22.10.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 311/21
Överklagande ingett den 10 augusti 2011 av Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 23 maj 2011 i mål T-226/10, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej mot kommissionen
(Mål C-422/11 P)
2011/C 311/37
Rättegångsspråk: polska
Parter
Klagande: Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej (ombud: D. Dziedzic-Chojnacka och D. Pawłowska)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens beslut och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och
—
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Anledningen till att talan avvisades var att advokaterna (radcowie prawni) som företrädde Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej (generaldirektören vid myndigheten för elektronisk kommunikation) var anställda vid denna myndighet, vilket enligt tribunalens bedömning uteslöt att klaganden kunde representeras av dem vid tribunalen.
Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej framför följande kritik mot det överklagade beslutet.
För det första åsidosatte tribunalen artikel 19 tredje och fjärde styckena jämförd med artikel 53 första stycket i stadgan, med artikel 254 sjätte stycket FEUF och med artikel 113 i tribunalens rättegångsregler (nedan kallade rättegångsreglerna), genom att tribunalen tolkade den förstnämnda bestämmelsen felaktigt och utgick ifrån att de inte är advokater eftersom de arbetar på grundval av ett anställningsavtal som är ingånget med en av parterna i förfarandet vid tribunalen.
För det andra åsidosatte tribunalen artikel 67.1 FEUF jämförd med artikel 113 i rättegångsreglerna, eftersom den inte beaktade en medlemsstats annorlunda rättsordning och rättstradition och avvisade talan på grund av antagandet att advokater som är anställda är mindre oberoende än advokater som verkar på en byrå som är oberoende av klienten.
För det tredje åsidosatte tribunalen artikel 5.1 och 5.2 EUF jämförd med artikel 4.1 EUF och med artikel 113 i rättegångsreglerna genom att den utgick ifrån att fördragsbestämmelserna tillät en differentiering avseende omfattningen av behörigheten för advokater när det gäller att företräda någon vid tribunalen, trots att gemenskapsrätten inte förutser någon sådan differentiering och unionen i fördragen inte har tilldelats någon behörighet på detta område.
För det fjärde åsidosatte tribunalen artikel 5.4 EUF jämförd med artikel 113 i rättegångsreglerna genom att anta att det för att uppnå målen i fördragen är nödvändigt att advokater, som befinner sig i ett anställningsförhållande, inte får företräda parten i förfarandet vid tribunalen.
För det femte gjorde tribunalen ett rättegångsfel, eftersom den inte tillräckligt motiverade det överklagade beslutet.
Full & Egal Universal Law Academy