19.11.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 340/12
Överklagande ingett den 3 oktober 2011 av ENI SpA av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i mål T-39/07, ENI SpA mot kommissionen
(Mål C-508/11 P)
2011/C 340/22
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: ENI SpA (ombud: advokaterna G. M. Roberti, D. Durante, R. Arras, E. D’Amico, I. Perego)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
helt eller delvis upphäva den överklagade domen i den del ENIs talan ogillas i mål T-39/07, och följaktligen
—
helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 29 november 2006 (ärende COMP/F/38.638–BR/ESBR),
—
och/eller upphäva eller åtminstone nedsätta de böter som ENI påförts i kommissionens beslut av den 29 november 2006 (ärende COMP/F/38.638–BR/ESBR),
—
i andra hand helt eller delvis upphäva den överklagade domen i den del ENIs talan ogillas i mål T-39/07 och återförvisa målet till tribunalen för en förnyad prövning i sak i enlighet med domstolens anvisningar,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i såväl förevarande mål som i mål T-39/07.
Grunder och huvudargument
Med sin första grund, som kan delas upp i fyra delgrunder, gör ENI gällande att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera fall och inte iakttagit vare sig sin motiveringsskyldighet eller de grundläggande principer som föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Klagandens rätt till försvar har härigenom åsidosatts. ENI gör gällande följande:
—
Det finns inte stöd för presumtionen att ett moderbolag verkligen utövar ett betydande inflytande mot bakgrund av de principer om presumtioner som reglerar antitrust-ansvar och av de principer som utarbetats i praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Tribunalen har under alla omständigheter underlåtit att pröva de argument som utvecklats i talan avseende i hur stor omfattning ett avgörande inflytande verkligen ska ha utövats.
—
Den bevisning som ENI lagt fram för att kullkasta ansvarspresumtionen har inte analyserats på ett korrekt sätt. Tribunalen har frångått de rättsregler som domstolen och tribunalen själv fastställt i praxis i detta avseende.
—
Tribunalen har i enlighet med praxis slagit fast att presumtionen om ansvar kan motbevisas men samtidigt förvanskat dess omfattning vid tillämpningen. Härigenom blev det omöjligt för ENI att framlägga den bevisning för motsatsen som efterfrågats och som ger upphov till tillämpning av ett system med objektivt ansvar.
—
Utan att motivera sig har tribunalen vidare ansett att den inte var skyldig att göra en bedömning av de argument som ENI åberopat beträffande frågan om principen om bolagens begränsade ansvar var relevant i syfte att tillskriva moderbolaget ansvar enligt presumtionen att bolaget verkligen utövar ett avgörande inflytande. Härigenom har tribunalen gjort en felaktig tillämpning av de rättsliga kriterier som följer av rättspraxis i fråga om efterträdare för bolag inom konkurrensrätten.
Genom den andra grunden, som kan delas upp i två delgrunder, kritiserar ENI tribunalen för att har åsidosatt artikel 23 i förordning nr 1/2003, (1) proportionalitetsprincipen och motiveringsskyldigheten. ENI gör härvid gällande följande:
—
Tribunalen har gjort en felaktig bedömning av överträdelsens allvar vid fastställandet av böterna genom att, utan skäl, slå fast att de omständigheter som ENI härvid åberopat helt saknade relevans liksom de argument som utvecklats till stöd för påståendet att den tillämpade multipliceringsfaktorn var oproportionerlig.
—
Tribunalen fann det korrekt att Syndial uteslöts som adressat för det angripna beslutet och frångick därmed kriterierna i rättspraxis avseende efterträdare för bolag och utan att beakta effekterna på det maximala bötesbeloppet.
(1) EGT L 1, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy