10.9.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 269/23
Begäran om förhandsavgörande framställd av Hamburgisches Oberverwaltungsgericht (Tyskland) den 31 maj 2011 — Atilla Gülbahce mot Hansestadt Hamburg
(Mål C-268/11)
2011/C 269/43
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Hamburgisches Oberverwaltungsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Atilla Gülbahce
Motpart: Freie und Hansestadt Hamburg
Tolkningsfrågor
1.
Ska artikel 10.1 i beslut nr 1/80 (1) tolkas så,
a)
att en turkisk arbetstagare, som i enlighet med gällande lagstiftning har beviljats tillstånd att inom en medlemsstat inneha anställning för en viss tid (eller obegränsad tid) som är längre än uppehållstillståndets giltighetstid (nedan kallat överskjutande arbetstillstånd), under hela denna tidsperiod får utöva sina rättigheter enligt arbetstillståndet under förutsättning att det inte står i motsättning till skyddet för statens legitima intressen, såsom allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa, och så
b)
att medlemsstaten inte på förhand får frånkänna detta tillstånd all inverkan på rätten till vistelse med hänvisning till vid tidpunkten för utfärdandet gällande nationella bestämmelser enligt vilka arbetstillståndet är beroende av uppehållstillståndet (mot bakgrund av domstolens dom av den 2 mars 1999 i mål C-416/96, El-Yassini, REG 1999, s. I-1209, punkt 3 i sammanfattningen och punkterna 62–65 i skälen, angående räckvidden av artikel 40 första stycket i avtalet mellan EEG och Marocko, liksom till dom av den 14 december 2006 i mål C-97/05, Gattoussi, REG 2006, s. I-11917, punkt 2 i domslutet och punkterna 36–43 i skälen, angående räckvidden av artikel 64.1 i Europa–Medelhavsavtalet EG–Tunisien)?
Om denna fråga ska besvaras jakande:
2.
Ska artikel 13 i beslut nr 1/80 tolkas så, att standstill-klausulen innebär att en medlemsstat inte heller genom normativa bestämmelser (här genom lagen om vistelse, förvärvsarbete och integration av utländska medborgare i Tyskland av den 30 juli 2004) får frånkänna en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden möjligheten att, med avseende på det till honom tidigare utfärdade överskjutande arbetstillståndet, göra gällande att diskrimineringsförbudet i artikel 10.1 i beslut nr 1/80 har åsidosatts?
Om denna fråga ska besvaras jakande:
3.
Ska artikel 10.1 i beslut nr 1/80 tolkas så, att det diskrimineringsförbud som kommer till uttryck däri under alla omständigheter inte innebär ett förbud för de nationella myndigheterna att — såvitt avser tidsbegränsade uppehållstillstånd som en turkisk arbetstagare under vissa perioder fått beviljade i strid med gällande nationell lagstiftning — efter utgången av giltighetstiden enligt nationella bestämmelser återkalla nämnda uppehållstillstånd såvitt avser sådana perioder under vilka den turkiske arbetstagaren verkligen utnyttjade det tidigare enligt gällande lagstiftning utfärdade arbetstillståndet och innehade anställning?
4.
Ska artikel 10.1 i beslut nr 1/80 vidare tolkas dels så, att denna bestämmelse enbart omfattar sådan anställning som en turkisk arbetstagare — som har ett permanent och i materiellt hänseende obegränsat arbetstillstånd som de nationella myndigheterna utfärdat i enlighet med gällande lagstiftning — innehar vid tidpunkten för utgången av ett uppehållstillstånd som beviljats på andra grunder, dels så, att en turkisk arbetstagare i denna situation därför inte med framgång kan begära att de nationella myndigheterna ska bevilja honom eller henne tillstånd att även efter det att anställningen definitivt har upphört fortsätta att vistas i landet för att ta ytterligare en anställning — eventuellt efter ett uppehåll som är nödvändigt för att hitta ett nytt arbete?
5.
Ska artikel 10.1 i beslut nr 1/80 även tolkas så, att diskrimineringsförbudet (enbart) innebär att den mottagande medlemsstatens nationella myndigheter — såvitt gäller en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden och som av medlemsstaten ursprungligen beviljades mer omfattande rättigheter på grund av anställning än dem som följer av hans uppehållstillstånd — efter utgången av det senast beviljade uppehållstillståndet inte får vidta åtgärder för att avsluta arbetstagarens vistelse, såvida inte dessa åtgärder vidtas för att skydda någon av statens legitima intressen, men däremot inte tolkas så att medlemsstaten dessutom är skyldig att bevilja den turkiske arbetstagaren uppehållstillstånd?
(1) Associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen EEG-Turkiet
Full & Egal Universal Law Academy