2.4.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 103/17
Överklagande ingett den 4 februari 2011 av Fernando Marcelino Victoria Sánchez av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 17 november 2010 i mål T-61/10
(Mål C-52/11 P)
2011/C 103/31
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Fernando Marcelino Victoria Sánchez (ombud: P. Suarez Plácido, abogado)
Övriga parter i målet: Europaparlamentet och Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) fattade den 17 november 2010, även såvitt avser beslutet att klaganden ska ersätta rättegångskostnaderna, fastslå att den passivitetstalan som väckts av Fernando Marcelino Victoria Sánchez kan tas upp till sakprövning och att den inte uppenbart saknar grund.
—
i överensstämmelse med ovanstående pröva klagandens talan i sak, alternativt återförvisa målet till tribunalen för prövning, sedan det fastslagits att målet kan prövas i sak, samt förplikta svarandeinstitutionerna i förstainstans att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden har anfört följande:
1.
Åsidosättande av artikel 44 i tribunalens rättegångsregler, i den mån den ansökan genom vilken förfarandet inleddes innehåller föremålet för talan och en kortfattad framställning av grunderna för denna samt slutligen de aktuella yrkandena, vilket klart framgår av att det i ansökan yrkas att det ska "slås fast att Europaparlamentets och kommissionens underlåtenhet att besvara den fråga som ställts i skrivelse av 6 oktober 2009 strider mot gemenskapsrätten och att nämnda institutioner ska åläggas att vidta rättelse".
2.
Åsidosättande av artikel 20.2 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (f.d. artikel 17 FEG), artikel 24 FEUF (f.d. artikel 21 FEG), artikel 227 FEUF (f.d. artikel 194 FEG), i överensstämmelse med artikel 58 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Dessa bestämmelser ska ses i samband med Fernando Marcelino Victoria Sánchez framställning till Europaparlamentet år 2008, i vilket han uppmärksammade parlamentet på den risk som en spansk medborgare löper, som dristar sig att anmäla politisk korruption och skattebedrägeri i denna medlemsstat. Till framställningen till parlamentet bifogades ett kontrakt undertecknat av viktiga personer i hans land, inbegripet en advokat som gett sitt namn åt den största advokatbyrån i Spanien och Portugal, av vilket framgår hur samtliga dessa bedrar statskassan och medborgarna genom fiktiva bolag som staten inte har insyn i. Framställningen föranledde ingen åtgärd och ingen spansk Europaparlamentariker svarade på de efterföljande framställningar om stöd som klaganden sände — genom 10 elektroniska meddelanden — i vilka denne ber sina företrädare i parlamentet att samarbeta för att skydda honom från de hot han mottagit.
3.
De aktuella institutionerna har kränkt de grundläggande rättigheter som återges i artikel 6 FEU och i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Europeiska kommissionen har genom att underlåta att vidta åtgärder med anledning av skrivelsen av den 6 oktober 2009 allvarligt åsidosatt artikel 6 FEU, eftersom denna institution måste lägga vikt vid ett område för demokratisk samexistens för samtliga européer, respektera allas lika tillgång till unionens institutioner och garantera tillgången till en effektiv domstolsprövning, så att inte skattebedrägeri eventuellt blir en omständighet som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna får avgöra, vilken har funnit att skattebetalare lider indirekt skada. Klaganden har vidare uppmärksammat den bristande rättsäkerhet i gemenskapsrätten som de efterföljande spanska domstolsbesluten utgår ifrån, vilka bortser från påpekandena från klagandens juridiska ombud för att Europarätten ska följas, närmare bestämt domstolens dom i mål C-570/07 och C-571/07 (1) om etableringsfriheten för apotek i Spanien.
4.
Åsidosättande av artiklarna 265 FEUF och 266 FEUF, i den mån det yrkades i förfarandet vid tribunalen att det skulle fastslås att parlamentets och kommissionens underlåtenhet att besvara klagandens framställning av den 6 oktober 2009 stred mot gemenskapsrätten och att nämnda institutioner skulle föreläggas att vidta rättelse, och detta ex lege med tillämpning av påbudet i artikel 266 FEUF, om att den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot fördragen ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen från Europeiska unionens domstol, i detta fall avhjälpa sin underlåtenhet genom att besvara framställningen i skrivelsen av den 6 oktober 2009.
(1) Dom av den 1 juni 2010, REG 2010, s. I-0000.
Full & Egal Universal Law Academy