27.8.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 252/14
Överklagande ingett den 6 juni 2011 av Densmore Ronald Dover av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 24 mars 2011 i mål T-149/09, Densmore Ronald Dover mot Europaparlamentet
(Mål C-278/11 P)
2011/C 252/28
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Densmore Ronald Dover (ombud: D, Vaughan, QC, M. Lester, barrister och R. Collard, solicitor)
Övrig part i målet: Europaparlamentet
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva de omtvistade delarna av tribunalens dom i mål T-149/09,
—
ogiltigförklara det omtvistade beslutet i dess helhet, och
—
förplikta parlamentet att ersätta klagandens rättegångskostnader för såväl detta överklagande som ogiltighetstalan i tribunalen.
Grunder och huvudargument
Tribunalen gjorde fel när den fann att parlamentet uppfyllt sin motiveringsskyldighet vad gällde kravet på återbetalning av 345 289 brittiska pund i punkterna 24 och 25 i det angripna beslutet. Klaganden har varken från punkterna 24 och 25 i det angripna beslutet eller någon annanstans ifrån fått kännedom om skälen till varför han förpliktades återbetala detta belopp, så att han kunnat bestrida giltigheten i detta resonemang i domstol, eller låta en domstol göra en riktig prövning av dessa skäl
Vidare gjorde tribunalen fel när den fann att parlamentet haft fog för att återkräva 345 289 brittiska pund med motiveringen att beloppet utbetalats ”felaktigt” enligt artikel 14 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter. Tribunalens bedömning var felaktig på grund av följande skäl:
a)
Parlamentet hade inte någonstans i det omtvistade beslutet förklarat varför det ansåg att de mångtaliga handlingar som klaganden inkommit med inte visade att de belopp som nämns i punkt 25 inte använts i enlighet med bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter. Parlamentet hade inte heller förklarat på vilket sätt det ansåg att dessa kostnader hade gjorts felaktigt gällande enligt artikel 14 i nämnda bestämmelser, eller hade använts felaktigt eller för felaktiga ändamål.
b)
Klaganden hade nämligen gett förklaringar avseende alla belopp som anges i punkt 25 i det omtvistade beslutet. Han hade också förklarat att varje post hade åberopats endast för att täcka de kostnader som uppstått från anlitandet eller användningen av MP Holdings som tjänsteleverantör. Klaganden hade inkommit med en stor mängd skriftliga bevis för att visa att de ersättningar som betalades till MP Holdings faktiskt använts för de skäl som avses i artikel 14. Vad han inkom med var betydligt mer än de handlingar han var tvungen att behålla och vid behov uppvisa. Detta gäller särskilt de handlingar som avsåg klagandens första mandatperiod. Denna bevisning visade att alla kostnader endast och i sin helhet uppkommit genom tillhandahållandet av assistentstöd till klaganden. Parlamentet försökte ålägga klaganden mycket långtgående krav avseende tillhandahållandet av dokumentation för att bevisa alla kostnader ända sedan år 1999. Dessa krav fanns inte vid tiden då kostnaderna uppkom, och har inte heller någonsin varit en förutsättning för ersättning enligt artikel 14 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter.
Tribunalen gjorde dessutom fel när den fann att parlamentets otillåtna hänvisning till en påstådd ”intressekonflikt” inte medförde att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras i sin helhet. Tribunalen gjorde en riktig bedömning när den fann att parlamentet inte kunde åberopa en påstådd intressekonflikt som motiv för att återkräva assistentstöd till parlamentsledamöter. Eftersom parlamentet uttryckligen och huvudsakligen hade åberopat detta som skäl för att motivera hela det omtvistade beslutet, borde denna slutsats ha medfört att det omtvistade beslutet ogiltigförklarades i sin helhet.
Full & Egal Universal Law Academy