30.7.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 226/11
Talan väckt den 10 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike
(Mål C-216/11)
2011/C 226/22
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: W. Mölls och O. Beynet)
Svarande: Republiken Frankrike
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att iaktta de skyldigheter som följer av rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 (1), särskilt artiklarna 8 och 9, och av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, genom att använda ett rent kvantitativt kriterium för att bedöma huruvida enskildas innehav av tobaksvaror från en annan medlemsstat har kommersiellt syfte, och tillämpa detta kriterium per privatfordon (och inte per person) och på ett övergripande sätt för samtliga tobaksvaror genom att helt och hållet förhindra privatpersoners import av tobaksvaror från en annan medlemsstat när mängden överstiger två kilogram per privatfordon, och
—
förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen kritiserar för det första svaranden för att använda ett uteslutande kvantitativt kriterium för att avgöra huruvida en överträdelse skett, trots att de nivåer som nämns i artikel 9.2 i ovannämnda direktiv 92/12 (och i artikel 32.3 i direktiv 2008/118 (2)) endast är av vägledande karaktär och under inga förhållanden kan utgöra den enda omständighet som ska beaktas vid bedömningen av huruvida tobaken faktiskt innehas i ett kommersiellt syfte eller för enskilt bruk av den person som transporterar den.
Vidare påpekar kommissionen att nivåerna 1 och 2 kilogram för artiklarna 575 G och H i den franska Code Général des Impôts (skattebalken) avser samtliga innehavda tobaksvaror (cigaretter, röktobak, cigarrer, och så vidare) samtidigt som de miniminivåer som anges i direktiven är indikativa kumulativa nivåer, vilka föreskrivs för var och en av tobaksvarorna.
Sökanden har även angett att den franska lagstiftningen föreskriver gränser per fordon, och inte per person, genom vilket de mängder som transporteras i samma fordon helt enkelt räknas samman, oavsett hur många personer som finns i fordonet.
I andra hand åberopar sökanden att artikel 34 FEUF har åsidosatts eftersom de nationella bestämmelserna utgör hinder för importen av vissa kvantiteter av tobaksvaror till Frankrike från en annan medlemsstat, den berörde personer innehar varorna för eget bruk. Dessa bestämmelser utgör således ”åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner”
I tredje hand bestrider kommissionen de motiveringar som svaranden gett avseende, bland annat, avsaknad av harmonisering på europanivå, liksom nödvändigheten av att säkerställa skyddet av folkhälsan genom ökade åtgärder mot rökning.
(1) Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57).
(2) Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12).
Full & Egal Universal Law Academy