26.11.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 347/21
Överklagande ingett den 30 september 2011 av ThyssenKrupp Elevator (CENE) GmbH, tidigare ThyssenKrupp Aufzüge GmbH, och ThyssenKrupp Fahrtreppen GmbH av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i förenade målen T-144/07, T-147/07, T-148/07, T-149/07, T-150/07 och T-154/07, ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot Europeiska kommissionen
(Mål C-503/11 P)
2011/C 347/31
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: ThyssenKrupp Elevator (CENE) GmbH, tidigare ThyssenKrupp Aufzüge GmbH, och ThyssenKrupp Fahrtreppen GmbH (ombud: K. Blau-Hansen, Rechtsanwältin)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 13 juli 2011 i förenade målen T-144/07, T-147/07, T-148/07, T-149/07, T-150/07 och T-154/07 (ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot Europeiska kommissionen) i den del talan ogillas och klagandena berörs.
—
i andra hand, ytterligare nedsätta de böter som ålagts klagandena i artikel 2 i Europeiska kommissionens omtvistade beslut av den 21 februari 2007,
—
i tredje hand, återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och
—
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Med ifrågavarande talan ifrågasätter klagandena tribunalens dom av den 13 juli 2011 ibland annat mål T-147/07 (ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot Europeiska kommissionen) i den del talan av den 7 maj 2007 mot kommissionens beslut K(2007) 512 slutligt av den 21 februari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (ärende COMP/E-1/38.823 — Hissar och rulltrappor) ogillas och klagandena berörs.
Klagandena åberopar totalt fyra grunder, som avser att kommissionen saknade behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av EG- respektive EUF-fördraget och de rättsregler som ska tillämpas vid genomförandet av dessa fördrag samt maktmissbruk och åsidosättande av grundläggande rättigheter.
För det första gör sökandena gällande att tribunalen felaktigt har konstaterat att kommissionen var behörig att genomföra förfarandet. Klagandena anser att tribunalen borde ha ogiltigförklarat kommissionens beslut på grund av att artikel 101 FEUF (tidigare artikel 81 EG) inte var tillämplig eftersom de påstådda lokala överträdelserna saknade mellanstatlig betydelse. Även om tribunalen uttalade att artikel 101 FEUF var tillämplig, borde den ha beaktat att kommissionens behörighet ändå motsades av det genom förordning nr 1/2003 (1) införda systemet med parallella behörigheter. Slutligen har tribunalen underlåtit att konstatera att kommissionen genom att senare inleda förfarandet har åsidosatt den grundläggande legalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen inom straffrätten.
För det andra gör klagandena gällande att tribunalen felaktigt har fastställt kommissionens beslut att sökandena var gemensamt ansvariga med utgångspunkt i ThyssenKrupp AG:s koncernomsättning. Domen stred i detta avseende mot artikel 23 i förordning nr 1/2003, mot rättsstatsprincipen i form av principen om inget straff utan lag, principen om proportionella straff, principen om in dubio pro reo och principen om uppsåt. Domen är rättsligt felaktig i den mån den grundar sig på antagandet att ett dotterbolag tillsammans med sitt moderbolag (och andra koncernbolag) har ett gemensamt ansvar i egenskap av en affärsmässig enhet. Oberoende därav åsidosätter den dessutom principen om uppsåt, eftersom klaganden tillsammans med sina moderbolag åläggs ett bötesbelopp som gemensamt skyldiga. Det görs också gällande att tribunalen, trots frånvaron av ansvarskvoter i det interna förhållandet, fastställde det gemensamma ansvaret.
För det tredje gör klagandena gällande att tribunalen i sin dom åsidosatte den omfattande prövningsplikt som rättsligt åligger tribunalen, på så sätt att den endast otillräckligt överprövade den bristande proportionaliteten vid fastställandet av grundbeloppet och den avskräckande multiplikationsfaktorn samt kommissionens bristande värderingen av klagandenas samarbete. Därigenom åsidosatte tribunalen den grundläggande rättigheten till en rättvis rättegång och de däri liggande rättsskyddsgarantierna.
För det fjärde gärs det gällande att proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen har åsidosatts när det gäller fastställandet av grundbeloppet för den överträdelse som rör Tyskland, eftersom omsättningsbelopp utan samband användes vid fastställandet av grundbeloppet, trots att tvingande skäl utgjorde hinder för det. Tribunalen gjorde avseende Schindler en i detta avseende korrekt differentierad bedömning, men underlät rättsvidrigt att göra en sådan differentiering avseende klagandena.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy