9.7.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 204/15
Överklagande ingett den 28 april 2011 av Republiken Italien av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 3 februari 2011 i mål T-3/09, Republiken Italien mot Europeiska kommissionen
(Mål C-200/11 P)
2011/C 204/29
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Republiken Italien (ombud: P. Gentili, avvocato dello Stato)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den dom som meddelades av tribunalen i mål T-3/09 samt avgöra frågan i sak och ogiltigförklara kommissionens beslut K(2008) 6015 slutligt av den 21 oktober 2008 om det statliga stöd (C 20/08, f.d. N 62/08) som Italien planerar att genomföra genom en ändring av stödordning N 59/04 rörande den tillfälliga skyddsordningen för varvsindustrin, delgivet med K(2008) 6015 slutligt.
Grunder och huvudargument
Republiken Italien överklagar vid domstolen den dom som meddelades av tribunalen (åttonde avdelningen) den 3 februari 2011 i mål T-3/09, Italien mot kommissionen Genom denna dom ogillade tribunalen Republiken Italiens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 21 oktober 2008 om det statliga stöd (C 20/08, f.d. N 62/08) som Italien planerar att genomföra genom en ändring av stödordning N 59/04 rörande den tillfälliga skyddsordningen för varvsindustrin, delgivet till Republiken Italien med K(2008) 6015 slutligt den 22 oktober 2010 med skrivelse av den 22 oktober 2010 nr SG-Greffe (2008) D/206436.
Republiken Italien gör gällande fyra grunder:
Den första grunden: Oriktig bedömning i sak och åsidosättande av artiklarna 87.1 EG, 88.3 EG, artikel 1 c i förordning (EG) nr 659/1999 (1) och artikel 4 i förordning (EG) nr 794/2004 (2).
Italien har genom 2008 års finanslag endast avsett att genomföra ytterligare finansiering av stödet till varvsindustrin enligt 2004 års finanslag och ministerdekret 2.2.2004 vilket redan godkänts av kommissionen med stöd av förordning (EG) nr 1177/2002 (3) utan att förutsättningarna för stödåtgärderna ändrats, inte heller de företag och de kontrakt som kan komma ifråga. Finansieringen hade nämligen uttömts, eftersom fler ansökningar än vad som förutsetts kommit in. På grund av dess natur är det inte möjligt att förutse det totala beloppet av denna typ av stöd. Således kan kompletteringen av finansieringen inte utgöra en väsentlig ändring i ett stöd som redan godkänts, det vill säga nytt stöd. Tribunalen har gjort en oriktig bedömning av dessa omständigheter.
Den andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 2, 3, 4 och 5 i förordning (EG) nr 1177/2002.
Kommissionen har hävdat att 2008 års finanslag innebär ett nytt stöd, eftersom då den stödordning som inrättades genom förordning (EG) nr 1177/2002 upphörde att gälla den 31 mars 2005, den inte kunde tillämpas därefter. Detta är inte riktigt, eftersom detta datum enbart avser den tidpunkt då de kontrakt som kunde bli föremål för stödet skulle ha undertecknats. I förordningen anges nämligen att stöd kan utbetalas avseende sådana fartygsbyggnadskontrakt tre år efter undertecknandet (med undantag för en förlängning på ytterligare tre år). Förordningen kan således tillämpas på sådana kontrakt åtminstone till och med den 31 mars 2008. 2008 års finanslag, vilken antogs den 24 december 2007, utgör således endast en genomförandebestämmelse till förordningen för att säkerställa utbetalningen av stöd för samtliga kontrakt som ingåtts för den 31 mars 2005. Den har sin rättsliga grund i förordning (EG) nr 1177/2002 vilken kommissionen skulle ha använt för att godkänna stödet. Tribunalen har gjort en oriktig bedömning när den slog fast att kommissionen efter den 31 mars 2005 inte hade möjlighet att godkänna stödåtgärder enligt förordning nr 1177/2002, inte heller för kontrakt som undertecknades före den 31 mars 2005.
Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 87.2 EG och 87.3 EG samt artikel 88.3 EG. Väsentligt formfel på grund av bristande motivering (artikel 253 EG).
Kommissionen har gjort gällande att stödet enligt 2008 års finanslag inte kan motiveras med någon av fördragets artiklar eller andra bestämmelser och det därför inte kan vara förenligt med den gemensamma marknaden. Detta är inte riktigt, då det är fråga om skydd för den europeiska varvsindustrin mot koreansk dumpning och att artikel 87.3 b EG (viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse) eller artikel 87.3 EG (stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter), och i vart fall proportionalitetsprincipen skulle ha varit tillämpliga. Att endast vissa kontrakt skulle få stöd och inte andra därför att finansieringen uttömts skulle medföra en oproportionerlig användning av offentliga medel och skapa en allvarlig snedvridning av konkurrensen mellan berörda företag. Kommissionen har inte undersökt några av dessa tänkbara skäl att frångå förbudet mot statligt stöd. Tribunalen har felaktigt slagit fast att Italien inte hade framfört något skäl till undantag från förbudet mot statligt stöd, särskilt mot bakgrund av den skillnad i behandling och snedvridning av konkurrensen som skulle följa om stöd skulle ges till vissa företag och inte ges till andra som befann sig i samma situation. Tribunalen har även felaktigt funnit att kommissionens beslut var tillräckligt motiverat.
Den fjärde grunden: Åsidosättande av principerna om skydd för berättigade förväntningar och likabehandling (icke-diskriminering)
När kommissionen hade godkänt stödordningen som genomfördes genom ministerdekret 2.2.2004 uppstod således berättigade förväntningar på att en lagstiftning som endast kompletterade finansieringen av denna ordning skulle godkännas. Detta krävs vidare enligt principen om likabehandling eller icke-diskriminering, eftersom endast vissa företag mottagit stöd då finansieringen hade uttömts medan andra i samma situation inte fått något stöd. Tribunalen gjorde en oriktig bedömning när den fann att Italien och berörda parter uppenbarligen skulle ha förstått att 2004 års godkännandebeslut begränsades till ett totalt belopp om 10 miljoner euro. Det innebar istället berättigade förväntningar om att alla stödberättigade skulle erhålla stöd.
(1) EGT L 83, s. 1
(2) EUT L 140, s. 1
(3) EGT L 172, s. 1
Full & Egal Universal Law Academy