28.1.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 25/25
Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof te Amsterdam (Nederländerna) den 10 oktober 2011 — UPC Nederland BV mot Gemeente Hilversum
(Mål C-518/11)
2012/C 25/45
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Gerechtshof te Amsterdam
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: UPC Nederland BV
Svarande: Gemeente Hilversum
Tolkningsfrågor
1.
Faller en tjänst, bestående av tillhandahållandet av fritt tillgängliga radio- och TV-paket via kabel, för vilken det tas ut en överföringskostnad och en avgift för (fördelningen av kostnaderna för) ersättningen till sändande stationer och organisationer för kollektiv upphovsrätt i samband med offentliggörandet av deras innehåll, inom tillämpningsområdet för det nya regelverket?
2.
A.
Har Gemeente Hilversum, mot bakgrund av liberaliseringen av telekomsektorn och syftet med det nya regelverket och dess strikta regler om samordning och samråd innan en nationell regleringsmyndighet ges (exklusiv) behörighet att ingripa i fastställandet av slutkundspriser, fortfarande behörighet (till uppgift) att för att värna sina invånares allmänna intressen ingripa i fastställandet av slutkundspriserna i form av en prisbegränsningsklausul?
B.
Om svaret är nekande, hindrar det nya regelverket i så fall Gemeente Hilversum från att tillämpa en prisbegränsningsklausul i avtalet om försäljningen av dess kabelnätsverksamhet?
3.
Om frågorna 2 A och 2 B besvaras nekande uppkommer följande fråga:
Är ett offentligt organ som Gemeente Hilversum, i en situation som den förevarande, (även) bunden av unionens lojalitetsprincip om den vid ingåendet och den senare tillämpningen av prisbegränsningsklausulen inte handlar i syfte att fullgöra ett offentligt uppdrag utan i stället handlar inom ramen för en behörighet på privaträttens område (se även fråga 6 A)?
4.
Om både det nya regelverket är tillämpligt och Gemeente Hilversum är bunden av unionens lojalitetsprincip uppkommer följande frågor:
A.
Hindrar unionens lojalitetsprincip, i kombination med (syftet med) det nya regelverket och dess strikta regler om samordning och samråd innan en nationell regleringsmyndighet får ingripa i fastställandet av slutkundspriser i form av en åtgärd som priskontroll, Gemeente Hilversum från att tillämpa ifrågavarande prisbegränsningsklausul?
B.
Om svaret är nekande, är svaret på fråga 4 A annorlunda för perioden efter det att kommissionen i sin skrivelse allvarligt betvivlade att OPTA:s (Onafhankelijke Post en Telecommunicatie Autoriteit (oberoende post- och telekommunikationsmyndighet)) planerade priskontroll var förenlig med målen för det nya regelverket i den mening som avses i artikel 8 i ramdirektivet och OPTA avstod från att vidta denna åtgärd?
5.
A.
Är artikel 101 FEUF en bestämmelse avseende den allmänna ordningen som innebär att en nationell domstol ex officio ska tillämpa denna bestämmelse utanför tvistens ram enligt artiklarna 24 och 25 Rv (Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering (civilprocesslagen))?
B.
Om svaret är jakande, vid vilka i förfarandet förekommande sakförhållanden ska domstolen ex officio övergå till att pröva huruvida artikel 101 FEUF är tillämplig? Är domstolen även skyldig att göra detta om prövningen (eventuellt) leder till komplettering av sakförhållanden enligt artikel 149 Rv, efter att parterna har getts möjlighet att yttra sig?
6.
Om artikel 101 FEUF ska tillämpas utanför tvistens ram och mot bakgrund av (syftet med) det nya regelverket, OPTA:s och kommissionen tillämpning av detta, avstämningen av begrepp i det nya regelverket som företag med betydande inflytande på marknaden och avgränsning av de relevanta marknaderna med liknande begrepp i Europeiska unionens konkurrenslagstiftning, uppkommer med anledning av sakförhållandena i förvarande mål följande frågor:
A.
Ska Gemeente Hilversum vid försäljningen av sin kabelnätsverksamhet och den i detta sammanhang överenskomna prisbegränsningsklausulen betraktas som ett företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF (se även fråga 3)?
B.
Ska prisbegränsningsklausulen betraktas som en allvarlig begränsning i den mening som avses i artikel 101.1 a FEUF, och som närmare beskrivs i kommissionen tillkännagivande om avtal som inte märkbart begränsar konkurrensen enligt artikel 81.1 i fördraget (de minimis-tillkännagivandet, punkt 11) (1)? Om så är fallet, rör det sig redan av detta skäl om en märkbar begränsning av konkurrensen i den mening som aves i artikel 101.1 FEUF? Om så inte är fallet, påverkas svaret av de i fråga 6 D (nedan) nämnda omständigheterna?
C.
Om prisbegränsningsklausulen inte är en allvarlig begränsning, har denna i så fall ett konkurrensbegränsande syfte (redan) av det skälet att
—
den nationella konkurrensmyndigheten har konstaterat att UPC inte har missbrukat sin dominerande ställning genom sina (högre) taxor för tillhandahållandet av liknande tjänster som tillhandahållandet av baspaketet via kabel på samma marknad,
—
kommissionen i sitt letter of serious doubt uttryckt allvarliga tvivel om huruvida ett ingripande (genom en förhandspriskontroll) i fastställandet av slutkundspriser för sådana tjänster som UPC:s tillhandahållande av baspaket via kabel är förenligt med de mål som anges i artikel 8 i ramdirektivet? Påverkas svaret av den omständigheten att OPTA med anledning av kommissionen skrivelse om allvarliga tvivel har avstått från priskontroll?
D.
Begränsar avtalet (avtal om framtida drift av kabelnätet i Hilversum), i vilket prisbegränsningsklausulen ingår, märkbart konkurrensen i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF, med beaktande av att
—
UPC enligt det nya regelverket betraktas som ett företag med betydande inflytande på marknaden (punkt 7 i de minimis-tillkännagivandet),
—
nästan alla nederländska kommuner, som under 1990-talet sålde sin kabelnätsverksamhet till kabeloperatörer som UPC, i dessa avtal har förbehållit sig vissa rättigheter avseende prissättningen av baspaketet (punkt 8 i de minimis-tillkännagivandet)?
E.
Ska avtalet, med dess prisbegränsningsklausul, anses (kunna) utgöra en märkbar påverkan av handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF, och som närmare beskrivs i riktlinjerna avseende begreppet ”påverkan på handeln” i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT 2004, C 101, s. 81), med beaktande av att
—
UPC enligt det nya regelverkat betraktas som ett företag med betydande inflytande på marknaden,
—
OPTA har följt det europeiska samrådsförfarandet för beslut om priskontrollåtgärder vad gäller sådana tjänster som kabeloperatörers tillhandahållande av baspaket via kabel vilka tillhandahålls av ett företag med betydande inflytande på marknaden som UPC, ett förfarande som enligt det nya regelverket ska följas om en planerad åtgärd kommer att påverka handeln mellan medlemsstaterna,
—
avtalet vid den aktuella tidpunkten var värt 51 miljoner gulden (omkring 23 miljoner euro),
—
nästan alla nederländska kommuner som under 1990-talet sålde sin kabelnätsverksamhet till kabeloperatörer — däribland UPC — i avtalen har förbehållit sig vissa rättigheter avseende prissättningen av baspaketet?
7.
Är den nationella domstolen, mot bakgrund av det nya regelverket och de allvarliga tvivel som kommissionen har gett uttryck för i sitt letter of serious doubt vad gäller huruvida det är förenligt med målen för konkurrenslagstiftningen att (på förhand) ingripa i fastställandet av slutkundspriser, fortfarande behörig att med stöd av artikel 101.3 FEUF förklara att ett förbud enligt artikel 101.1 FEUF inte ska tillämpas på prisbegränsningsklausulen? Påverkas svaret på denna fråga av den omständigheten att OPTA med anledning av kommissionens skrivelse om allvarliga tvivel har avstått från den planerade priskontrollen?
8.
Kan den europeiska ogiltighetssanktionen i artikel 101.2 FEUF ha relativ verkan över tid mot bakgrund av omständigheterna vid den tidpunkt avtalet ingicks (inledningen av liberaliseringen av telekomsektorn) och den senare utvecklingen inom telekomsektorn, däribland ikraftträdandet av det nya regelverket och de allvarliga tvivel mot ingåendet av ett avtal om priskontroll som kommissionen med anledning av detta har gett uttryck för?
(1) EGT C 368, 2001, s. 13
Full & Egal Universal Law Academy