17.12.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 370/18
Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 18 oktober 2011 — Zuheyr Freyeh Halaf mot Darzhavna agentsia za bezhantsite pri Ministerski savet
(Mål C-528/11)
2011/C 370/30
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Administrativen sad Sofia-grad
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Zuheyr Freyeh Halaf
Motpart: Darzhavna agentsia za bezhantsite pri Ministerski savet
Tolkningsfrågor
1)
Ska artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat tolkas så, att en medlemsstat får överta ansvaret för prövningen av en asylansökan när den sökandes situation inte föranleder tillämpningen av den humanitära klausulen i artikel 15 i nämnda förordning och när det beträffande den medlemsstat som har ansvaret enligt artikel 3.1 i förordningen föreligger åtminstone någon av följande omständigheter:
a)
när det finns uppgifter och slutsatser i handlingar från FN:s flyktingkommissariat (nedan kallat UNHCR) om att medlemsstaten åsidosätter unionslagstiftningen om asyl med avseende på villkoren för hur asylsökanden tas emot eller på tillgången till eller kvaliteten på förfarandet för prövning av asylansökan, eller
b)
när medlemsstaten inte besvarar en framställan om återtagande enligt artikel 20.1 i förordningen, med beaktande av att det i förordningen saknas bestämmelser om iakttagandet av solidaritetsprincipen enligt artikel 80 FEUF?
2)
Får en nationell domstol i en medlemsstat, vid vilken det har yrkats tillämpning av artikel 3.2 i förordningen med åberopande av att den medlemsstat som är ansvarig enligt artikel 3.1 i förordningen har åsidosatt unionslagstiftningen om asyl, pröva åsidosättandet av denna lagstiftning och därpå följande rättsverkningar för de rättigheter i unionsrätten som tillkommer en asylsökande vid en eventuell överföring till den ansvariga medlemsstaten, utan att Europeiska unionens domstol — genom utövandet av behörigheten enligt unionsrätten — har konstaterat att medlemsstaten har åsidosatt relevanta unionsrättsliga bestämmelser?
Om frågan besvaras jakande, hänskjuts även följande frågor som avser definitionen av kriterierna för åsidosättande av unionsrätten:
Ska endast allvarliga överträdelser av unionsrätten beaktas, och vilka kriterier ska den nationella domstolen tillämpa för att slå fast dessa överträdelser med avseende på tillämpningen av den bestämmelse i förordningen som ska tolkas?
Är en överträdelse av unionsrätten på området för asyl allvarlig endast om den kränker en rättighet, vilken det än må vara, som tillkommer asylsökanden enligt unionsrätten, eller åsyftas endast ett åsidosättande av rätten till asyl i den mening som avses i artikel 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?
Ska enbart överträdelser av villkoren för hur asylsökande tas emot i den ansvariga medlemsstaten prövas när det inte finns grund för att bevilja asyl enligt unionsrättens allmänna kriterier och normer?
3)
Vad avses med rätt till asyl enligt artikel 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna jämförd med artikel 53 i samma stadga samt jämförd med definitionen i artikel 2 c och skäl 12 i förordning nr 343/2003?
4)
Ska artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 tolkas så, att en nationell domstol i en medlemsstat får anta att presumtionen om att den enligt samma bestämmelse ansvariga medlemsstaten iakttar principen om ”non-refoulement” och utgör ett säkert land i den mening som avses i skäl 2 i förordningen är bruten, utan att Europeiska unionens domstol har slagit fast detta med beaktande av
—
UNHCR:s kontrollfunktion som följer av skyldigheterna i artikel 78.1 FEUF att iaktta internationella rättsliga instrument om asyl och som uttryckligen följer av artikel 21 i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus, och
—
den omständigheten att det finns uppgifter och slutsatser i UNHCR:s handlingar om att den medlemsstat som är ansvarig enligt artikel 3.1 i förordning nr 343/2003 åsidosätter bestämmelser i unionslagstiftningen om asyl?
5)
Ska artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 jämförd med skyldigheten i artikel 78.1 FEUF att iaktta internationella rättsliga instrument om asyl tolkas så, att medlemsstaterna åläggs att inhämta UNHCR:s synpunkter i syfte att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig enligt förordningen, när det finns uppgifter och slutsatser i UNHCR:s handlingar om att den medlemsstat som är ansvarig enligt artikel 3.1 i förordningen åsidosätter bestämmelser i unionslagstiftningen om asyl?
Om frågan besvaras jakande, utgör den omständigheten att UNHCR:s synpunkter inte har inhämtats en allvarlig överträdelse av förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig enligt artikel 3 i nämnda förordning och en överträdelse av rätten till god förvaltning och ett effektivt rättsmedel enligt artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, mot bakgrund även av artikel 21 i direktiv 2005/85, i vilken det föreskrivs att UNCHR ska få yttra sig om enskilda asylansökningar?
Full & Egal Universal Law Academy