17.3.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 80/5
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 2 november 2011 — Bernhard Rintisch mot Klaus Eder
(Mål C-553/11)
2012/C 80/06
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Bernhard Rintisch
Motpart: Klaus Eder
Tolkningsfrågor
1.
Ska artikel 10.1 och 10.2 a i direktiv 89/104/EEG (1) tolkas så, att denna bestämmelse generellt och allmänt utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken ett varumärke (varumärke 1) ska anses använt även när användningen av varumärket (varumärke 1) sker i en form som skiljer sig från registreringen, utan att avvikelserna påverkar varumärkets (varumärke 1) särskiljningsförmåga, och om varumärket i den form i vilken det används också är registrerat (varumärke 2)?
2.
För det fall fråga 1 besvaras nekande:
Är den ovan i den första frågan nämnda nationella bestämmelsen förenlig med direktiv 89/104/EEG om den nationella bestämmelsen tolkas restriktivt så, att den inte tillämpas på ett varumärke (varumärke 1) som bara har registrerats för att säkerställa eller utvidga skyddet för ett annat registrerat varumärke (varumärke 2) som är registrerat i den form i vilken det används?
3.
För det fall fråga 1 besvaras jakande eller fråga 2 besvaras nekande:
a)
Ska ett registrerat varumärke (varumärke 1) inte anses använt i den mening som avses i artikel 10.1 och 10.2 a i direktiv 89/104/EEG
aa)
om varumärkesinnehavaren använder formen av ett tecken som endast i detaljer skiljer sig från registreringen av varumärket (varumärke 1) och ytterligare ett varumärke (varumärke 2) som tillhör varumärkesinnehavaren, utan att avvikelserna påverkar varumärkenas (varumärke 1 och varumärke 2) särskiljningsförmåga, eller
bb)
om varumärkesinnehavaren använder två former av tecken av vilka inget motsvarar det registrerade varumärket (varumärke 1), men av vilka en använd utformning (form 1) överensstämmer med ett annat registrerat varumärke (varumärke 2) som tillhör varumärkesinnehavaren och den andra utformningen (form 2) som varumärkesinnehavaren använder i detalj skiljer sig från båda de registrerade varumärkena (varumärke 1 och varumärke 2), utan att avvikelserna påverkar varumärkenas särskiljningsförmåga, och om denna utformning (form 2) har störst likhet med varumärkesinnehavarens andra varumärke (varumärke 2)?
b)
Får en domstol i en medlemsstat tillämpa en nationell bestämmelse (i det aktuella fallet 26.3 § andra meningen i varumärkeslagen (Markengesetz) som står i strid med en bestämmelse i ett direktiv (i det aktuella fallet artikel 10.1 och 10.2 a i direktiv 89/104/EEG) i de fall där omständigheterna i målet inträffade innan Europeiska unionens domstol fällde ett avgörande av vilket det för första gången framgår att den nationella bestämmelsen inte var förenlig med bestämmelsen i direktivet (i det aktuella fallet dom av den 13 september 2007 i mål C-234/06, Il Ponte Finanziaria mot harmoniseringsbyrån (REG 2007, s. I-7333), nedan kallat Bainbridge), om den nationella domstolen fäster större vikt vid den tillit som en av parterna i domstolsförfarandet känner till hans grundlagsskyddade rättställning än vid intresset av att införliva en bestämmelse i direktivet?
(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).
Full & Egal Universal Law Academy