19.11.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 340/6
Överklagande ingett den 11 augusti 2011 av Total SA och Elf Aquitaine SA av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 7 juni 2011 i mål T-206/06, Total och Elf Aquitaine mot kommissionen
(Mål C-421/11 P)
2011/C 340/11
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Total SA och Elf Aquitaine SA (ombud: E. Morgan de Rivery och A. Noël-Baron, avocats)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
i första hand,
—
ogiltigförklara, på grundval av artiklarna 256 FEUF och 56 i Protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol, tribunalens dom av den 7 juni 2011 i mål T-206/06, Total och Elf Aquitaine mot kommissionen,
—
bifalla de yrkanden som klagandena framställde i första instans vid tribunalen,
—
följaktligen ogiltigförklara artiklarna 1 c och d, 2 b, 3 och 4 i kommissionens beslut K(2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006,
—
i andra hand, med stöd av sin obegränsade behörighet, ändra, på grundval av artikel 261 FEUF, de böter som har ålagts Elf Aquitaine och Total tillsammans och solidariskt genom artikel 2 b i kommissionens beslut K (2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006, på grund av de objektiva felaktigheterna i motiveringen och resonemanget (särskilt vad gäller tribunalens behandling av den avskräckande effekten) i tribunalens dom av den 7 juni 2011 i mål T-206/06, Total och Elf Aquitaine mot kommissionen, samt nedsätta det tillsammans och solidariskt ålagda bötesbeloppet till 75 562 500 euro för Elf Aquitaine och till 58 500 000 euro för Total,
—
i tredje hand, med stöd av sin obegränsade behörighet, ändra, på grundval av artikel 261 FEUF, de böter som har ålagts Elf Aquitaine och Total tillsammans och solidariskt genom artikel 2 b i kommissionens beslut K(2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006, på grund av de objektiva felaktigheterna i motiveringen och resonemanget i domen, i den mån som domstolen finner lämplig,
—
i fjärde hand, befria Elf Aquitaine och Total från skyldigheten att betala den dröjsmålsränta som har löpt från kommissionens beslut K(2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006 fram till dess att dom meddelades i mål T-217/06, Arkema,
—
under alla omständigheter förplikta Europeiska kommissionen att betala samtliga rättegångskostnader, inklusive dem som Elf Aquitaine och Total haft vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
Klagandena anför sex grunder och tre alternativa grunder till stöd för sitt överklagande.
Total SA och Elf Aquitaine SA gör som första grund gällande att tribunalen åsidosatte artikel 5 FEU i den mån som den godkände principen om moderbolags automatiska ansvar, som kommissionen tillämpat i förevarande fall och som motiveras av begreppet företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF. Ett sådant synsätt är oförenligt med principerna om tilldelade befogenheter och subsidiaritet (första delgrunden) samt proportionalitet (andra delgrunden).
Klagandena gör som andra grund gällande att det har gjorts en uppenbart felaktig tolkning av nationell rätt och begreppet företag, särskilt i den mån som tribunalen gett principen om juridiska personers självständighet ett felaktigt rättsligt värde.
Klagandena har som tredje grund huvudsakligen hävdat att tribunalen medvetet underlåtit att dra några slutsatser av den straffrättsliga arten av de konkurrensrättsliga sanktionerna och de nya skyldigheter som följer av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Tribunalen tillämpade nämligen begreppet företag i unionsrätten på ett otillbörligt och felaktigt sätt, utan att beakta presumtionen om självständighet som ligger till grund för nationell bolagsrätt eller den straffrättsliga arten av de konkurrensrättsliga sanktionerna. Klagandena har dessutom hävdat att tribunalen ex officio borde ha prövat rättstridigheten av det aktuella administrativa förfarandet vid kommissionen.
Klagandena har som fjärde grund anfört att rätten till försvar åsidosatts till följd av en felaktig tolkning av principerna om skälighet och parternas likställdhet i processen. Tribunalen godkände nämligen att kommissionen ställde krav på att något som inte kan bevisas skulle bevisas (probatio diabolica) och gjorde fel i den mån som den fann att ett dotterbolags självständighet ska bedömas allmänt i förhållande till kapitalförbindelserna med moderbolaget, fastän den bör bedömas i förhållande till beteendet på en viss marknad.
Klagandena har som femte grund åberopat ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten i den mån som tribunalen kortfattat konstaterade att kommissionen inte godtagit klagandens resonemang utan att göra någon som helst bedömning av kommissionens argument (första delgrunden). Klagandena har dessutom hävdat en felaktig rättstillämpning i flera avseenden beträffande den motiveringsskyldighet som åligger kommissionen (andra delgrunden) och har kritiserat tribunalen för att ha ersatt kommissionens motivering med sin egen (tredje delgrunden).
Klagandena har som sjätte grund angett ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed i den mån som det bötesbelopp som har ålagts klagandena, moderbolagen, överstiger det bötesbelopp som har ålagts dotterbolaget Arkema som är ansvarigt för överträdelsen.
Klagandena har som sjunde grund åberopat att tribunalen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning i flera avseenden genom tillämpningen av en multiplikationsfaktor på tre i syfte att ge böterna en avskräckande effekt. Tribunalen har därigenom åsidosatt 1998 års riktlinjer för beräkning av böter (första delgrunden) och den odelbara karaktären av böternas grundbelopp (andra delgrunden).
Klagandena har som åttonde grund begärt nedsättning av det bötesbelopp som ålagts dem.
Klagandena har som nionde och sista grund begärt att den dröjsmålsränta som kommissionen krävt vid verkställandet av det angripna beslutet och domen ska upphävas.
Full & Egal Universal Law Academy