 första meningen andra alternativet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillämpas redan när föremålet för tvisten är beroende av en nationell lag (del av en lag), genom vilken också — men inte bara — direktiv har införlivats?
1.b)
Om föregående fråga besvaras nekande: Kan stadgan om de grundläggande rättigheterna enligt artikel 51.1 första meningen andra ledet i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillämpas redan av den anledningen att klaganden eventuellt har uppehållsrätt i EU och följaktligen enligt 5.2 § första meningen i lagen om fri rörlighet för unionsmedborgare (Gesetz über die allgemeine Freizügigkeit von Unionsbürgern, nedan kallad FreizügG/EU) kan begära ett uppehållskort för en familjemedlem till en unionsmedborgare, vilket har sin rättsliga grund i artikel 10.1 första meningen i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgare?
1.c)
Om föregående fråga besvaras nekande: Kan stadgan om de grundläggande rättigheterna enligt artikel 51.1 första meningen andra ledet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillämpas med stöd av rättspraxis i målet ERT (domstolens dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, punkterna 41—45), om en medlemsstat begränsar uppehållsrätten för en tredjelandsmedborgare som är far till en minderårig unionsmedborgare som huvudsakligen vistas med sin mor i en annan EU-medlemsstat på grund av dennas yrkesverksamhet?
2.a)
Om stadgan om de grundläggande rättigheterna kan tillämpas: Kan uppehållsrätt i EU för fadern som är tredjelandsmedborgare härledas direkt ur artikel 24.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna åtminstone så länge som han har och faktiskt utövar vårdnadsrätt för sitt barn som är unionsmedborgare också om barnet huvudsakligen vistas i en annan EU-medlemsstat?
2.b)
Om föregående fråga besvaras nekande: Medför barnets rätt till fri rörlighet enligt artikel 45.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eventuellt i förening med artikel 24.3 i stadgan, att fadern som är tredjelandsmedborgare får uppehållsrätt i EU åtminstone så länge som han har och faktiskt utövar vårdnadsrätt för sitt barn som är unionsmedborgare, för att i synnerhet barnets rätt till fri rörlighet inte ska förlora all praktisk verkan?
C. Artikel 6.3 FEU i förening med de allmänna unionsrättsliga principerna:
1.
Kan de ”oskrivna” grundläggande rättigheterna i EU som har utvecklats i domstolens praxis sedan dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder, i vilket Verwaltungsgericht Stuttgart hade begärt förhandsbesked, (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym 1, s.421), punkt 7, och fram till exempelvis dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold, (REG 2005, s. I-9981), punkt 75, tillämpas fullt ut även om stadgan om de grundläggande rättigheterna inte kan tillämpas i det konkreta fallet, med andra ord, är de grundläggande rättigheterna som enligt artikel 6.3 FEU fortsätter att gälla som allmänna unionsrättsliga principer fristående och oberoende vid sidan om de nya grundläggande rättigheterna i stadgan om de grundläggande rättigheterna enligt artikel 6.1 FEU?
2.
Om föregående fråga besvaras jakande: Kan, för att vårdnadsrätten ska kunna utövas effektivt, uppehållsrätt i EU för tredjelandsmedborgaren som är far till en minderårig unionsmedborgare som huvudsakligen vistas med sin mor i en annan EU-medlemsstat på grund av dennas yrkesverksamhet härledas ur de allmänna unionsrättsliga principerna, i synnerhet mot bakgrund av rätten till skydd för familjelivet enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna?
D. Artikel 21.1 FEUF i förening med artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna:
Om klaganden inte kan få uppehållsrätt i EU med stöd av artiklarna 6.1 eller 3 FEU: Kan, med utgångspunkt i domstolens dom av den 19 oktober 2004 i mål C-200/02, Zhu och Chen (REG 2004, s. I-9925), punkterna 45–47, rätten till fri rörlighet för en minderårig unionsmedborgare som huvudsakligen vistas med sin mor i en annan EU-medlemsstat på grund av dennas yrkesverksamhet, enligt artikel 21.1 FEUF, eventuellt med stöd av artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, medföra att fadern som är tredjelandsmedborgare får uppehållsrätt i barnets ursprungsmedlemsstat, för att vårdnadsrätten ska kunna utövas effektivt?
E. Artikel 10 i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgare:
Om klaganden kan få uppehållsrätt i EU: Kan en förälder som är tredjelandsmedborgare och befinner sig i en sådan situation som klaganden begära att ett ”uppehållskort för en familjemedlem till en unionsmedborgare” utfärdas i enlighet med artikel 10.1 första meningen i direktivet?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77)
Full & Egal Universal Law Academy