22.10.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 311/28
Överklagande ingett den 31 augusti 2011 av Caffaro Srl under särskild förvaltning (f d Caffaro Srl) av den dom som tribunalen sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 16 juni 2011 i mål T-192/06, Caffaro mot kommissionen
(Mål C-447/11 P)
2011/C 311/46
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Caffaro Srl under särskild förvaltning (ombud: A. Santa Maria, C. Biscaretti di Ruffia och E. Gambaro, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen, och följaktligen ogiltigförklara kommissionens beslut K (2006) 1766 slutligt i den del klaganden, solidariskt med SNIA S.p. A. förpliktas att utge böter med 1 078 miljoner euro, eller, i andra hand
—
upphäva den överklagade domen, och följaktligen ogiltigförklara beslutet i de delar som avses i grunderna i förevarande överklagande som domstolen finner välgrundade och som överklagandet kan bifallas på,
—
i tredje hand, nedsätta beloppet av de böter som påförts klaganden till ett symboliskt belopp, eller med ett betydande belopp mot bakgrund av de faktiska och rättslig omständigheter som åberopas i överklagandet,
—
i fjärde hand, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i sak i enlighet med de anvisningar och kriterier som domstolen anger i förevarande överklagande,
—
under alla omständigheter, förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Med den första grunden gör Caffaro gällande att artikel 101 FEUF, artikel 23.2 och 23.3 i förordning (RG) nr 1/2003 (1) och kommissionens riktlinjer för beräkning av böter (2), har åsidosatts, att tribunalen gjort en felaktig rättslig kvalificering och missuppfattat sakomständigheter och vissa bevis, åsidosatt motiveringsskyldigheten samt att motiveringen är bristfällig och motstridig i den del av domen i vilken tribunalen inte funnit att Caffaros ekonomiska beroende på den aktuella marknaden samt den omständigheten att företaget självt lidit skada på grund av det konkurrensbegränsande samarbetet var av betydelse.
Med den andra grunden gör Caffaro gällande att tribunalen har åsidosatt principen om likabehandling samt artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003 och kommissionens riktlinjer för beräkning av böter vad avser det referensår som kommissionen beaktat vad gäller åtskillnad i behandling. Klaganden kritiserar särskilt att marknadsandelarna år 1999 för samtliga deltagare i den påstådda överträdelsen utom för Caffaro, beaktats.
Med den tredje grunden kritiserar klaganden tribunalen för att den slagit fast att den omständigheten att Caffaro inte deltog i de olagliga kontakterna den 26 november 1998 saknar betydelse vid bedömningen an den tid företaget deltog i samarbetet. Klaganden gör särskilt gällande att artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003 och riktlinjerna för beräkning av böter åsidosatts vad gäller överträdelsens varaktighet, bristande motivering, felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
Med den fjärde grunden, vilken avser preskription och att kommissionen med avseende på klaganden vidtagit åtgärder för sent, görs gällande att artikel 25 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts, att de faktiska omständigheterna missuppfattats och kvalificerats på ett rättligt felaktigt sätt, maktmissbruk, åsidosättande av allmänna unionsrättsliga principer, åsidosättande av rätten till försvar samt att domen är bristfälligt motiverad. Caffaro gör särskilt gällande att tribunalen inte beaktat kommissionens underlåtenhet att agera under ett år efter preskriptionsavbrottet, innan den tillställde klagande en begäran om upplysningar, utan något samband med inhämtande av bevis och utan motivering.
Med den femte grunden hävdar klaganden slutligen att den överklagade domen är bristfälligt motiverad och att tribunalen gjort en felaktig bedömning av de förmildrande omständigheter som åberopats vid kommissionen. Klaganden anser att tribunalen även har åsidosatt handläggningsregler och gjort en felaktig bedömning av vissa bevis, till klagandens nackdel.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1)
(2) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3)
Full & Egal Universal Law Academy