10.9.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 269/26
Överklagande ingett den 20 juni 2011 av Deichmann SE av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 13 april 2011 i mål T-202/09, Deichmann SE mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
(Mål C-307/11 P)
2011/C 269/49
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Deichmann SE (ombud: O. Rauscher, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 13 april 2011 i mål T-202/09,
—
ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 3 april 2009 i ärende R 224/2007-4, och
—
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Överklagandet avser tribunalens dom i vilken tribunalen ogillade klagandens talan om ogiltigförklaring av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden meddelade den 3 april 2009 om avslag på ansökan om registrering av ett figurmärke föreställande en vinkel med streckade kanter. Varumärkesskydd söktes för klasserna 10 (”Ortopediska skor”) och 25 (”Skor”) i Niceöverenskommelsen.
I det angripna beslutet åsidosätts enligt klaganden artikel 7.1 b och artikel 74.1 första satsen i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (nedan kallad varumärkesförordningen).
Enligt klaganden grundar sig beslutet på det oriktiga antagandet att blotta möjligheten eller sannolikheten för att varumärket används på ett icke särskiljande sätt är tillräcklig för att konstatera att varumärket saknar särskiljningsförmåga. Faktiskt räcker det att det föreligger en icke avlägsen möjlighet till en särskiljande användning för att det registreringshinder som avsaknad av särskiljningsförmåga innebär ska övervinnas. Detta framgår av en jämförelse av artikel 7.1 b i varumärkesförordningen med ordalydelsen i artikel 7.1 c i varumärkesförordningen och motsvarar en vid det här laget stabil princip i praxis från tyska Bundesgerichtshof och Bundespatentgericht.
När det gäller (ortopediska) skor uppfattas ett kännetecken som ursprungsangivelse bland annat när det — som är vanligt vid märkning av skor — fästs mitt på skosulans bakre del, på en etikett eller på skokartongen. Mot bakgrund av dessa närliggande användningsmöjligheter kan tribunalens antagande, att det varumärke för vilket registrering sökts består av en återgivning av en av varans beståndsdelar, inte vara korrekt.
Tribunalen underlät dessutom att i målet gå igenom den klara och av klaganden framlagda praxisen på området för sport- och fritidsskor, trots att den är skyldig därtill enligt den i artikel 74.1 första satsen i varumärkesförordningen kodifierade principen om prövning ex officio.
Slutligen hade tribunalen inte rätt att utesluta det ifrågasatta märkets särskiljningsförmåga med hänvisning till att det skulle åligga klaganden att genom konkreta och välunderbyggda uppgifter visa att varumärket har särskiljningsförmåga.
Full & Egal Universal Law Academy