28.1.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 25/37
Överklagande ingett den 18 november 2011 av Deltafina SpA av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-12/06, Deltafina mot kommissionen
(Mål C-578/11 P)
2012/C 25/71
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Deltafina SpA (ombud: J.-F. Bellis och F. Di Gianni, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
helt eller delvis upphäva den överklagade domen i den del den innebär att klagandens talan ogillas,
—
helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 oktober 2005 i den del det rör klaganden,
—
inom ramen för domstolens obegränsade behörighet enligt artikel 261 FEUF upphäva eller nedsätta de böter som klaganden ålagts,
—
i andra hand återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning i enlighet med de rättsliga klargöranden som domstolen gör,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna såväl i målet om överklagande som i målet vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande.
1.
Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att Deltafina åsidosatt samarbetsskyldigheten genom att inte upplysa kommissionen om att bolaget lämnat ut uppgifter om dess samarbete med kommissionen. Tribunalen borde i stället ha tagit ställning till om kommissionen, mot bakgrund av överenskommelsen mellan kommissionen och Deltafina om ”spelets regler” som träffats vid mötet den 14 mars 2002, med rätta kunde dra den slutsatsen att Deltafina hade åsidosatt samarbetsskyldigheten genom att vid APTI-mötet den 4 april 2002 yppa att bolaget hade ingett en begäran om immunitet.
På detta sätt trädde tribunalen i parternas ställe och definierade i efterhand formerna för Deltafinas samarbetsskyldighet, underlät att ta ställning till den huvudsakliga grund som Deltafina åberopat och åsidosatte bolagets rätt till försvar.
2.
Tribunalen fastställde inte de faktiska omständigheterna på ett lämpligt och korrekt sätt, eftersom den vid förhandlingen, i stället för att vidta de åtgärder för bevisupptagning som föreskrivs i artikel 65 i tribunalens rättegångsregler, hörde två deltagare i mötet av den 24 mars 2002 rörande ”spelets regler” på ett sätt som inte överensstämmer med reglerna för förfarandet, vilket således är behäftat med rättsliga fel. Tribunalen iakttog därigenom inte de garantier som föreskrivs i artiklarna 68–76 i rättgångsreglerna och underlät att beakta grundläggande principer för bevisupptagning.
3.
Tribunalen har åsidosatt principen om en skälig handläggningstid. Förfarandet vid tribunalen varade nämligen 5 år och 8 månader, varvid 43 månader förflöt från det att det skriftliga förfarandet avslutades fram till beslutet att inleda det muntliga förfarandet, vilket är orimligt länge.
4.
Slutligen har tribunalen på ett rättsstridigt sätt underlåtit att uttala sig, inom ramen för sin obegränsade behörighet, angående argumentet att Deltafinas böter var oproportionerliga och diskriminerande, i det att kommissionen tillämpat samma procentsats för nedsättning av bötesbeloppet på Deltafina och Dimon Italia trots att bolagen bidragit i avsevärt olika omfattning vid fastställandet av överträdelsen. Enligt rättspraxis i domen i mål T-13/03, Nintendo mot kommissionen, får kommissionen inte åsidosätta likabehandlingsprincipen vid bedömningen av omfattningen av företagens samarbete under det administrativa förfarandet, varför detta samarbete ska jämföras såväl i kronologiskt som i kvalitativt hänseende.
Full & Egal Universal Law Academy